Ekologisk intensifiering!

Kolumnen publicerades i Landsbygdens folk 5/2019. 

Ekologiskt lantbruk betraktar sig som ett alternativt odlingssätt och kan således uppfattas som en kritik av det bestående konventionella lantbruket. Å andra
sidan måste ekologiskt lantbruk finna sig i att dess relevans ifrågasätts. Om sedan Besserwisserei möter intolerans, så är det upplagt för strid. Lantbrukarna producerar inte bara livsmedel utan förvaltar livsviktiga resurser, miljöer och funktioner. I diskussionen om utformningen av lantbruket deltar därför inte bara
lantbrukare, utan också konsumenter av livsmedel samt medborgare som tar ställning till produktionens miljöpåverkan. Ibland får man intrycket att världen uppfattas utifrån magsäcken, eller genom vargarnas ögon. Lantbrukets och födovalets inverkan på klimatförändringen får omfattande publicitet, fastän trafik och boende orsakar betydligt större utsläpp av växthusgaser. När sedan det konventionella och det ekologiska lantbruket ställs mot varandra brukar diskussionen urarta, i brist på analysförmåga, helhetssyn eller hederlighet. Enligt smak och tycke framställs det ekologiska lantbruket antingen som frälsning eller som katastrof. 

Hållbar livsmedelsproduktion kräver hållbart samhälle. Fastän befolkningen på norra halvklotet snarast lider av fetma, så görs det ekologiska lantbruket redan nu ansvarigt för framtida svältkatastrofer. Tillgången på livsmedel hotas av två trender: Samtidigt som befolkningen inom dettaårhundrade ökar från sju till elvamiljarder människor så måste vi intebara finna oss i att den befintligaåkerarealen på omkring 1.500 miljoner hektar inte kan utökas i störreutsträckning, utan att den dessutomminskar med omkring två miljoner hektar årligen, främst som följd av bebyggelse. Genom en ökad produktivitet per hektar respektive djurenhet har det konventionella lantbruket hittills kunnat säkerställa försörjningen med livsmedel. Däremot uppvisar det ekologiska lantbruket (som helhet) i nordeuropeiska förhållanden en omkring trettio procent lägre produktivitet.

Tillgången på livsmedel bestäms inte enbart av den typ av insatsmedel som används. Det återståratt förbättra integrationen mellanväxtodling och djurhållning, att ökasjälvförsörjningsgraden, att optimera verkningsgraden av insatsmedel, att minska livsmedelsspill och att konsumera en större andel vegetabiliska livsmedel. 

En hållbar livsmedelsproduktion är bara tänkbar i symbios med etthållbart samhälle. Det är främst stadssamhällets attityder, institutioner, och infrastruktur som står i vägen för en hållbar utveckling. Etthållbart samhälle skapas av informerade och motiverade medborgaresamt politiker som planerar och styr, inte av sådana vars enda ambition är att förvalta status quo. Livsmedelspriserna utgör en allt mindre andel av hushållens utgifter. Låga livsmedelsprisermöjliggörs av låga producentpriser och tvingar således lantbrukarna till mekanisering, intensifiering, rationalisering och större brukningsenheter. Dessutom sker produktionen alltmer på bekostnad av tredje part: markbördigheten, den biologiska mångfalden, ekosystemens buffringsförmåga och/eller lantbrukarens hälsa. En gång förstörd kan ingen av dessa resurser återställas.

Ekologiskt lantbruk slår i viss mån vakt om dessa resurser. Ekologiskt lantbruk vägleds av fyra principer (IFOAM 2005): hälsa, ekologi, rättvisa och omsorg. Värdegrunden utgör en stabil utgångspunkt, men får inte leda till ett regelverk där växtodling och djurhållning styrs av romantiska antaganden snarare än av naturvetenskapliga fakta. Jag skulle önska en analys på nationell och regional nivå om vilka faktorer som är begränsande för det ekologiska lantbrukets produktivitet. I anslutning till grundförbättringsåtgärder och en optimering av växtföljden skulle man undersöka vilka insatsmedel som skulle vara ägnade att höja skördarna.

Ett exempel: I Nordeuropa tillförs ekologiska odlingssystem kväve primärt genom baljväxtvallarnas symbiotiska bindning av luftkväve. En alltför intensiv odling av rödklöver leder dock till så kallad klövertrötthet, orsakat av bland annat av klöverröta och nematoder. Har man tillgång till stallgödsel så kan andelen icke-kvävefixerande grödor i växtföljden ökas. En ytterligare diversifierad kvävetillförsel i form av mineralgödsel skulle medge en ännu mer målinriktad försörjning med växtnäring, med högreproduktivitet och lägre växtnäringsförluster till följd.Utmaningar bemöts med kompetens. Är det ekologiska lantbruket välsignelse eller förbannelse? Utveckling drivs genom mångfald och samtal. Att någon provar en annan metod ehöver inte uppfattas som krigsförklaring. Lantbruk är ändå ett hantverk.Vi strävar tillsammans framåt, och en annan gör det som inte jag kan, vill eller har kommit mig för
att testa. Jag lyfter på hatten för alla de kunniga och engagerade lantbrukare som jag har haft förmånen att träffa.

Utmaningar bemöts med kompetens. På Yrkeshögskolan Novia vinnlägger vi oss om att utbilda agrologersom gör nytta i dagens jordbruk och som utvecklar morgondagens jordbruk. Vi driver projektet Bondenyttan med målsättningen att sprida kunskap i växtodling genom praktiska försök i samarbete mellan lantbrukare, studerande, rådgivning och forskning. Kunniga, samarbetsvilliga och hederliga agrologer behövs! Skuffare behövs!

FOTNOT: Arbetet med denna artikel har utförts inom projektet Bondenyttan, som finansieras av Svenska småbruk och egnahem samt YH Novia.