Naturens trafikant med egna regler

Kolumnen har publicerats i Västra Nyland den 17.3.2020, länk till kolumnen https://www.vastranyland.fi/artikel/naturens-trafikant-med-egna-regler/

Jag kör längs kustvägen, enligt fartbegränsningen, klockan är tjugo över åtta på morgonen och eftersom himlen är molnfri är det dagsljust redan. Lika snabbt som en åskblixt har jag en smäcker vitsvanshjort rakt framför bilen! Djurets alla muskler är spända och vältränade och den har siktet rakt fram, över vägen, till en daglega som kanhända finns på en höjd, inte långt från vägen. Bara så långt från vägen att djuret har full kontroll över alla trafikanter. Bromsar, men har så mycket sinnesnärvaro att jag också kastar en snabb blick i backspegeln för att kontrollera om bakomvarande långtradare har en chans att väja för min inbromsning. Medan detta utspelar sig, kommer redan följande djur ut på vägen! Lika snabbt och med samma målmedvetenhet. Och ännu det tredje!

Detta är vardag på de viltrika vägarna i västra Nyland. Även denna gång klarade sig hinden med sina två kalvar helskinnade över vägen. Ibland frågar jag mig hur tankegången hos dessa djur går, eftersom de gång efter annan tar sikte på den andra, grönare sidan av vägen och ger sig iväg för att igen riskera sitt liv. Men djuren har väl sin inbyggda drivkraft som inte ens människans välplanerade vägnät kan rå på.

Det är ju inte endast djuren som sätter sin hälsa och sitt liv på spel; också vi människor utsätter oss själva och våra fordon för risken av viltkrock, då vi beger oss ut i trafiken. Alla dessa viltolyckor kostar oss och samhället både pengar och arbetsinsatser. För att underlätta och kanske minska på dessa utgifter har Yrkeshögskolan Novia tillsammans med Viltcentralen, Åbo universitet och Hanken startat projektet Välmående av vilt, vars främsta mål är att ge jägarna verktyg att bemästra den ökande vitsvanshjortstammen inom Nyland och det övriga sydvästra Finland.

Så här började jag min kolumntext för en tid sedan. Idag är jag en erfarenhet rikare. Nästan på samma ställe fick också jag erfara vad en viltkollision med vitsvanshjort innebär. Det första djuret hinner jag väja för, men följande djur är så tätt inpå att det kommer rakt i sidorutan på min bil! Jag har glassplitter överallt i bilen; famnen är full, jag har glassplitter i håret och innanför kläderna. Jag kör till vägrenen och ringer 112. Personen i andra ändan är väldigt mån om att reda ut hur det gått för djuret, så jag skuffar bort det mesta av glaset i min famn och tar mig ut för att kolla om jag hittar djuret. Hen förklarar vad jag skall ge akt på. Informerar att jag är jägare och känner till en del om detta, då jag själv också varit med för att uppsöka och avliva trafikskadat vilt. Djuret har fortsatt in i skogen så det blir ett uppdrag för det lokala jaktlaget.

Nu efteråt känner jag stor tacksamhet för forskning och utveckling som gjorts inom trafiksäkerheten. Skulle bilens ruta varit av annan typ, hade jag kanske inte ens haft synen kvar, eller i varje fall haft skärsår i huvud och ansikte.

Jag lever i hoppet och tron att då Välmående av vilt-projektet avslutas, kan jag känna mig tryggare på min väg längs Kustvägen!

Gunnel Englund är projektledare för projekt Välmående av vilt vid Yrkeshögskolan Novia i Raseborg

Bild: pixabay