En vecka med AI i Dublin – insikter, intryck och irländsk identitet

Det är något särskilt med att resa ensam till ett nytt land, en ny gemenskap, en ny kurs – och till och med till fel adress. Jag anlände till Dublin söndag 19.5.2025 med en blandning av nyfikenhet, nervositet och förväntan inför veckan som Erasmus+ deltagare på kursen Artificial Intelligence for Higher Education vid Dorset College i Dublin. Dorset College är en liten högskola med ca 1200 studerande varav drygt 1000 är internationella studerande. En vecka fylld av nya människomöten, AI-verktyg, powerpointpresentationer – och en djupare förståelse för Irland.
 
Redan första morgonen gav ett smakprov på vad veckan skulle bjuda på: stor variation! Adressen jag sökt upp i Google Maps visade sig leda till fel ställe. Som tur var jag inte ensam om detta så tillsammans med litteraturprofessorn Aysenur från Turkiet började vi söka oss till den rätta byggnaden. Väl på plats möttes vi av ett långsmalt klassrum med dålig akustik, tekniska strul fylld till brädden med övriga kursdeltagare. Men vi var i gång!
 
Kursen då? En intensiv och rätt generell introduktion till AI och olika verktyg, men framför allt väldigt mycket teori. Powerpoints med 50–60 sidor var normen, och flera gånger kände jag att informationen östes över oss snarare än förankrades. Kursen beskrevs i marknadsföringen som” ideal for lecturers, researchers and administrative staff in academic sectors who wish to enhance their general formal writing and presentation skills”, men jag upplevde att det var onödigt stort fokus på undervisande personal med tanke på att ca hälften av kursdeltagarna var administratörer. Jag hade förväntat mig att kursen skulle vara uppbyggd kring ”learning by doing”, så att vi skulle ha haft möjlighet att själv testa olika AI verktyg i större utsträckning än vad som nu förverkligades. Att jobba med LMNotebook, jämföra Google Gemini och Chatgpt och analysera Exceltabeller var ändå givande, men då vi med hjälp av Canva satt nästan en timme och skapade pratande avatarer frågade jag mig själv på vilket sätt denna kunskap kommer att hjälpa mig i mina arbetsuppgifter. Ett AI verktyg som inte presenterades på kursen men som en universitetslärare från TH Köln tipsade mig om var Gamma, ett verktyg för att bland annat skapa presentationer. Detta verktyg kommer jag definitivt att utforska mera framöver.

Deltagargruppen var intressant och brokig – tyskar, rumäner, kroater, italienare, tjecker, spanjorer, svenskar och finländare – men att kursledaren valde att hoppa över presentationen där vi kunde ha sagt våra namn, berättat från vilken högskola vi kom och vad vi jobbade med, gjorde det svårare att lära känna varandra. Trots det knöt jag flera fina kontakter, bland annat med Juan från University of Zaragoza och Annette och Richarda från University of Cologne. Vi var en stor grupp, ca 50 deltagare, som var uppdelade i två grupper. Samtalen under utflykter och luncher gav mer än många av föreläsningarna, vilket ofta är fallet då man deltar i Erasmus+ veckor.

Förutom kursen fick vi uppleva både Dublin och omgivande natur. Vi hade förmånen att tillsammans med guiden Fiach, som egentligen jobbar som engelskalärare på Dorset College, både vandra genom centrum av Dublin och uppleva Glendalough och St Kevins Monastery med dess medeltida stenkyrkor och vackra natur. Klostret grundades i slutet av 500-talet eller början av 600-talet som en plats för andlig tillbakadragenhet och blev ett centrum för lärande, pilgrimsfärder och religiös aktivitet.

Monastery of Glendalough – ett av Europas mest kända religiösa center

Dublin i sig lämnade blandade intryck. Jag blev intresserad av att ta reda på mera om stadens historia, Trinity College och pubkulturen, men upplevde staden som lite smutsig och otrygg. Liffeyfloden som flyter genom stadens centrum kändes outnyttjad och smutsig, och jag saknade möjligheten till djupare samtal med någon som växt upp i Dublin. Våra kontaktpersoner var från Portugal och Brasilien, och vår lärare från Australien – ironiskt nog var det svårt att komma nära just det irländska under samtal som fördes.

Trots allt är jag oerhört tacksam. Att få kliva utanför min bekvämlighetszon, möta nya människor, diskutera möjligheter, utmaningar och reflektera över hur AI kan integreras i mitt arbete – det är i stort sett det som jag hoppades att veckan skulle erbjuda. Jag återvände hem aningen trött men med ny energi och ivrig att fortsätta mitt eget arbete. Inte med en revolutionerande ny AI-färdighet – men med ny inspiration, större nätverk och en påminnelse om att ibland är det i det oplanerade som de största lärdomarna finns.

Bilder: Anna Stenman

Reseskildringen har godkänts för publicering av Novias redaktionsråd 5.6.2025.

ISSN: 2670-028X