Jag är ju mamma ändå! En artikel om intrauterin fosterdöd

Artikeln publicerades i Vård i Fokus 1/2019 och hittas via den länk >> http://www.sffi.fi/wp-content/uploads/2019/03/Vard_i_Fokus_1_2019.pdf

Abstrakt

Denna artikel baserar sig på studien “Att vara mamma åt ett änglabarn” (1), vars syfte var att lyfta fram de upplevelser och känslor kvinnor i Finland har efter att ha förlorat sitt barn efter minst 22 fullgångna graviditetsveckor. Studien var av kvalitativ art med en induktiv ansats. Datainsamlingen utfördes via både muntliga och skriftliga intervjuer. I studien intervjuades totalt tio kvinnor och datainsamlingen utfördes på både svenska och finska. Datamaterialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och resultatet tolkades mot de teoretiska utgångspunkterna samt den tidigare
forskning som gjorts inom området. I resultatet framkom fem teman: lidande och sorg, svallande känslor, behov av att gå vidare, moderskap och blandade känslor kring vården. Under dessa teman framkom också totalt nio underkategorier. Av resultatet framkom att kvinnorna definierar sig som
mammor, trots det faktum att deras barn dött. Kvinnorna beskrev hur känslorna svallat och att sorgen blir en följeslagare genom livet. Vikten av minnen och att få minnas sitt döda barn lyfts fram av informanterna (1)

Författarna

• Marie Jorpes, Barnmorskestuderande, YH Novia/Vasa
• Jasmin Koivisto, Barnmorskestuderande, YH Novia/Vasa
• Johanna Sandberg, Barnmorskestuderande, YH Novia/Vasa
• Eva Matintupa, Handledande lektor, YH Novia/Vasa