Äldres hälsa och känslan av att vara stark och inflytelserik
Den förväntade livslängden ökar i de flesta västerländska samhällen idag. Det är därför viktigt att se den äldre människan som en samhällelig resurs, inte som en börda. WHO problematiserar synen på äldres delaktighet i samhället genom att skriva:
Although there is substantial evidence that older people contribute to society in many ways, they are instead often stereotyped as frail, out of touch, burdensome or dependent. These ageist attitudes limit the way problems are conceptualized, the questions that are asked, and
the capacity to seize innovative opportunities. (World Report of Ageing and Health 2015, 10)
Detta motiverar till att utforska hur äldres upplevelse av möjligheterna att påverka samhället kan beskrivas, samt hur den upplevda hälsan påverkar – eller påverkas av – den äldres upplevelse av delaktighet och inflytande.
Syftet med denna artikel är att skapa en förståelse för sambandet mellan hälsa och delaktighet hos äldre personer. Artikeln avser att svara mot frågan: Vilket samband finns mellan äldres delaktighet och hälsa? Ansatsen är explorativ eftersom tvärvetenskapliga studier av hälsa och delaktighet är sällsynta, varvid en förförståelseav ett eventuellt kausalt samband mellan hälsa och delaktighet är i sin linda. Studiens empiriska grund utgörs av data insamlat bland äldre personer bosatta i Österbotten år 2010, sammanställt i databasen GERDA (GErontologiska Regionala DAtabas).
Med avseende på delaktighet betonar den finländska grundlagen alla medborgares rätt att delta i och påverka sin livsmiljö
på olika sätt (FFS 731/1999 §2). Trots detta begränsas studier av delaktighet och inflytande i allmänhet till olika former av politisk tillhörighet, kunskap och aktivitet inom ramen för val, parti, organisation eller förvaltning. Här utgår den befintliga samhällsvetenskapliga forskningen också ofta ifrån olika former av konventionellt och icke-konventionellt (politiskt) deltagande.
Att det finns en koppling mellan hälsa och politisk delaktighet i samhället är inte nytt i sig. Hälsans betydelse för delaktighet och politiskt deltagande beskrivs av bland andra Mattila et al.
(2017), Reichert (2016) och Söderlund & Rapeli (2015). Det föreligger också många studier från olika länder som ger vid handen att den självskattade hälsan har ett samband med politisk aktivitet framför allt för deltagande i val (Mattila et al. 2017; Lahtinen
et al. 2017; Söderlund & Rapeli 2015; Mattila et al. 2013; m.fl.).
I praktiken har en sämre hälsa särskilt bland äldre personer påvisats minska benägenheten att rösta (Mattila et al. 2013, 889). Den gängse tolkningen inom samhällsvetenskaperna är att hälsan påverkar delaktighet och indirekt även den subjektiva känslan av att vara stark och inflytelserik, medan ett kausalt samband i motsatt riktning sällan diskuteras. Den subjektiva upplevelsen av att vara stark och inflytelserik lyfts sällan fram, och frågor som berör personers subjektiva upplevelse av att kunna påverka samhället problematiseras i allmänhet inte. Galenkamp & Deeg (2016, 89) beskriver, med avseende på
äldres hälsa och delaktighet, att ”[…] increasing the participation of older people with health problems should remain an important target, not in the least because this might be beneficial for their wellbeing. The challenge is then to enable older people to be active if it is indeed their preference to be socially engaged, despite their health limitations”. Här tillskrivs delaktighet betydelse för den äldres hälsa, som en faktor som kan påverka en äldre persons
Äldres hälsa och känslan av att vara stark och inflytelserik trots eventuella hälsohinder.
Men inte heller inom vård- eller hälsorelaterad forskning lyfts den subjektiva dimensionen av delaktighet, eller känslan av att vara stark och inflytelserik, fram i någon större utsträckning, utom i de frågor som avser patientens självbestämmanderätt och delaktighet inom vård och
omsorg, till exempel beträffande rätt att bestämma över sitt boende (Bülow, Persson Thunqvist och Sandén 2012; Åhnby 2012).
Som empirisk grund för denna artikel används databasen GERDA. Detta är även det enda empiriska material som vi känner till som inkluderar både objektiva och subjektiva kriterier för både delaktighet och hälsa.
Den enkät som skickades ut hösten 2010 riktades till samtliga personer födda 1930, -35, -40 och -45 i
Österbotten (utom i Vasa där varannan äldre inom målgruppen fick enkäten) samt till motsvarande grupp äldre i Västerbotten (sistnämnda ej inkluderade här).1 Totalt erhölls 3059 svar från Österbotten, vilket motsvarar en svarsprocent på 58 procent. Svarsprocenten för finskspråkiga äldre var något lägre än för svenskspråkiga, liksom för äldre äldre (75 och 80 år) i jämförelse med yngre äldre (65 och 70 år). (Wentjärvi, Sund & Pellfolk 2012, 13–14) Vi fokuserar på två variabler för delaktighet, en subjektiv och en objektiv:
(1) känslan av att vara stark och inflytelserik i samhället och
(2) valdeltagande i kommunala val. I studien inkluderas även hälsa med både en subjektiv och en objektiv variabel:
(3) den självskattade hälsan och
(4) antalet mediciner köpta i apotek.
Artikeln baserar sig på följande frågor och påståenden:
1. ”Jag känner mig stark och inflytelserik i samhället.” Svarsalternativen som stod att välja mellan var instämmer helt, instämmer delvis och instämmer inte alls.
2. ”Röstade du vid det senaste kommunalvalet?” Svarsalternativen var ja, nej och vet ej.
1 Databasen GERDA består av data insamlat 2005–2016 medelst enkäter och hembesök
i tre omgångar i Österbotten och Västerbotten. Datamaterialet 2010 samlades inom
ramen för GERDA Botnia-projektet (2008–2011) som var ett samarbetsprojekt mellan
Åbo Akademi, Umeå universitet och Yrkeshögskolan Novia och finansierades av Interreg Botnia-Atlantica, Österbottens förbund, Umeå kommun samt deltagande högskolor.
3. ”I allmänhet, hur skulle du säga att din hälsa är?” Svarsalternativen var utmärkt, mycket god, god, någorlunda, dålig.
4. ”Hur många olika sorters mediciner från apoteket tar du regelbundet?” Antal angavs i siffror.
I det följande diskuteras befintlig teori och begrepp i anslutning till delaktighet och inflytande samt till subjektiv och objektiv hälsa. Litteraturgenomgång och begreppsdiskussionerna kopplas till deskriptiva beskrivningar av resultat erhållna ur databasen GERDA. Här redogör vi även för bakgrundsvariablerna kön och de olika ålderskategorierna 65, 70, 75 och 80 som ingår i datamaterialet. Artikeln avslutas med resultat av de fyra berörda variablerna i jämförande perspektiv, och en diskussion som särskilt avser bemöta artikelns syfte och möjliga tolkningar av de samband som kunnat skönjas.
Politisk delaktighet, empowerment och känslan av att vara inflytelserik
Politisk delaktighet kan definieras på många olika sätt. Verba & Nie introducerade redan 1972 en indelning av det politiska deltagandets former som präglat mycket av den senare forskningen. Här skiljde forskarna mellan valdeltagande i termer av röstning, kampanjaktiviteter, gruppengagemang och individualiserade kontakter. Dessa har även kallats institutionaliserat politiskt deltagande eller så kallat konventionellt politiskt deltagande. Senare har
forskare också lyft fram bland annat protestaktivism, konsumentaktivism, olika former av kontakter med organisationer, politiker
och tjänstemän i syfte att påtala olägenheter eller ändringsbehov, samt deliberativ demokrati (Ekman & Amnå 2012, 287; Nygård & Jakobsson 2012, 98; Bengtsson & Christensen 2009; m.fl.).
I nära anslutning till forskningen om politiskt deltagande föreligger en lång tradition av forskning som tar fasta på individens
förmåga att påverka politiskt utfall, ofta relaterat till i termer av political efficacy, ibland översatt till politisk förmåga. Litteraturen skiljer här mellan internal efficacy och external efficacy, varvid internal efficacy även kallats subjektiv medborgarkompetens. Detta begrepp avser medborgarens känsla av att vara behörig och kunnig att delta i politiska processer. External efficacy fokuserar på väljarnas tro på det ”politiska systemets lyhördhet” eller väljarnas tro på att medborgarna kan påverka det politiska utfallet. Denna förståelse kommer på ett allmänt plan nära det vi avser med känslan av att vara stark och inflytelserik i samhället, men mäts vanligtvis med frågor som berör förtroende för politiska institutioner snarare än med frågor om upplevelsen att själv kunna påverka sin (när)omgivning (Mattila et al. 2017; Reichert 2016; m.fl.).
I teorin är det helt möjligt att en person känner sig stark och inflytelserik utan att hen besitter vare sig den kunskap som antas vara behövlig, eller de medel och strategier som påverkar det politiska utfallet. Reichert (2016, 221) hänvisar bland annat till aktionsforskning som argumenterat för att den subjektiva känslan av political efficacy de facto är mera relevant än verklig kunskap med avseende på förutsägelse av individens politiska handlingar. Förtroendet för
den egna förmågan och känslan av att vara stark och inflytelserik i samhället behöver då inte nödvändigtvis sammanfalla med känslan av att vara ”kompetent” att påverka politiken, och inte heller med tron på att politiken är lyhörd.
Nära relaterat till förmågan att påverka finner vi begreppet empowerment, som i svenskspråkig litteratur ofta översatts till egenmakt eller bemyndigande, även om ingetdera ordet helt motsvarar begreppet empowerment. De tidiga definitionerna eftersträvade att fånga begreppets multideminsionalitet, inklusive begreppets psykologiska, sociala och politiska komponenter (Rogers et al. 2010, 933). Empowerment syftar i senare definitioner till såväl individens förmåga att utöva kontroll över sitt eget liv, som till en bredare förståelse på organisations- och samhällsnivå. Individnivån tar fasta på tre olika dimensioner, varav den första inbegriper individens tro på att hen har kapacitet att påverka sociala och politiska system som är viktiga för hen själv (jfr political efficacy ovan). Därtill inkluderar den intrapersonella dimensionen en beteendeaspekt samt en interaktiv eller problemlösande förmåga (Bakker & van Brakel 2012, 130).
Inom den medicinska och vårdvetenskapliga traditionen beskrivs empowerment utgående från en vårdsökandes aktiva deltagande och möjlighet att påverka vården så att den understöder livskvalitet med avseende på hälsomässiga och sociala behov (Segen's Medical Dictionary 2012), samt på vårdarens möjlighet
att påverka på såväl individ- som organisationsnivå (Manojlovich 2007). Empowerment-scales används även inom en psykiatrisk vårdkontext (Rodgers, Ruth och Mark 2010). Beträffande äldre personer kan empowerment inkludera den funktionella kapacitet en individ har och den potential som formas av omständigheter i omgivningen (Venkatapuram et al. 2017, 791). Det sistnämnda anspelar på den förankring i en samhällelig kontext som empowerment-begreppet har.
Olika dimensioner av hälsa
En holistisk syn på hälsa inkluderar dimensioner som omfattar både den fysiska, psykiska och sociala hälsan samt den kulturella och existentiella värld vi lever i (Holm & Severinsson 2013, 1; Lluch-Canut et al. 2013, 2). WHO beskriver hälsan som ”[a] state of complete physical, mental and social well-being and not merely the absence of disease or infirmity” (WHO u.å). Detta är också utgångspunkten för Eriksson (2018, 151) som skriver att hälsa är mycket mer än bara frånvaro av sjukdom och att hälsan har en såväl objektiv som subjektiv dimension. Hälsa kan inte förklaras och förstås enbart ur det ena eller det andra perspektivet, och den upplevs som föränderlig i både tid och rum (Eriksson 2018, 150).
Detta medför att hälsa kan upplevas i högre grad under vissa betingelser medan den under andra betingelser upplevs i lägre grad. Den subjektiva dimensionen kommer till uttryck i hur den enskilda individen beskriver friskheten, sundheten och välbefinnandet, medan den objektiva dimensionen kommer till uttryck i det som kan objektivt mätas (Eriksson 2018, 152–168). Sundheten kan förstås som en individs möjlighet att vara inkluderad i samhället och ha förmåga att själv fatta beslut som berör den egna hälsan.
En kronisk fysisk sjukdom behöver således inte nödvändigtvis medföra en upplevd låg grad av hälsa (jfr Eriksson 2018, 151) eller upplevelse av mental ohälsa där mental hälsa inbegriper faktorer som tillfredsställelse, attityder, autonomi, förmåga till problemlösning och förmåga till interpersonella relationer (LluchCanut et al. 2013, 2). En kronisk fysisk sjukdom kan – men behöver inte nödvändigtvis – påverka människans upplevelse av att ha välbefinnande och kunna påverka sitt liv och vara inkluderad i samhället (jfr även social wellbeing, WHO u.å.)
Synen på människan och de förutsättningar livet ger är knutna till synen på hälsa som ofta också beskrivs i relation till ålder. Eriksson (2018, 283–288) utgår från en helhetssyn på människan och människans tro på sin egen, inneboende förmåga; människan vill känna att hennes existens har en mening. Åldrande betraktas ofta med negativa förtecken, som förlust av fysisk och mental styrka, ökad risk för dödlighet och lägre deltagande i sociala aktiviteter (Venkatapuram et al. 2017, 791). Men den kronologiska åldern kan inte ses som enbart avgörande för hur hälsan beskrivs, en äldre person kan delta i viktiga sociala aktiviteter på samma villkor som en yngre person. En känsla av att vara värdefull och inkluderad i samhället är viktiga faktorer som stärker äldre personers välbefinnande och de motverkar passivisering, alienation och en känsla av utanförskap (Holm & Severinsson 2013, 8–9; Ebrahim et al.
2016, 830).
Åldrandet medför en förlust av förmågor och i en studie genomförd i USA kunde var fjärde äldre över 65 år berätta om sämre minne, och var femte beskriva allvarlig sjukdom, förlust av sexuell aktivitet och nedstämdhet. Trots de förluster åldrandet medför rapporterade de flesta om faktorer som kan beskrivas som god livskvalitet. Få rapporterade om svårigheter att betala räkningar, svårigheter att köra bil och upplevelser av att vara en börda för de anhöriga (Taylor et al. 2009, 5–7).
Slutsatsen är att de flesta 65 år fyllda upplever god hälsa och förmåga att delta i samhälleliga aktiviteter som att göra frivilligt arbete, resa och utöva hobbyer
(ibid, 7–9). Med avseende på den fysiska hälsan har många äldre ändå flera (av läkare ställda) diagnoser och symtom som kräver behandling med mediciner, samtidigt som åldrandeprocessen medför fysiologiska förändringar som ibland behandlas med läkemedel för att underlätta de symptom som det fysiologiska åldrandet kan medföra. Även om en person som ordinerats fyra eller fler läkemedel kan ha en tydlig och välgrundad indikation för vart och ett av läkemedlen, har det blivit alltmer uppenbart att den totala läkemedelsbördan för många individer inte har positiv effekt. Det här
beror på att risken för interaktioner och biverkningar ökar för varje nytt läkemedel en person intar, vilket också lett till att antalet läkemedel ibland betraktas som den viktigaste enskilda riskfaktorn för biverkningar, samtidigt som risken ökar exponentiellt med antalet
preparat.
Multimedicinering och ökad användning av smärtmediciner beskrivs också ofta som en faktor som påverkar den mentala hälsan bland äldre negativt (Lluch-Canut et al. 2013, 10).
Äldres valdeltagande och känslan av att vara stark och inflytelserik i Österbotten
Med avseende på äldre personer i Österbotten (65, 70, 75 och 80 år) uppgav de som deltog i GERDA-enkäten år 2010 att de röstat tämligen träget i föregående kommunalval. Cirka 93 procent av de äldre som besvarade enkäten uppgav att de hade röstat (se även Nygård & Jakobson 2013; 2012). Skillnaderna i valdeltagande var förhållandevis små mellan kvinnor och män, medan något större skillnader förelåg mellan åldersgrupperna. Den åldersgrupp som varit minst benägen att rösta var de 80-åriga äldre, varav knappa 89 procent av dem som besvarat enkäten uppgav att de hade röstat i senaste kommunalval. Detta är likväl en högre andel än det totala valdeltagandet i finländska val i allmänhet.
Samtidigt uppgav drygt fyra av tio av deltagarna i GERDAenkäten (1209 svar eller 43 procent) att de inte alls kände sig starka eller inflytelserika. Endast en tämligen liten andel (drygt 9 procent) stämde helt och hållet in med påståendet ”Jag känner mig stark och inflytelserik i samhället”. Följaktligen instämde något mindre än hälften delvis med påståendet (47 procent). Här var det tydligt att de äldre åldersgrupperna, 75 och 80 år, oftare gav uttryck för att de inte kände sig starka och inflytelserika än de yngre ålderskategorierna 65 och 70 år. Skillnaden var störst mellan dem som var 70 och 80 år då 39 procent av 70-åringarna inte alls instämde med påståendet mot något mer än hälften, eller 53 procent, av 80-åringarna som inte alls kände sig starka och inflytelserika. Bland dem som instämde helt eller delvis med påståendet var andelen visserligen störst bland 70-åringarna (se även Jungerstam
& Wentjärvi 2014, 303).
Generellt sett noterar vi ändå att valdeltagandet bland de äldre upprätthölls på en hög nivå oberoende av om den äldre var 65 eller 80 år. Utgående ifrån databasen GERDA tedde det sig dock som om det vi kallar institutionaliserat politiskt deltagande inte hade ett särskilt starkt samband med den subjektiva upplevelsen av att vara stark och inflytelserik i samhället för de österbottniska äldre som besvarade enkäten. Härav drar vi slutsatsen att det ofta använda kriteriet för delaktighet, valdeltagande, inte svarar mot ettsubjektivt kriterium för deltagande, upplevelsen av att vara starkoch inflytelserik i samhället.
Äldres subjektiva och objektiva hälsa i Österbotten
Merparten av de österbottniska äldre som besvarade GERDAenkäten år 2010 upplevde att deras hälsa var någorlunda god eller god (knappa 36 procent respektive 32 procent av svaren). Lite mer än var femte respondent (22 procent) angav att deras hälsa var mycket god, medan knappa 6 procent upplevde att deras hälsa var utmärkt. 4,5 procent av de äldre som besvarade enkäten bedömde sin hälsa som dålig.
Sambandet mellan ålder och självskattad hälsa var med avseende på hälsa förhållandevis tydligt. De som fyllt 80 (eller skulle fylla samma år) upplevde att de var vid dålig hälsa dubbelt så ofta som de äldre i allmänhet. 65- och 70-åringar upplevde också klart oftare sin hälsa som mycket god eller utmärkt än de som var 75 och 80. Skillnaden mellan kvinnor och män var däremot tämligen liten med avseende på de äldre som kände att hälsan var utmärkt, medan andelen kvinnor som upplevde sin hälsa som mycket god eller god var endast några procent lägre för kvinnor än för män.
Den största skillnaden mellan kvinnor och män förelåg bland äldre som upplevde sin hälsa som någorlunda god, där särskilt 75-åriga kvinnor betydligt oftare bedömde sin hälsa som någorlunda god än män i samma ålder (46 procent i jämförelse med 35 procent). I denna studie har vi kategoriserat antalet mediciner i fyra kategorier: 0–1, 2–3, 4–5 och 6 eller flera. Drygt 46 procent av 16 Äldres hälsa och känslan av att vara stark och inflytelseri 65-åringarna använde regelbundet endast 0–1 mediciner köpta på apotek, medan motsvarande andel för 80-åringarna var drygt 18 procent. Bland dem som använde sex eller flera mediciner utgjorde däremot de äldsta en betydligt större andel än de yngre äldre. Här antar vi att personer som använder många mediciner också har en sämre fysisk hälsa över lag, sannolikt med flera konstaterade diagnoser. Men det kan vara svårt att veta om en person som använder flera olika mediciner avser såväl mediciner som förebygger ohälsa och sjukdom och mediciner som är avsedda att lindra och bota sjukdom. Till exempel en person som dagligen äter kalcium, D-vitaminer, B-vitaminer och värkmedicin som exempelvis en diagnostiserad osteroporos kan medföra, kanske inte hör till de
som kan anses vara storkonsumenter av medicin i sådan bemärkelse att antalet mediciner behöver indikera en dålig hälsa. I de fall medicinanvändningen bottnar i av läkare diagnostiserade sjukdomstillstånd kan vi dock anta att det påverkar personens funktionsförmåga, och sannolikt också personens upplevelse av sin subjektiva hälsa.
Med avseende på äldres hälsa kan vi sammanfatta ovanstående i att merparten av de österbottniska äldre som deltog i GERDA undersökningen 2010 upplevde sin hälsa som tämligen god, medan endast en liten andel bedömde sin hälsa som dålig. Sambandet mellan den subjektiva hälsan och ett mera objektivt kriterium, användningen av mediciner, var förhållandevis starkt. Här skulle det vara lätt att dra slutsatsen att den subjektiva och objektiva hälsan ger uttryck för mer eller mindre samma sak. Då vi relaterar subjektiv och objektiv hälsa till känslan av att vara stark och inflytelserik visar det sig dock att så inte är fallet.
Sambandet mellan delaktighet och hälsa – slutsatser och diskussion
I jämförelse mellan äldres valdeltagande och känsla av att vara stark och inflytelserik med de subjektiva och objektiva måtten på hälsa, var det tydligt att sambandet mellan de fyra olika variablerna var väldigt olika starka hos äldre i Österbotten. Det fanns ett mycket tydligt samband mellan äldre personers subjektiva hälsa och känslan av att vara stark och inflytelserik – samtidigt som sambandet mellan medicinanvändning och känslan av att vara stark
och inflytelserik var svagt. Både subjektiv och objektiv hälsa, samt den subjektiva upplevelsen att vara stark och inflytelserik i samhället, uppvisade ett relativt svagt samband med valdeltagande. Hälsan, generellt, påverkar inte endast individens vilja eller möjligheter till delaktighet (som samhällsvetenskaplig litteratur oftast utgår ifrån), utan hälsa och delaktighet kan antas påverka varandra i båda riktningarna. Sundhet, som är en av hälsans dimensioner (jfr Eriksson 2018) kan förstås som en individs möjlighet att vara inkluderad i samhället, vilket kan bidra till en högre grad av självupplevd hälsa och därmed påverka elaktigheten i samhället (jfr Åhnby 2012).
Delaktighet och känslan av att vara stark och inflytelserik kan också ha en positiv effekt på en (äldre) persons hälsa (jfr Venkatapuram 2012). I vilkendera riktningen påverkan sker torde dock vara beroende av den äldres situation, och kan eventuellt ha ett samband med mycket svag fysisk hälsa, eller med en högre ålder än de åldersgrupper vi vanligtvis avser med ”äldre”, möjligen 80 år och äldre. Utanför det datamaterial som använts här finns säkert också en del individer som multimedicinerar på grund av sjukdomar som inkräktar på förmågan att aktivt delta i
samhället (till exempel minnessjukdom). Då sambandet mellan den subjektiva upplevelsen av hälsa och användning av mediciner var starkt i Österbotten, samtidigt som användningen av mediciner inte hade ett starkt samband med den subjektiva känslan av inflytande, måste vi även utgå ifrån att en äldre person kan ha en svag fysisk, objektivt mätbar hälsa, men samtidigt uppleva sig vara vid rätt god hälsa. Det är möjligt att en äldre person inte känner att en sjukdom som kräver mediciner nödvändigtvis är det som definierar personens hälsa och välbefinnande i stort. I dylika situationer kan känslan av delaktighet och inflytande också skapa nya förutsättningar för upplevelsen av en bättre hälsa, till exempel genom att fokus skiftar mot psykiska och sociala resurser i stället för de fysiska begränsningar som många svårare sjukdomar kan medföra.
I ett vårdvetenskapligt teoretiskt perspektiv kan det svaga sambandet mellan äldre personers användning av mediciner och känsla av att vara inflytelserik och stark förklaras just av att hälsa inte nödvändigtvis definieras utgående från enbart en fysisk dimension. Tar vi avstamp i litteraturen som skiljer mellan subjektiv
och objektiv hälsa och inkluderar friskhet, sundhet och välbefinnande i hälsoupplevelsen, är resultatet i denna explorativa studie
föga oväntat. Samtidigt måste tilläggas att fokus ofta funnits på hälsa som en förklarande aspekt för delaktighet och självbestämmanderätt, medan möjligheten att delaktighet och en subjektiv upplevelse av att vara stark och inflytelserik i samhället kunde påverka upplevelsen av hälsan inte diskuterats i stor utsträckning.
Då sambandet mellan valdeltagande och de övriga faktorerna var genomgående svagt i denna studie, bekräftar detta den tidigare framförda slutsatsen, att ett aktivt deltagande i val inte behöver ha en nämnvärd inverkan på en äldre persons känsla av att vara stark och inflytelserik i samhället – och förmodligen inte heller på den äldre personens upplevelse av sin hälsa. Det svaga sambandet mellan hälsa och valdeltagande kan eventuellt förklaras av att många äldre möjligen uppfattar valdeltagandet som en samhällelig plikt, och därför inte upplever att den tillför inflytande över samhället i nämnvärd utsträckning. Olika samhällsfunktioner som stöder valdeltagande kan likaledes medföra att varken upplevelsen av hälsa eller ett mera objektivt kriterium för hälsa korrelerar med
valdeltagande lika starkt som med den subjektiva upplevelsen av att vara stark och inflytelserik.
Källor
Finlands författningssamling
FFS 731/1999. Grundlagen.
Litteratur
Bakker, Lutien & van Brakel, Wim H. (2012): ”Empowerment Assessment Tools in People with Disabilities in Developing Countries. A systematic literature review”, Lepr Rev 83 2012, s. 129–153
Bushardt, Reamer et al. (2008): ”Polypharmacy: Misleading,
but manageable”, Clinical Interventions in Ageing 3 2/2012,
s. 383–389
Bülow, Pia et al. (red.) (2012): Delaktighetens praktik: det professionella samtalets villkor och möjligheter, Malmö: Gleerup
Conway, Steve & Crawshaw, Paul (2009): ”’Healthy Senior Citizenship’ in Voluntary and Community Organizations: A Study in Governability”, Health Sociology Review 18 4/2009, s. 387–398
Ebrahimi, Zarah et al. (2015): ”Self-rated health and healthstrengthening factors in community-living frail older people”, Journal of advanced nursing 71 4/2015, s. 825–836
Ekman, Joakim & Amnå, Erik (2012): ”Political Participation and Civic Engagement. Towards a New Typology”, Human Affairs
22, s. 283–300
Eriksson, Katie (2018): Vårdvetenskap. Vetenskapen om vårdandet. Om det tidlösa i tiden. Samlingsverk, Stockholm: Liber förlag
Faber, Margaret von et al. (2001): ”Successful Aging in the Oldest Old. Who Can Be Characterized as Successfully Aged?”,
Archives of Internal Medicine 161/2001, s. 2694–2700
Galenkamp, Henrike & Deeg, Dorly J. H. (2016): ”Increasing social participation of older people: are there different barriers
for those in poor health?”, European Journal of Ageing 13 2/2016, s. 87–90
Holm, Anna-Lise & Severinsson, Elisabeth (2013): ”A Qualitative Systematic Review of Older Persons’ Perceptions of Health, Ill Health, and Their Community Health Care Needs”, Nursing Research and Practice 2013, s. 1–2
Huber, Machteld et al. (2011): ”How should we define health?” BMJ 343/2011
Jungerstam, Susanne & Wentjärvi, Annika (2014): ”Äldre och känslan av att vara stark och inflytelserik i samhället”, Politiikka 56 4/2014, s. 300–311
Lahtinen, Hannu et al. (2017): ”Explaining Social Class Inequality in Voter Turnout: The Contribution of Income and Health”, Scandinavian Political Studies 40 4/2017, 388–410
Lluch-Canut, Teresa et al. (2013): ”Assessing positive mental health in people with chronic physical health problems: correlations with socio-demographic variables and physical health status”,BMC Public Health, 2013:928, https://www.ncbi.nlm.nih.gov/ pmc/articles/PMC3853147/pdf/1471-2458-13-928.pdf [hämtad13.3.2017]
Manojlovich, Milisa (2007): ”Power and Empowerment in Nursing: Looking Backward to Inform the Future”, The Online Journal of Nursing Issues 12 1/2007, http://ojin.nursingworld. org/mainmenucategories/anamarketplace/anaperiodicals/ojin/ tableofcontents/volume122007/no1jan07/lookingbackwardtoinformthefuture.html [hämtad 13.06.2018]
Mattila, Mikko et al. (2013): ”Healthy voting: The effect of selfreported health on turnout in 30 countries”, Electoral Studies 32 4/2013, s. 886–891
Mattila, Mikko et al. (2017): Health and Political Engagement, Oxford: Routledge
Nygård, Mikael & Jakobsson, Gunborg (2012): Politiskt deltagande bland äldre medborgare. I Äldres värdighet, delaktighet och hälsa.
Resultat från GERDA Botnia-projektet, red. Susanne Jungerstam, Birgitta Olofsson, Mikael Nygård, Tony Pellfolk och Maria Sund, Vasa: Novia publikation och produktion, serie R: rapporter 4/2012
Nygård, Mikael & Jakobsson, Gunborg (2013): ”Political Participation of Older Adults in Scandinavia – the Civic Voluntarism Model Revisited? A Multi-Level Analysis of Three Types of Political Participation”, International Journal of Ageing and Later Life (advance access), http://www.ep.liu.se/ej/ijal/2013/v8/i1/12-
196/ijal12-196.pdf [hämtad 7.5.2013]
Reichert, Frank (2016): ”How Internal Political Efficacy Translates Political Knowledge into Political Participation. Evidence from Germany”, Europe’s Journal of Psychology 12 2/2016, s. 221–241
Rogers, E. Sally et al. (1997): ”A Consumer-constructed Scale to Measure Empowerment among Users of Mental Health Services”, Psychiatric Services 48 8/2010, s. 1042–1047
Rogers, E. Sally et al. (2010): ”Validating the Empowerment Scale With a Multisite Sample of Consumers of Mental Health Services”, Psychiatric Services 61 9/2010, s. 933–936Segen's Medical Dictionary. 2012. Farlex. http://medical-dictionary. thefreedictionary.com/VA [hämtad 03.09. 2018]
Söderlund, Peter & Rapeli, Lauri (2015): ”In sickness and in health. Personal health and political participation in the Nordic countries”, Politics and the Life Sciences, 34 1/2015, s. 28–43
Taylor, Paul et al. (2009): ”Growing old in America: expectations vs. reality”, Washington Pew Research Centre, http://assets. pewresearch.org/wp-content/uploads/sites/3/2010/10/GettingOld-in-America.pdf [hämtad 19.2 2018]
Treschow, Alexandra et al. (2014): ”Can Reablement increase independence and reduce the need for elderly care in a Scandinavian setting?”, European Journal of Public Health, 24 2/2014
Venkatupuram Shridar et al. (2017): ”Equity and Health Ageing”, Bull World Health Organ 95, s. 791–792
Verba, Sidney & Nie, Norman H. (1972): Participation in America: Political Democracy and Social Equality, New York: Harper & Row
Wentjärvi, Annika et al. (2012): ”Hälsa och livsvillkor bland äldre i Kvarkenregionen baserat på GERDA Botnia enkäten 2010”, i Äldres värdighet, delaktighet och hälsa. Resultat från GERDA Botnia-projektet, red. Susanne Jungerstam, Birgitta Olofsson,
Mikael Nygård, Tony Pellfolk & Maria Sund. Vasa: Novia publikation och produktion, serie R: rapporter 4/2012
WHO (u.å): Constitution of WHO. Principles,
Finsk tidskrift, nr. 6 2018: http://www.finsktidskrift.fi/wp-content/uploads/2019/04/FT_62018_web.pdf
Bild: Pixabay.com