Studieliv i pandemi

Kolumnen har publicerats i tidningen Västra Nyland 13.10.2020. 

Hösten är en fin årstid. Sommaren har erbjudit tid att ladda batterierna, så förhoppningsvis var det med iver som studerande och lärare packade skolväskan när läsåret inleddes. Så även vid Yrkeshögskolan Novia. I mitt arbete som lektor vid utbildningarna för byggnads- och samhällsteknik gläds jag över att få återse mina studerande och dessutom få lära känna en helt ny årskurs av blivande byggmästare och ingenjörer.

Denna höst är delvis annorlunda. Känslan är densamma, men omständigheterna annorlunda. Mina kolleger och jag har planerat, vi har möblerat om, vi har delat grupper, vi desinficerar och använder ansiktsskydd. Vi har tagit i bruk ytterligare teknik för att förbättra distansundervisningen. Vi försöker verkligen ge våra studerande en så trygg studietid som möjligt.

Studerande på de lägre årskurserna kan hittills välja om de kommer till skolan eller deltar i undervisningen på distans. Vi erbjuder hybridundervisning, d.v.s. möjlighet att delta i undervisningen oberoende av plats men beroende av tid. Mitt mål är att alla ska se varandra och kunna tala med varandra hela tiden under lektionerna – oberoende av var man befinner sig.

Och vi klarar det faktiskt riktigt bra!

Hybridundervisning möjliggör för studerande att delta i mina kurser samtidigt som de befinner sig utomlands, vid en annan högskola eller är hemma med snuvigt barn. Ida kan alltså läsa arkitektur i Umeå samtidigt som hon studerar byggnadsmekanik med mig.

Jag kan också ana mig till när lilla lockiga fyraåringen i Kyrkslätt är hemma från dagis. Fredriks hund är nuförtiden alltid med i bakgrunden på föreläsningarna. Den är snäll och väluppfostrad, så den stör inte. Det samma gäller den lockiga fyraåringen.

Men när Erik hänger kvar då jag avslutar den digitala föreläsningen och utbrister: ”Vet du Towe, det här med distansstudier är nog inget vidare... Det blir så ensamt här i studielägenheten.”

Då påminns jag igen. Tekniken fungerar. Studerande är jätteduktiga. Lärarna likaså. Men studier är så mycket mer än föreläsningar och kurser. Vi måste arbeta stenhårt för att upprätthålla kontakten, för att mötas, för att bry oss om varandra. Mitt uppdrag som lektor är så mycket mer än undervisning. Jag behöver vara tillgänglig och verkligen se mina studerande, handleda, uppmuntra – också nu när jag inte möter dem i skolan.

Ni som är föräldrar till ungdomar som nyss åkt iväg och studera; fortsätt ringa! Även om dottern eller sonen suckar och inte är så ivrig att berätta om sin dag eller vad som bjöds till middag. Forskningen säger att föräldrars positiva förväntningar och engagemang starkt korrelerar med hur ett barn lär sig och trivs på dagis och i skolan. Det finns knappast någon orsak att tro att detta inte skulle stämma in på äldre barn, ungdomar och högskolestudier.

Vi har ungdomar och studerande som klarar av att jobba i underliga förhållanden, som presterar väl och bär ansvar. Men dom behöver vårt engagemang. Vi behöver vara tillgängliga och satsa på handledning.

Towe Andersson är lektor i byggnads- och samhällsteknik vid Yrkeshögskolan Novia i Raseborg.