Morgondagens skärgårdsbo

Inledning

Skärgårdslivet, som också allt annat samhällsliv, har förändrats i många avseenden under den moderna epoken. Diverse maskiner, välfärdstjänster och
kommunikationsteknologi har gjort livet lättare för de allra flesta skärgårdsbor. Samtidigt har avfolkningen av skärgården betytt att många byar tömts på
människor och att befolkningsunderlaget inte räcker till för att upprätthålla viktiga tjänster. Kommunsammanslagningar genomförs i hopp om att hålla
kostnaderna i schack, men samtidigt finns det en risk att skärgårdsbornas röst marginaliseras i de nya kommunerna. Avfolkning är ett öde som har kommit
många glesbygder till mötes i efterkrigstida Finland.

En av utmaningarna i skärgårdskommunerna beträffande befolkningsunderlaget är kvinnounderskottet. Detta är inget nytt problem utan har uppmärksammats redan på 1970-talet till exempel i antologin Skärgård i omvandling (Österholm 1975). Ett delmål med denna rapport är att belysa kvinnounderskottet i skärgården och är det första ledet i Nordiska skärgårdssamarbetets projekt att förse skärgårdskommunerna med verktyg för att vända trenden.

Trots att problemen och de aviserade lösningarna är de samma i många små kommuner är det någonting speciellt med att bo i skärgården som inte upplevs
vare sig i andra glesbygder eller i alla fall inte i tätorter. Havet med dess möjligheter och utmaningar är fortfarande närvarande i många skärgårdsbors liv och
formar de yttre parametrarna för det. De åboländska och åländska skärgårdarna i Finland och Stockholms skärgård i Sverige präglas av socialt, kulturellt och
ekonomiskt karakteristiska omständigheter – omständigheter som formats i en växelverkan mellan natur och människa under århundradenas lopp, samt
som ett resultat av de ofta långa avstånden mellan dels de olika skärgårdssamhällena men också avståndet till fastlandet. I många avseenden har avstånden
mellan skärgården och det övriga samhället minskat vilket också dämpat den särprägel som skärgårdslivet har.

Denna rapport avser också att kartlägga vem det är som immigrerar till skärgården, vem emigrerar därifrån och vem som bor kvar i skärgården en längre
tid. Havet har sedan urminnes tider möjliggjort transporten av till exempel handelsvaror, byggmaterial och djur. Människor har också flyttat till och från skärgården av varierande skäl. Man behöver bara dra till minnes Stormskärs Maja som flyttar från sitt trygga familjehem till Stormskären där hon ska bo
och livnära sig tillsammans med sin make. Numera är flytten ut till skärgården mindre dramatiskt och också flyttorsakerna andra men för de flesta gäller det
fortfarande att ha ett arbete att leva på. Näringslivet i skärgården har moderniserats och diversifierats i hög grad och även andra egenskaper än de som
Stormskärs Maja äger uppskattas nu. Maja kan sägas representera en nybyggarmigrant, en typ som är väldigt sällsynt i våra dagar. Trots stora skillnader
i verkligheten mellan en skärgårdskvinna idag och Maja finns det ändå vissa gemensamma nämnare att ta fasta på. Det gäller, visserligen för både män och
kvinnor med familj, att sköta om barn och hushåll och också att få mat på bordet.

Man kunde se denna rapport som en utredning om dagens Skärgårds Majors levnadsvillkor och vardagsliv.
Fokus i denna rapport ligger på migrationsrörelse och platsbundenhet. Avsikten är att få svar på vilka det är som emigrerar från skärgården och vilka som immigrerar till skärgården. Genom att koncentrera oss på dessa grupper hoppas vi få reda på de mekanismer som fungerar frånstötande och lockande i skärgården. Migranterna jämförs i mån av möjlighet med sådana som bott en längre till i skärgården. Kvinnor jämförs också med män för att få fram intressanta skillnader och få en mer heltäckande bild av populationen.

Publikationen har getts ut av Migrationsverket och kan läsas i sin helhet här: http://www.migrationinstitute.fi/files/pdf/julkaisuja-sarja/j-23-isbn-978-952-7167-58-8-morgondagens_skargardsbo.pdf

Bild: Pixabay.com