Att skapa en fungerande Virtual Reality upplevelse under publika evenemang

Granskat inlägg - Reviewed post Konst och Kultur
vr artikel4

Foto: Christina Kuusikko

I det Interreg Aurora-finansierade projektet Torne Valley Dipnet Culture har Yrkeshögskolan Novia utvecklat en Virtual Reality (VR) applikation som låter användaren prova på traditionellt håvfiske i Torneälven. Projektets mål är att bevara och synliggöra håvfiskekulturen samt väcka intresse för traditionen hos nya målgrupper.

Den första artikeln om applikationen behandlade de tekniska utmaningarna med att återskapa håvfiske i VR. Den här artikeln fokuserar i stället på användarinteraktionen och på de observationer vi har gjort när applikationen har demonstrerats och testats under olika evenemang. En VR-applikation kan fungera bra i en kontrollerad utvecklingsmiljö, men ett publikt evenemang ställer helt andra krav på både tekniken och hur upplevelsen introduceras för användaren.

En fysisk håv i en virtuell miljö

För att göra upplevelsen mera realistisk använder vi inte bara de vanliga handkontrollerna till Meta Quest 3. I stället har vi byggt en fysisk håv av en rundstav som är ungefär en meter lång. Den vänstra handkontrollen fästs på håven med 3D-printade fästen och längst ut finns en vikt på cirka 300 gram. I VR-miljön representerar den fysiska konstruktionen en håv som är ungefär lika lång som en verklig håv, cirka sex meter.

En tecknad bild av hur VR-kontrollern fästs på rundstaven som fungerar som håvens skaft.

Illustrationer: Celina Österback

Vikten längst ut på den fysiska håven gör att användaren upplever ett visst svaj och motstånd när håven rör sig. När användaren ser den långa håven i VR samtidigt som samma rörelse känns i händerna uppstår en tydligare koppling mellan den fysiska och den virtuella upplevelsen.

En tecknad bild av en vikt som fästs i ändan av rundstaven som agerar som håvens skaft.

Illustrationer: Celina Österback

Den fysiska håven gör upplevelsen mera trovärdig, men skapar samtidigt frågor som inte uppstår vid vanlig VR-användning. Användaren måste hålla händerna på de markerade platserna på håven och behålla samma grepp under hela upplevelsen. Vid riktigt håvfiske kan man flytta händerna längs skaftet, men i VR behöver handkontrollens position i förhållande till den fysiska håven förbli densamma. Om användaren byter grepp motsvarar händernas fysiska position inte längre den virtuella representationen.

Det spelar också roll hur håven hålls när ett håvställe startas i applikationen. Den svarta ytan på den vänstra handkontrollen behöver vara synlig för headsetets kameror. Om håven hålls upp och ned eller om den på annat sätt hålls utanför kamerans synfält, kan headsetet förlora spårningen. Då vet applikationen inte med säkerhet var håven finns och den virtuella håven kan visas på fel plats. En viktig observation är därför att användaren själv ska hålla håven framför sig redan när upplevelsen startas.

En kvinna använder VR-håven i ett rum med vita väggar och betonggolv. På golvet är en kvadrat utmärkt med randigt tejp. Kvinnan står mitt i kvadraten.

Foto: Tobias Björkskog

En enkel meny är inte alltid självklar

Målgruppen för applikationen omfattar både yngre och äldre användare, också personer som aldrig tidigare har provat VR. Användaren kan inte själv hålla i en handkontroll eftersom båda händerna behöver hållas på håven. Därför utvecklades en meny som inte kräver att användaren trycker på knappar på handkontrollerna. Användaren navigerar genom att rikta headsetets vita markör (inuti VR upplevelsen) mot ett alternativ. När markören hålls kvar på samma knapp visas en roterande timer och efter en sekund aktiveras valet.

Under testningarna blev det ändå tydligt att ordet ”blickstyrning” lätt kan missförstås. En ny användare kan tro att det räcker att röra ögonen mot en knapp (genom att se på den). Markören följer däremot headsetets riktning, vilket innebär att användaren behöver vrida på huvudet och rikta hela headsetet mot knappen.

Detta är en liten detalj för en van VR-användare, men kan bli ett tydligt hinder för en person som använder VR för första gången. En kort muntlig instruktion innan headsetet sätts på minskar risken för att användaren blir stående i menyn utan att förstå varför inget händer.

Instruktionerna börjar redan i kön

Vid publika evenemang uppstår det ofta kö till VR-upplevelsen. Vi har märkt att väntetiden kan användas som en del av introduktionen i stället för att enbart ses som ett problem. Handledaren kan redan i kön förklara hur menyn fungerar, hur håven ska hållas och vad användaren ska försöka göra.

Om VR bilden dessutom strömmas till en TV kan de väntande samtidigt se hur personen före dem navigerar och håvar. När det sedan blir deras tur känner de redan igen menyn, fiskindikatorn och rörelserna som behövs för att fånga och kasta fisken. Det minskar tiden som behöver användas till instruktioner när personen väl har fått på sig headsetet.

Skärmen har också en social funktion. VR är annars en relativt individuell upplevelse där endast personen i headsetet ser vad som händer. När bilden visas på en TV kan publiken följa med, förstå varför personen rör sig på ett visst sätt och reagera på fångsterna. Det gör demonstrationen lättare att följa för omgivningen.

Kroppen behöver förstå det som händer i VR

När håven går under den virtuella vattenytan vibrerar handkontrollen försiktigt. Om håven rör vid bottnen blir vibrationen kraftigare. Skillnaden hjälper användaren att förstå håvens position utan att enbart förlita sig på synen i VR applikationen.

Användaren ska föra håven så nära bottnen som möjligt utan att röra vid den. I applikationen visar en fiskindikator var fisken befinner sig. Om håven träffar bottnen blir fisken skrämd och försvinner tillfälligt. Samma princip finns i det verkliga håvfisket, där håven förs strax ovanför bottnen genom de gropar där siken vilar i forsen.

En återkommande observation är att användare gärna försöker pressa håven nedåt när de känner kontakt med bottnen. Det fungerar dåligt eftersom den virtuella fysiken börjar motarbeta rörelsen. Resultatet kan bli att håven rör sig onaturligt eller ser ut att böjas och gå sönder. Handledaren behöver därför förklara att den kraftigare vibrationen betyder att användaren ska lyfta håven en aning, inte trycka hårdare.

Även efter att en fisk har fångats behövs en rörelse som inte alltid är självklar. Fisken ska kastas upp ur håven med ett kort knyck uppåt, ovanför tunnan eller lådan där de samlar fiskarna. Många försöker i stället rotera håven och ”hälla ur” fisken. Det är en begriplig rörelse utifrån hur det ser ut, men det är inte så interaktionen i applikationen är utformad eller hur håvutövarna gör på riktigt. Därför behöver också denna rörelse demonstreras i förväg.

En man använder VR-håven i ett rum med vita väggar och betonggolv. En kvadrat är utmärkt på golvet med randigt tejp. Mannen står mitt i kvadraten. I bildens förgrund finns en skärm som visar vad som händer i VR-applikationen.

Foto: Tobias Björkskog

Kalibreringen påverkar hela upplevelsen

En av de viktigaste lärdomarna från evenemang är betydelsen av en konsekvent startposition. Innan applikationen startas behöver headsetet kalibreras så att det känner till användarens position och höjd över golvet. Kalibreringen görs genom att rikta headsetet något nedåt så att kamerorna ser golvet och sedan hålla in Meta-knappen på den högra handkontrollen ungefär en sekund. Samma knapp kan användas för att nollställa positionen efter att applikationen har startats.

Ett enkelt kryss av tejp på golvet har visat sig vara ett värdefullt hjälpmedel. Headsetet kalibreras när handledaren står mitt på krysset och varje ny användare placeras sedan på samma plats. På så sätt utgår både den virtuella och den fysiska upplevelsen från en känd position.

På flera av de virtuella håvställena behöver användaren ta ett mindre steg framåt för att komma till rätt position för håvfisket. Samtidigt bör personen inte röra sig långt åt sidorna. Headsetets säkerhetsfunktioner kan aktivera kameravyn om användaren rör sig ungefär en meter från startområdet. Vi rekommenderar därför att man märker ut en fri yta på omkring tre gånger tre meter och ser till att ingen annan går in i området medan håvfisket pågår.

Två minuter skapar ett tydligt format

Under evenemang används ett tidsbegränsat läge där varje deltagare får håva i två minuter. När tiden är slut visas antalet fångade fiskar. Tidsgränsen gör upplevelsen lättare att organisera när många väntar, samtidigt som resultatet ger deltagaren ett tydligt mål.

Tävlingsmomentet kan förstärkas med en enkel white board där nya rekord och deltagarnas namn skrivs upp. Lösningen kräver ingen förändring av själva applikationen, men gör den individuella VR-upplevelsen till en gemensam aktivitet under evenemanget.

Den praktiska eventmiljön påverkar designen

När en VR-applikation visas under ett helt evenemang är batteritid och reservutrustning en del av användarupplevelsen. Vi rekommenderar att två Meta Quest 3-headset finns tillgängliga, så att ett kan laddas medan det andra används. När headsetet byts måste även den vänstra handkontrollen på håven bytas, eftersom rätt handkontroll behöver vara kopplad till det headset som används. Batterierna i handkontrollerna bör gärna bytas före evenemanget.

Om applikationen strömmas till en TV så ökar dessutom headsetets strömförbrukning. Enligt våra instruktioner från genomförda event har batteriet vid samtidig användning och streaming räckt ungefär en timme, vilket gör batteriplaneringen till en viktig del av evenemanget. Om bilden inte ska strömmas rekommenderar vi att wifi stängs av under själva demonstrationen. Då försöker headsetet inte ansluta till olika nätverk medan någon använder applikationen.

Den fysiska håven behöver också beaktas ur säkerhetssynpunkt. Eftersom rundstaven är ungefär en meter lång och har en vikt längst ut finns det en risk att en kortare användare slår håven i golvet. Vid våra event har vi därför använt cirka 150 centimeter som riktgivande minimilängd. Det minskar risken för att håven träffar marken eller skadas och gör det samtidigt lättare för användaren att utföra de rörelser som krävs.

Handledaren är en del av användargränssnittet

Den kanske viktigaste observationen är att en VR-upplevelse på ett evenemang inte enbart består av applikationen och headsetet. Handledaren fungerar i praktiken som en del av användargränssnittet.

Handledaren placerar användaren rätt, kontrollerar greppet, förklarar hur menyerna styrs och hjälper personen att tolka vibrationerna från håven. Handledaren ser också till att nästa deltagare är förberedd, att utrustningen är laddad och att säkerhetsområdet hålls fritt.

Bra instruktioner behöver vara korta och ges vid rätt tidpunkt. Om användaren får all information först efter att headsetet har satts på blir det svårare att komma ihåg instruktionerna. Om de viktigaste momenten i stället demonstreras i kön kan handledaren under själva upplevelsen koncentrera sig på korta anvisningar: håll kvar greppet, följ fiskindikatorn, undvik bottnen och gör ett knyck uppåt när fisken ska kastas ur håven.

Från teknisk prototyp till gemensam upplevelse

Testningarna har visat att teknisk funktionalitet bara är en del av en lyckad VR demonstration. Minst lika viktigt är hur deltagaren introduceras till upplevelsen, hur den fysiska platsen organiseras och hur handledaren agerar.

Den fysiska håven ger en starkare koppling mellan kroppens rörelser och det användaren ser i VR. Samtidigt kräver den tydliga instruktioner, korrekt spårning och ett tillräckligt stort säkerhetsområde. Menyn gör det möjligt att använda applikationen utan traditionell knappstyrning, men användaren behöver förstå att hela huvudet och headsetet ska riktas mot alternativen. Vibrationerna förmedlar kontakt med vattnet och bottnen, men behöver förklaras för att användaren ska reagera på rätt sätt.

Dessa observationer visar varför testning med verkliga användare och i verkliga evenemangsmiljöer är nödvändig. Varje användare tar med sig olika erfarenheter, kroppsliga förutsättningar och föreställningar om hur en VR-applikation fungerar. Genom att observera var missförstånd uppstår kan vi förbättra både applikationen och det sätt på vilket upplevelsen presenteras.

Målet är inte endast att demonstrera VR-teknik. Målet är att ge deltagaren en begriplig och engagerande introduktion till håvfisket i Torneälven och till det kulturarv som projektet Torne Valley Dipnet Culture vill bevara och föra vidare.

https://www.novia.fi/fui/projekt/torne-valley-dipnet-culture

www.dipnetfishing.com


Artikeln har godkänts för publicering av Novias redaktionsråd 13.11.2026.

ISSN: 1799-4187

Skribent:
Tobias Björkskog
Nyckelord:
Virtuell verklighet (VR), Håvfiske, Användarupplevelse, Publika evenemang, Kulturarvsförmedling

Artikeln har publicerats i Novias publikationsserie A: Artiklar. Inläggen har godkänts av  Novias redaktionsråd. 

Novia Publikation och produktion, serie A: Artiklar, ISSN: 1799-4187

Vi följer CC_BY 4.0 om inget annat nämns.