Nässlan – vän eller fiende?

Kolumnen har publicerats i Västra Nyland 16.10.2026.

Jag minns en scen från en norsk-svensk film där en familjefar river upp nässlor från trädgården med bara händer och säger till sin son: ”Man bestämmer själv när det gör ont”. Sonen tillämpar rådet också när det gäller psykisk smärta han upplever senare i sitt liv.

Det finns många historier om hur man kan härda sig eller lindra olika symtom med hjälp av nässlor, till exempel genom att piska sig med dem eller äta dem. Som en växt som trivs på näringsrik jord har nässlan funnits på platser där människor och husdjur vistats i tusentals år. Den används som mat, medicin, djurfoder, gödselmedel och ingrediens i naturkosmetik.

Den är rik på bland annat kalcium, magnesium, kalium, fosfor och järn och är därför en riktig ”superfood” också i dagens mått. Fibern som finns i stjälken utnyttjas väldigt marginellt nuförtiden. Innan bomullens genombrott var nässelfibern en av de viktigaste textilfibrerna i Europa och i Norden, och användningen håller på att återupplivas på olika håll, i en strävan efter att hitta mer hållbara material för textilier.  

Också min egen relation till nässlan har gått mot det positiva hållet med tiden. I min barndom var jag mest arg på nässlan för att jag jämt brände mig på den. Som vuxen lärde jag mig att använda den i matlagning och som näringstillskott för att få i mig mera järn.

Under de senaste tre åren har jag fått leda ett projekt som experimenterar med metoder för att odla nässla för mat och fiber och har lärt mig mycket nytt. Inom jordbruk och trädgårdsodling betraktas nässlan främst som ett ogräs som är svårt att bli av med när det en gång slagit rot. Att odla nässla direkt från frö visade sig däremot att vara svårare än jag trodde. Vi prövade både vårsådd och höstsådd, gav upp när det inte grodde och förde över vilda nässelplantor i uppföljningsrutor på åkern i stället. Plantorna klarade sig mycket bra trots angrepp av fjärilslarver, och två år senare började även fröna gro. Nu i oktober dök det upp ännu fler nässlor på odlingen där andra växter håller på att vissna bort.

Största delen av nässlorna som används i Finland är inte odlade, utan samlade från naturen eller importerade som färdigt finfördelad massa. Kommersiell ekologisk nässelodling för olika produkter är trots allt en växande sektor i Lappland, och i Kajanaland förädlas odlad nässla till pulver för matlagning och till djurfoder.

I framtiden kan nässlan vara ett alternativ som produktionsväxt också i Nyland, på områden som inte lämpar sig för spannmålsodling. Som en flerårig växt med ett starkt rotsystem kan den bland annat förhindra erosion, och det finns forskningsresultat som tyder på att fibern kan användas även från växter som odlats på förorenad mark.

Det finns många bra orsaker att samla eller odla nässla, och åtminstone i den egna trädgården är det så här: man bestämmer själv vad som är ogräs.

Ulrika Dahlberg

Skribenten jobbar som projektledare vid Yrkeshögskolan Novia i Raseborg. Kolumnen är skriven inom projektet NyNässla – Nässla för fiber och mat i Nyland, som finansieras av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Stiftelsen Finlandssvenska Jordfonden och Svenska kulturfonden.