Spara bränsle och utsläpp i jordbruket – krossensilera säden

Essän har publicerats i Vasabladet 13.6.2020 och kan läsas via denna länk >> https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/376696

Uttdrag ur artikeln

Oregelbundet väder ställer till det för jordbruket. Säden kan tas tillvara allt senare och i sämre förhållanden. Därför efterlyses nya metoder och Yrkeshögskolan Novias forskningsprojekt försöker vidareutveckla krossensilering av säd till ett praktiskt alternativ till torkning av säd.

I Österbotten har maj månad varit kylig, med kalla vindar. Vintern har å andra sidan varit den varmaste sedan mitten av 1800-talet, när man började mäta sådana saker. Det behöver inte betyda något alls, en vinter gör ingen trend. Men hur man än svänger på saken är vädret inte lika regelbundet som för 30–40 år sen, då man ännu kunde hässja torrhö utan större problem på långa soliga höstar.

Våra höstar blir blötare och varmare, vilket är utmanande för jordbruket, inte direkt i hö-produktion där man sedan länge tillbaka övergått till att ensilera gräset. Gräset klipps och snurras ihop till balar. Inuti balen, som är lufttät på grund av de många varv av plastfilm som snurras runt den, sker en sorts syrningsprocess, ungefär som när man gör surkål. Processen är mycket positiv för fodret och nästan inget av mineralerna eller vitaminerna försvinner när fodret paketeras ihop snabbt, och gräset behåller sin näring. Det smakar litet syrligt, men djuren äter det glatt.

Samma sak kan göras med säden. Processen kallas krossensilering, och har ungefär samma fördelar som balning av gräs. Näringsinnehållet och vitaminerna försvinner ingenstans, fodret är lika bra som färsk säd och står sig till nästa säsong.

Det finns några djurgårdar i landet som förvarar sitt foder på det sättet. Men varför använder vi inte krossensilering av säd lika mycket som ensilering av gräs? Det finns två goda svar, men även många motargument. Det första skälet är torkning, som är det vanliga sättet att förvara säd på. Torkningen gör att vi kan använda säden till mat. När man krossensilerar säd valskrossar man den blöt, direkt ur tröskan, så skalet på kornet sitter kvar. Det här är inte så illa när man talar foder, det ger bara mera fiber i kosten, men om man tänker baka av säden så är det bäst om den inte är stickig och syrlig. Å andra sidan blir större delen av vår producerade säd djurfoder, vi odlar främst foderkorn i Österbotten, Västerbotten och Norrland, och kornbröd är sällsynt på butikshyllan.

Det andra skälet är transport. Torkad säd är lätt att transportera på lastbil, traktorflak, godsvagnar eller i storsäckar, och den är lätt att skruva från silo till silo. Den krossensilerade säden är blöt och klumpar lätt. Dessutom måste den förvaras lufttätt, annars möglar den inom några dagar. Det vanligaste sättet att förvara den är i en så kallad siloslang – det vill säga, tätt packad i lufttäta plastslangar (cirka två meter i diameter, cirka 60 meter långa) och slangarna ligger i långa strängar på gården. Man öppnar ena änden och använder upp säden i rask takt, några traktorskopor per dag. Men det används främst på större djurgårdar, eftersom bara de använder så mycket säd att spannmålen i slangens ände hålls färsk.

Så nu över till vårt forskningsprojekt. Yrkeshögskolan Novia har tillsammans med Svensk Maskinprovning, Svenska Lantbruksuniversitetet och Norsk Institutt for Bioøkonomi försökt utveckla en lösning på transportproblemet. Projektet Wet Grain in Package har arbetat på en metod för att packa in den krossensilerade säden i lufttäta storsäckar för att få fram en enhet som man kan flytta, byta, handla med, nästa lika enkelt som torrsäd.

Foto: Yvonne Dahläck, YH Novia