Jazzrock, termosar och Sant’Efisio
Jag har många gånger funderat på att delta i ett Erasmus+ lärarutbyte, men det har alltid funnits en (onödig) tröskel att ta sig över. När jag väl bestämde mig för att kontakta Conservatorio Statale di Musica "Giovanni Pierluigi da Palestrina" i Cagliari på Sardinien gick allt förvånansvärt smidigt. Syftet med mitt Erasmus+ lärarutbyte till konservatoriet i Cagliari var att fördjupa det pedagogiska och konstnärliga utbytet mellan våra institutioner. Kommunikationen med nyckelpersoner både i Cagliari och vid Novia fungerade utmärkt, och svaren på mina frågor kom snabbt. Vi har haft flera utbytesstudenter från Cagliari vid musikutbildningen i Jakobstad, vilket också påverkade mitt beslut att söka mig just dit. Efter några mejl fram och tillbaka hittade vi en tidpunkt som passade båda parter, och därefter kunde de praktiska arrangemangen ta vid.
Det internationella teamet välkomnade mig varmt. Vi utbytte organisationernas termosflaskor i en liten ceremoni, och därefter började jag föreläsa för en grupp mycket trevliga studenter samt en professor i komposition. På tal om professorn – jag blev faktiskt uppgraderad till "professor" i marknadsföringen av min lilla föreläsningsserie o jazzrockfusionens historia. På bilden ser ni några affischer – de mindre är i A3-format. Big in Sardinia?
Undervisningen på konservatoriet i Cagliari håller hög kvalitet, och det internationella inslaget var påtagligt. En konkret lärdom var hur konservatoriet integrerar internationella gäster i sin ordinarie undervisning. Samtidigt som jag undervisade pågick mästarkurser i tango och trumpet med gäster från Argentina och Spanien. Även Erasmus+-studenter från Litauen och Polen hade tagit sig till Cagliari för att delta i tangomästarkursen. Nätverket växte naturligt när man mötte nya människor i en ny miljö.
En särskilt minnesvärd stund var när professorn i komposition presenterade en bok han skrivit tillsammans med en kollega – en gedigen genomgång av popharmonikens strukturer med exempel från populärmusikens historia. Jag hade också flera intressanta samtal med italienska studenter, där vi bland annat diskuterade den progressiva rockens betydelse i Italien under 1970-talet. De berättade engagerat om band som Premiata Forneria Marconi och Le Orme.
En av de mest imponerande musikaliska upplevelserna under veckan var att få bevittna en slagverksensemble bestående av två vibrafoner och två marimbor som repeterade tillsammans med sin professor inför en kommande större konsert. På agendan stod ett verk av Steve Reich – ett tekniskt och rytmiskt krävande stycke som de unga studenterna framförde med enastående precision och musikalitet. Det var ett tydligt bevis på den höga nivån på undervisningen och studenternas engagemang.
Jag vågar påstå att utbytet var till stor nytta för båda organisationerna. Att arbeta i ett annat kulturellt sammanhang ger en djupare förståelse för undervisning i en annan kultur och en värdefull inblick i deras utbildningssystem. Jag tror att våra pedagogiska metoder och innovativa arbetssätt kan inspirera personalen utomlands – och vi har mycket att lära av dem också. I bästa fall höjs den övergripande undervisningskvaliteten på båda håll. Jag reste ensam, vilket gav mig möjlighet att fokusera helt på mötena, undervisningen och reflektionen kring upplevelserna. Det var också ett tillfälle att utmana mig själv i en ny miljö och skapa kontakter på egen hand. Allt gick över förväntan och målen uppfylldes till 100 %. Att undervisa i en annan kontext gav nya insikter, och vi hann även skissa på framtida samarbeten. Resan gav mig inte bara nya perspektiv och idéer, utan också värdefulla kontakter – bland annat till Conservatorio Superior de Música de Málaga. Utbytet skapade förutsättningar för både personlig och professionell utveckling. Förhoppningsvis – eller snarare, med fortsatt arbete – leder det till något konkret. Med mig hem från detta utbyte tog jag även en flaska god olivolja.
Huvudbild: privat
Reseskildringen har godkänts för publicering av Novias redaktionsråd 4.6.2025.
ISSN: 2670-028X
