Livet följer inte alltid läroplanen
Orden kom från en studerande för många år sedan och har stannat kvar hos mig. De sades utan dramatik, som en insikt om att det viktigaste i livet inte alltid går att planera, mäta eller få studiepoäng för. Nyligen hörde jag något liknande från en alumn: ”Ganska mycket mellanmjölk.” Två röster som fångar samma erfarenhet – att förväntningarna på hur livet borde vara ofta krockar med hur det faktiskt blir.
Som alumnkoordinator möter jag både nyutexaminerade och personer som burit sitt examensbetyg i decennier. Gemensamt är insikten att livet sällan följer en given läroplan. Det viktigaste lärandet sker vid sidan av kursplaner och meriter. Karriärvägar slingrar sig, tillfälligheter styr, och omvägarna formar oss mer än vi tror. Livslångt lärande handlar inte bara om kurser och certifikat, utan lika mycket om samtal, oväntade möten och perspektiv man lånar av andra. Att lyssna, pröva sina tankar och låta erfarenheter påverka hur man går vidare.
Vi lever i en tid där det ordinära har fått dåligt rykte. Mellanmjölk används som metafor för något som varken är bra eller dåligt, och därför misstänkliggörs. ”Helt okej” låter inte längre som en lättnad, utan som en varning. Under studietiden tränas vi i att sikta högt, och efter examen fortsätter logiken: nästa mål, nästa nivå. Ett liv som mest består av vardag och stabilitet riskerar att ses som ett misslyckande, trots att det är där de flesta liv faktiskt utspelar sig.
Här blir skillnaden mellan lycka och nöjdhet viktig. Lycka är känslomässig och kortvarig. Nöjdhet är hur vi i efterhand värderar våra liv – om helheten känns rimlig och meningsfull. Nobelpristagaren Daniel Kahneman har visat att känslor av lycka skiljer sig från livstillfredsställelse. Studier visar att människor som får förbättrade yttre förutsättningar, som en lottovinst, ofta blir mer nöjda med livet som helhet, men inte nödvändigtvis lyckligare i vardagen. Vi vänjer oss snabbt vid nya omständigheter; det som var en dröm blir snart vardag.
Det väcker frågan: när är vi egentligen nöjda? Många upplever att mållinjen ständigt flyttas framåt. Examen, första jobbet, bostaden, tryggheten – och sedan nästa mål. Ambition är en positiv kraft, men utan eftertanke riskerar den att skapa otillräcklighet, där inget någonsin får vara ”nog”.
I mötet med alumner återkommer detta. Livet efter studierna blev inte som tänkt, men inte heller misslyckat. Någon byter spår, någon omvärderar mål, någon landar i något som aldrig var planen men som fungerar utmärkt. Kanske är det här livslångt lärande blir tydligast: att våga ompröva sina idéer, ta in andras erfarenheter och justera sina förväntningar. Att omformulera vad framgång betyder och acceptera att utveckling inte alltid syns i yttre meriter.
Kanske behöver mellanmjölken en upprättelse. Ett gott liv är inte ett liv utan ambition, utan ett liv där nöjdhet och strävan får samexistera.
Nu sitter jag på en brygga. Solen är på väg ner och kvällsdoppets värme dröjer kvar. Planer finns, men inte för stunden. Inga mål att bocka av, inget nästa steg som måste tas. Just nu är jag både nöjd och lycklig.
Bella Alén
alumnkoordinator vid Yrkeshögskolan Novia