Bibliotekarierna ska ut ur biblioteken
Vi ska ut ur biblioteken, vi ska nätverka, skapa kontakter, skaffa resurser och förmedla våra kunskaper, säger Christina Flemming som ser fram emot att få mera tid för läsning när hon nu går i pension.
Hur kom du in i biblioteksbranschen?
– Böcker och läsning var viktiga i min barndom, det fanns alltid mycket böcker hemma och jag lekte ofta bibliotek. Jag visste redan i gymnasiet att jag ville bli bibliotekarie och var tidigt praktikant på Vasa stadsbibliotek, berättar Christina Flemming.
Vad är det i det här jobbet du särskilt brinner för?
– Oj, det är mycket! Katalogerna, databaserna, som är nyckeln till samlingarna! I forna tider de handskrivna korten och förteckningarna, i dag webbkatalogerna som blir allt mer sofistikerade, och som ger alla möjlighet att söka själva.
– Också vikten av att bibliotekslokalerna är fina, inspirerande miljöer. Ska man ha bibliotek så ska man ha ordentliga lokaler som är inspirerande och har högt till tak för att stimulera tanken och tankens flykt.
– Värdefulla gamla boksamlingar som överlevt tuffa tider, dem ska vi ta vara på och göra tillgängliga med dagens medel. Vasa svenska lyceums bibliotek är en sådan samling, som jag började projektkatalogisera år 2000.
– Sist men inte minst att vi ska ut och ”biblioteka”. Bibliotekarierna ska ut ur biblioteken, vi ska nätverka och skapa kontakter, skaffa resurser och förmedla våra kunskaper. Det är viktigt att vara med i miljön i vilken målgruppen finns. Vad behöver
lärarna? Vad behöver kunderna? Att berätta om vad biblioteken kan erbjuda, vilka specialkunskaper vi har i biblioteken, exempelvis informationssökning och tillgång till tryckt och digital kunskap.
Nämn några milstolpar i din karriär.
– Ett datum jag definitivt minns är den 15.12.1995, då Fredrika publicerades på webben. Det var stort. Det var den första databasen i Finland som var fritt tillgänglig på webben. Arbetet med att utveckla Fredrika var belönande och roligt.
– Jag minns också ordförandeskapet för FSBF, 2000–2003, och styrelsearbetet under 90-talet med värme. Världen blev internationell väldigt fort tack vare föreningen, genom samarbeten och deltagande i IFLA. Att få sitta tillsammans med kolleger från andra delar av världen och diskutera samma saker. Föreningen har varit jätteviktig för mig.
– En annan en verklig höjdpunkt var Vasa vetenskapliga bibliotek Tritonia som grundades 2001. Jag var med och planerade och utvecklade servicen. Att vi fick till stånd ett fungerande tvåspråkigt, vetenskapligt bibliotek i fina lokaler var värdefullt.
– Att Tritonias specialsamling ”Vasa svenska lyceums bibliotek med Oskar Ranckens samling”, ägd av Åbo Akademi, upptogs 2017 i det nationella registret för
Unescos världsminnen! Det var stort.
Hur ser du på bibliotekens framtid?
– Bibliotekens största utmaning är att få dem som sitter på makten och pengarna att inse betydelsen av bibliotek. Biblioteken måste ständigt förnyas och förändras. Det bör finnas beredskap att tänka nytt. Och som biblioteksanställd är det viktigt att se andra bibliotek, att fortbilda sig, att få nya vyer. Det ger perspektiv och en förmåga att se saker på nya sätt.
Vad ska du göra nu?
– Jag ska städa och sortera, och äntligen ha egen tid. Till och med läsa böcker. Det har varit så stressigt under många år att läsandet inte varit en del av livet. Nu finns det tid att bli en allmän bibliotekskund.
Intervjun har publicerats i Bibban 3/2018 och kan läsas här: https://fsbf.fi/Site/Data/2913/Files/Bibban_3-2018_lowres.pdf
Bild: Pixabay.com