Ulrika Dahlberg Nordiskt samarbete – och ull – är viktigare än någonsin

Kolumnen har publicerats i Västra Nyland 11.4.2025

Jag har tidigare associerat nordiskt samarbete mest med språk. Som tvåspråkig i Finland känns det kul att kunna kommunicera med människor från de nordiska länderna utan att byta till engelska, och så kan man vänskapligt tävla och retas med varandra länder emellan. Världssituationen idag får mig att inse att det nordiska samarbetet är mer än något som är lite kul. Vi delar en gemensam säkerhetsmiljö och samma värderingar om demokrati och öppenhet. De här sakerna är inte självklara för största delen av världens befolkning, och vi ska inte heller ta dem för givna.

Vi kan påverka genom att rösta på kandidater som värdesätter den nordiska välfärdsstaten och vill upprätthålla kontakterna till de andra länderna. Vi kan också som arbetstagare och företagare bidra till att skapa kontakter och bygga upp värdekedjor mellan de nordiska länderna. När det gäller företagande och produktutveckling har vi mycket att vinna på genom att skapa nätverk mellan länderna: transparens, säkrare leveranskedjor, cirkulär ekonomi och goda arbetsförhållanden för de anställda.

Jag besökte nyligen Norge och insåg för det första att jag inte förstår norska lika bra som jag trodde. För det andra insåg jag att Norge, på samma sätt som Island, har lyckats skapa en brand som bygger på kultur, tradition, hantverk och natur. Projektet jag reste med heter F.E.L.T. WOOL, finansieras av NordPlus och jobbar för att öka användningen av lokal ull i de nordiska och baltiska länderna. Ullen är ett fantastiskt material, som dessutom är biologiskt nedbrytbart. Ändå kastas en stor del av ullen bort, både i Norge med 3 miljoner får och i Finland med knappt 120 000 får. I Selbu, nära Trondheim, har ett lokalt spinneri spelat en avgörande roll i att möjliggöra starten för flera andra företag i regionen som utvecklar produkter av lokal ull. Samtidigt bidrar affärsverksamheten till att bevara ursprungsraser. En av spinneriets samarbetsparter berättar att hon en gång besökte Finland för att lära sig om våra hantverkstraditioner. Hon fick se fin ull – som var norsk. Vi behöver definitivt bli bättre på att känna till och använda den finska ullen, som även kallas för Nordens merino, tack vare sin mjukhet.

Vad har då säkerhetspolitik och ull med varandra att göra? Kanske inte så mycket direkt. Indirekt skapar vi genom regional ekonomisk verksamhet en viss motståndskraft mot förändringar på de globala marknaderna. Verksamheten kan bidra till att öka självförsörjningsgraden och minska på slöseriet av resurser. Ullen växer i vilket fall som helst på fåren som föds upp för köttproduktion. Samtidigt bevarar vi traditionell kunskap genom att modernisera den, och bidrar till att upprätthålla landskap, kultur och identitet. Ullen har dessutom länge varit ett viktigt material i försvarsmaktens kläder, eftersom den är isolerande och brandsäker. Bäst att hålla fåren kvar i Norden.

Ulrika Dahlberg, skribenten jobbar som projektledare vid Yrkeshögskolan Novia i Raseborg.