Kompetenshöjning inom gerontologi och geriatrik
”Äldrevården i Finland är i krisläge”, ”Två av fem vårdare skulle själva inte ta emot den vård som deras arbetsplats erbjuder” och ”Färre utbildade vårdare inom äldrevården”. Listan på rubriker om äldrevården i Finland kunde göras hur lång som helst.
Idag är 20 % av befolkningen 65 år och äldre, men innan 2030 förväntas andelen öka till 26 % (1). Det är ett faktum att behovet av vårdpersonal med kompetens och kunnande inom geriatrik och gerontologi kommer att växa.
Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) är en av de organisationer som har insett betydelsen av kompetens inom gerontologi och geriatrik. ÅHS har under våren avslutat en 1,5-årig kompetenshöjande 30 sp fortbildning inom gerontologi och geriatrik. Fortbildningen arrangerades som ett samarbete mellan Ålands hälso- och sjukvård, Centret för livslångt lärande vid Yrkeshögskolan Novia samt Öppna högskolan/ Högskolan på Åland. I fortbildningen deltog
sjukskötare och närvårdare från flera olika avdelningar: rehabilitering, palliativ vård och geriatrik, hemsjukvård, hälsocentral och psykiatri
– personal som alla sköter den äldre patienten i olika skeden av vårdprocessen.
Fortbildningens innehåll
Fortbildningen lades upp i form av fem kurser. I den första kursen, Gerontologi och geriatriska vårdarbetets etik (5 sp), lades fokus på att förstå hur det kan vara att bli och vara äldre samt vad ett gott åldrande kan innebära för den äldre personen ur fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt perspektiv. Kursdeltagarna intervjuade äldre, reflekterade kring att vara äldre i samhället och vården samt tog del av kvalitetsrekommendationer, riktlinjer och lagstiftning som specifik berör vård och omsorg av äldre personer.
I reflektioner framgick att ålderism (ageism), det vill säga diskriminering på grund
av ålder, är något som sparsamt diskuteras på enheterna och detta var något som många kursdeltagare också nämnde i en avslutande reflektion att man speciellt tagit med sig från kursen. Inom ramarna för denna kurs ingick även att ta med sig etiska dilemman från den egna enheten, tillämpa en vårdetisk modell för analys av situationen och diskutera etiska dilemman i grupp. I kursutvärderingen framkom kommentarer som: ”Min syn på åldrandet har blivit positivare, var nog yrkesskadad då jag mest träffat åldringar i behov av vård, inte så positivt...”.
Den andra kursen, Demens och psykisk ohälsa ur ett omvårdnads- och medicinskt perspektiv (5sp), omfattade läkarföreläsningar om demenssjukdom, konfusion och psykisk ohälsa bland äldre. Kursen inkluderade även en studiedag om missbruk bland äldre, praktiska övningar för att undvika våld och situationer där våld kan uppstå samt en mycket uppskattad studiedag kring omvårdnad av personer med demens med Anna-Karin Edberg, professor i
omvårdnad.
Läkemedelsbehandling av äldre (3 sp) var temat för den tredje kursen med en farmaceut som kursledare. Kursdeltagarna fick föreläsningar om läkemedel och äldre samt arbeta med olika skriftliga case där äldre med mer eller mindre problematiska läkemedelslistor presenterades. Som examinationsuppgift fick
deltagarna kritiskt granska, utifrån Fimeas anvisning, en läkemedelslista från den egna verksamheten. I kursutvärderingen framkom kommentarer som: ”Fick mig att tänka på att alla läkemedel har biverkningar och man kan lindra problemet på annat sätt, t ex sömnsvårigheter, oro, smärta”, ”Finns många läkemedel som interagerar”, ”Värkmedicin och vitaminer kan inte bara tas sådär”, ”Blev uppmärksam på vad som är viktigt att tänka på när man tittar
på medicinlistan”.
Den fjärde kursen Geriatrik och omvårdnad av den multisjuka äldre (15 sp) var den mest omfattande kursen. Kursen inleddes med att fokusera på vanliga omvårdnadsproblem inom vård och omsorg av äldre, såsom trycksår, undernäring, fall och nedsatt munhälsa. Även inkontinens och tarmdysfunktion behandlades.
Kursen omfattade vidare kirurgisk vård av äldre samt vård av äldre patienter med kardiovaskulär sjukdom, inklusive stroke samt rehabiliterande arbetssätt. Ytterligare omfattade kursen diabetes, sår och palliativ vård. För att få ett multiprofessionellt perspektiv inkluderades föreläsare med olika bakgrund såsom sjukskötare, läkare, fysioterapeut, ergoterapeut, dietist och munhygienist. Kursen examinerades genom skriftliga reflektioner, men även
genom att kombineras med den avslutande kursen Förändringsarbete (2 sp). I kursen
ingick undervisning utifrån Lean-konceptet.
Kursen examinerades genom att deltagarna skulle göra upp en plan för att genomföra utvald klinisk förbättring på den egna enheten utifrån nyvunnen kunskap. Vi fick in fantastiska arbeten som berörde allt från implementering av olika skattningsskalor, till revidering av inskrivningsrutiner, implementering av checklista vid dödsfall och plan för efterlevnadssamtal samt implementering av ankel-arm-indexmätning vid bensår och revidering av rutiner för
säker blodsockermätning.
Arbetsgivarens perspektiv
Sirpa Mankinen är vårdchef på Ålands hälso- och sjukvård, hon tänker så här gällande samarbetet: ”Inom hälso- och sjukvård och inom en sjukhusverksamhet med olika specialiteter kan den gerontologiska och geriatriska kunskapen bli utan uppmärksamhet fast äldre utgör en stor del av patientfallen på de flesta specialiteterna. Avsaknad kunskap skapar osäkerhet hos vårdpersonal och förlänger även vårdtider.
Det viktigaste målet med fortbildningsinsatsen var att våra patienter med högre ålder skulle få adekvat vård och bemötande. Med hjälp av fortbildningen kan personalen känna vid äldres speciella behov, få ökad förståelse för uppkomna situationer i arbetets vardag samt kunna bemöta äldre patienter med respekt. Med kunskap stöder vi sjukskötarens/närvårdarens känsla av att ha kontroll över sitt arbete. De utvecklingsarbeten som deltagarna har gjort och den kunskap som de hämtat från fortbildningen ska nu komma till kollegor och främst våra patienter till godo.
Personalens perspektiv
Heidi Viktorsson har jobbat inom geriatriken nästan hela sin 15-åriga yrkeskarriär efter grundläggande utbildning, klinisk sjukskötare YH. Hon jobbar nu som avdelningsskötare på ÅHS avdelning 1 med inriktning palliativ vård och rehabilitering. På avdelningen representeras också geriatrisk internmedicin.
”Jag gick geriatrikfortbildningen för att jag kände behov av mera kunskap, dels för min egen skull, för att geriatrik är så mångfacetterat och enligt mig fascinerande, och dels för att kunna stötta mina kollegor i arbetet med geriatriska patienter och för att bättre kunna motivera förändrade arbetssätt på avdelningen.
Man behöver även i samhället förändra synsättet på den äldre människan som ofta är ganska stereotypt. Under kursens gång har jag tipsat kollegorna om olika webbutbildningar som man kan genomföra på nätet för att utöka sin kunskap om t.ex. nutrition, fall, trycksår samt palliativ vård och det har varit uppskattat. Vi har även efter kursen infört skattningsskalor på avdelningen för att bättre kunna följa upp kvaliteten på arbetet vi gör, så att man synliggör det viktiga vårdarbetet och vilken stor betydelse det har för patienten.”
Att samla personal från organisationens olika avdelningar för att gemensamt höja kompetensen inom äldrevård ger ett mervärde. Genom att lyssna på varandra och själva få berätta om egna erfarenheter ökar samtidigt förståelsen för processen och förutsättningarna för ett smidigare patientflöde och en god
helhetsvård ökar.
Referens
1. Tilastokeskus, väestöennuste. Hämtad från: www.stat.fi
Originaltexten finns på Vård i Fokus 4/2018 25 och kan läsas här: http://www.sffi.fi/wp-content/uploads/2019/03/V%C3%A5rd_i_Fokus_4_2018.pdf
Bild: Pixabay.com