Önskemål för ett framtida cirkulärt samhälle
Vi bläddrade nyligen i min makes bortgångna farmors dagbok från 1950-talet. Förutom hennes perfekt svängda skrivstil och sidorna fyllda från kant till kant med blått bläck, fastnade särskilt ett utdrag i mitt minne: ”Jag var i Åbo förra veckan för att uträtta ärenden. Xx och xx behöver nya byxor till hösten, så jag gick för att titta på priserna på färdiga byxor. Men de var fortfarande så dyra att jag, som vanligt, köpte tyg och syr byxorna själv. Xx behöver också en ny skjorta, eftersom den gamla redan är lappad flera gånger och snart blir för liten.”
Mycket har hänt sedan 1950-talet. Numera är byxor så billiga att man kan köpa flera par åt gången. Byxor och många andra konsumtionsvaror är faktiskt så billiga – eller snarare värdelösa – att det lönar sig att slänga dem efter kort användning. Det är ofta billigare att köpa nytt än att reparera. Reparation är kanske inte ens möjligt, eftersom ingen vet hur man gör eller så finns det inga reservdelar. Materialen är så dåliga att det inte är värt att laga dem.
Jag längtar inte tillbaka till 50-talet, utan är tacksam över att jag inte behöver sy mina barns kläder själv. Däremot saknar jag tankesätt och handlingsmodeller som skulle hjälpa dagens företagare och konsumenter att agera lika resursklokt som man gjorde på 50-talet. Hållbart konsumtionsbeteende är nödvändigt i vår tid, eftersom planetens gränser nu överskrids. Den årliga överkonsumtionsdagen – alltså den dag då mänskligheten beräknas ha förbrukat jordens årliga naturresurser – infaller allt tidigare. I år var Finlands överkonsumtionsdag den 6 april.
Jag önskar därför att de konsumtionsvaror jag behöver i vardagen vore på riktigt hållbara. Om de med tiden skulle gå sönder, skulle jag vilja kunna gå till ett cirkulärt center där det finns olika reparationstjänster och underhållna produkter. Jag skulle önska att säljaren eller tillverkaren beklagade att produkten gått sönder, men lovade att reparera den, eftersom reservdelar och kunnig arbetskraft finns lättillgängliga. Kanske kunde jag få lånebyxor eller en lånebrödrost under tiden, precis som man får en lånebil från bilverkstaden. Om mina kläder eller andra saker bara behövde lite underhåll, skulle jag vilja kunna fixa dem själv enkelt, genom att låna eller hyra de verktyg som behövs – sådana som man sällan använder och som inte är värda att förvara i det egna skåpet.
Som tur är går det redan att förverkliga några av dessa önskemål i viss mån – och förhoppningsvis resten i framtiden.
ARVOA – Nästa kapitel för cirkulär ekonomi
I det nationella projektet ARVOA – Nästa kapitel för cirkulär ekonomi har man kartlagt reparations-, låne- och underhållstjänster samt delningstjänster i huvudstadsregionen, Mellersta Finland och längs den svenskspråkiga kusten. Dessutom har logistiklösningar som främjar cirkulär ekonomi granskats. I utredningarna har traditionella bil- och småmaskinsverkstäder fått mindre uppmärksamhet, med fokus i stället på mindre konsumtionsvaror och nya tjänster i linje med cirkulär ekonomi.
Det finns fortfarande många traditionella reparationstjänster tillgängliga i Finland. Samtidigt ökar nya produkt-som-tjänst-koncept och delningstjänster. Skrädderier, skomakare, sömmerskor och småverkstäder finns, men de ligger ofta utanför konsumtionscentra och förblir osynliga för den breda allmänheten. Användningen av reparationstjänster begränsas av deras tillgänglighet, och vissa konsumenter upplever dem som dyra. Projektet har också visat att vissa traditionella reparationsföretag inte identifierar sig som aktörer inom cirkulär ekonomi – själva reparationsverksamheten är inte ny, men begreppet cirkulär ekonomi kan kännas främmande.
Många åtgärder som främjar cirkulär ekonomi bygger på traditionellt resurssnålt tänkande, anpassat till dagens sammanhang. Till exempel verkar över tio företagare inom återvinningsgallerian Minimossen i Vasa, där alla tjänster och produkter består av reparerade, återtillverkade eller direkt återvunna varor. Klädbibliotek och bildelningstjänster är exempel på nya produkt-som-tjänst-koncept och former av delad konsumtion, som småningom börjat dyka upp i olika städer, även i Finland. Ett intressant exempel på cirkulär handel är en applikation under utveckling, där begagnade varor kan användas som betalningsmedel.
Att öka synligheten och göra reparationstjänster lättillgängliga för konsumenter skulle kunna skapa nya marknader och möta förändrade behov. Ett exempel på detta är butiker som säljer begagnade telefoner och datorer, samt erbjuder service för dem – sådana butiker har blivit allt vanligare på senare tid. Begagnade och renoverade enheter finns tillgängliga i många nätbutiker, och vissa större elektronikaffärer tar emot produkter för reparation eller säljer begagnade varor. Att dessa tjänster blir vanligare är välkommet – i Finland säljs årligen omkring två miljoner telefoner, samtidigt som det uppskattas att en miljon gamla telefoner blir liggande i byrålådor.
Enligt Sitra motsvarar den årliga mängden elektroniskt avfall i världen det material som skulle krävas för att bygga fem tusen Eiffeltorn. Elektronikavfall har därför kallats för verkliga guldgruvor, eftersom de innehåller en unik mängd och koncentration av värdefulla metaller. Att utnyttja elektronikavfall som råmaterial skulle minska behovet av jungfruliga naturresurser avsevärt, och skapa värdefulla arbetstillfällen och affärsmöjligheter.
Logistiken spelar en viktig roll i cirkulärekonomins pussel i vårt glest befolkade land. Logistiska lösningar är nyckeln till att främja hållbar konsumtion och affärsverksamhet i glesbygdsområden – vilket Finland räknas som i europeiskt perspektiv. I VTT:s bloggartikel “Logistik inom cirkulär ekonomi är en utmaning – men möjlig att övervinna!” konstateras att cirkulär ekonomi kräver en mängd nya tjänster och teknologier från logistikföretag. Ett exempel är Suutari-Hanna i Karstula, Mellersta Finland, som reser runt och hämtar kundarbeten från flera olika kommuner, medan ett partnerföretag från en annan bransch levererar arbeten till henne.
Verktyg och reservdelar finns numera även på bibliotek. Jag funderade nyligen på var jag kunde köpa en reservdel till mitt torkställ – en liten men nödvändig plastdel som håller ihop ställningens ram och torklinor. Min vän lovade att 3D-printa delen åt mig, precis som hen hade gjort åt sig själv. Små reparationer kan numera göras till exempel på bibliotek, där man med lånekort kan få tillgång till 3D-skrivare, symaskiner och verktyg. I centrumbiblioteket Ode i Helsingfors finns dessutom olika gör-det-själv-utrymmen och utrustning, och man kan bland annat underhålla kläder eller reparera sin mobil med lämpliga reparationskit.
Biblioteken är föregångare inom utlåningstjänster, men möjligheterna och rutinerna för utlåning varierar. På många bibliotek kan man förutom böcker även låna sportutrustning, verktyg, musikinstrument och säsongskort till evenemang. På mindre bibliotek är listan kortare, och det finns oro kring begränsade personalresurser – hur ska rådgivning och underhåll skötas om tjänsterna utökas? För närvarande är många av de föremål som lånas ut, bibliotekens egen egendom, och underhåll sker vid behov.
Samarbetet mellan bibliotek och företag är begränsat, och det vore fint att främja det. Någon rak väg dit finns dock inte, eftersom bibliotekens verksamhet delvis styrs av lagstadgade kostnadsfria tjänster, medan företagens tjänster är avgiftsbelagda för konsumenterna. Å andra sidan används redan nu bibliotekens gamla böcker i viss mån inom byggbranschen – kanske finns det potential även för annat?
Att hitta framtidens lösningar för cirkulär ekonomi och främja hållbar konsumtion är inte lätt i en värld fylld av reklam, där det är förmånligt för företag att producera nya – ofta kortlivade – varor, och enkelt och billigt för konsumenter att köpa dem. Att främja cirkulär ekonomi kräver ett kritiskt förhållningssätt – att granska gamla vanor genom nya linser, och vice versa. För att stödja detta står tvärsektoriellt gemensamt lärande och samskapande i centrum för projektet ARVOA – Nästa kapitel för cirkulär ekonomi. Framtidens möjligheter inom cirkulär ekonomi tillhör oss alla.
ARVOA – Nästa kapitel för cirkulär ekonomi (1.4.2025–31.5.2027) är ett gemensamt projekt mellan Yrkeshögskolan Novia, Jyväskylä yrkeshögskola och Haaga-Helia yrkeshögskola, med delfinansiering från EU. Inom projektet främjas en systemisk omställning mot ett koldioxidneutralt cirkulärt samhälle genom att utveckla och tillämpa hållbar konsumtion, affärsverksamhet samt tjänste- och affärsmodeller och samarbetsnätverk baserade på cirkulär ekonomi.
https://www.jamk.fi/fi/projekti/arvoa-kiertotalouden-seuraava-luku
Källor
Gotech 2025. Puhelin pöytälaatikossa - oletko kiertotalouden jarru? https://gotech.fi/2025/04/04/puhelin-poytalaatikossa-oletko-kiertotalouden-jarru/, Julkaistu 4.4.2025.
Sitra 2020. Viisi tärkeää kysymystä digitalisaation vaikutuksista. https://www.sitra.fi/artikkelit/viisi-tarkeaa-kysymysta-digitalisaation-ymparistovaikutuksista/, Julkaistu 29.12.2020.
Tiedeykkönen: Pikakulutamme luontoa silkasta tottumuksesta – kiertotalous haastaa vanhat ajattelutavat. Yle Areena. https://areena.yle.fi/1-75739158, Julkaistu 12.9.2025.
VTTn blogit: Kiertotalouden logistiikka on haaste, mutta selätettävissä! https://www.vttresearch.com/fi/uutiset-ja-tarinat/kiertotalouden-logistiikka-haaste-mutta-selatettavissa , Julkaistu 7.2.2020
YLE: Kodeissa makaa käyttämätöntä elektroniikkaa jopa tonnien arvosta – pian sillä voi maksaa verkkokauppaostoksia | Talous | Yle, Julkaistu 7.7.2025
Helsingin Sanomat: Hanna Rautio keksi tavan tehdä kuolevaa ammattia paikassa, josta ihmiset kaikkoavat | HS.fi, Julkaistu 10.9.2025
Valtionneuvoston kanslia: REPAIRED-hankkeen loppuraportti Tavaroiden korjauspalveluiden laajentamisen potentiaali, hyödyt ja ohjauskeinot : REPAIRED-hankkeen loppuraportti - Valto, Julkaistu 30.05.2024
Denna text finns också tillgänglig på finska.
Texten har granskats och godkänts av Novias redaktionsråd 17.11.2025.
