Winberg & Howard: “Kan landsbygden levandegöras av distansarbetare?”

Kolumnen har publicerats i Vaasa Insider 8.12.2021. 

Skribenterna Malin Winberg (Yrkeshögskolan Novia) och Pernilla Howard (Yrkeshögskolan Centria) är projektledare för samarbetsprojektet Hållbart distansarbete – Kestävä etätyö.

Det har knappast undgått någon att landsbygden är hotad av avfolkning. Trots att det mysiga röda trähuset med vita knutar på landet i teorin lockar många, är praktiken den att ett internationellt jobb i storstaden kanske lockar ännu mer.

Här står vi nu trots allt vid ett vägskäl i pandemins efterdyningar. Nu när vi provat på distansarbete och vet vilka möjligheterna för platsobundet arbete är, finns det chans att ompröva tanken på att de högprofilerade jobben finns i städerna.

Våra erfarenheter från pandemin säger att vi kan arbeta hemma på landsbygden även om vårt företag finns på annan ort. Det viktiga är att det finns ett upplägg som fungerar för alla parter.

Hållbart distansarbete

Vid yrkeshögskolorna Centria och Novia drivs projektet Hållbart distansarbete, där vi kartlägger möjligheter och utmaningar kring distansarbete i Österbotten och Mellersta Österbotten.

Eventuellt finns en gemensam lösning för flera av de utmaningar som vi i projektet har identifierat. Landsbygden kan ha svag attraktionskraft som ett ställe att både leva och jobba på, medan distansarbetare som numera kan arbeta ute på landsbygden ofta saknar den sociala samvaron ifall de arbetar ensamma i sitt hem.

I tidigare föreningsprojekt har yrkeshögskolorna noterat att föreningarna på landsbygden ofta tillhandahåller stora lokaler som behöver hållas uppvärmda för verksamhet, men i praktiken står tomma stora delar av veckan och drar mera pengar än föreningen mäktar med.

Föreningslokalen kan skapa gemenskap för distansjobbare

I sökandet efter en lösning på de här kombinerade utmaningarna har vi inom projektet utvecklat ett nytt koncept som går under namnet FredagsHUBBEN. Vi skapar alltså hubbverksamhet, individuellt arbete under samma tak, i föreningslokaler ute på landsbygden.

Tanken är att man nu och då, förslagsvis två dagar i månaden, kan samlas och arbeta med sina egna uppgifter i tyst samvaro med andra. Under kaffe- och lunchpauser finns det chans att vara social och nätverka. Kanske man kan stöda en lokal företagare genom att lyxa till dagen med hämtad lunch? Att se sin egen by i dagsljus under arbetsdagen kan till och med bidra till en känsla av samhörighet och vilja till lokalt engagemang.

Vi ser många fördelar vad gäller social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet med det här konceptet. Vid ett första testtillfälle i Malax i november 2021 kunde vi genast se nyttan av sammankomsten.

Emellertid återstår många frågor som vi hoppas få svar på före projektslut i december 2022:

• Vem ska stå som arrangör för dessa distansdagar?
• Vem ska stå för kostnaderna?
• Är behovet av samvaro lika starkt när världen öppnar upp efter pandemin?

I teorin låter FredagsHUBBEN som en fin lösning på flera utmaningar, men kommer människor verkligen att ta sig till hubben om den erbjuds? Kort och gott: Kan ett så enkelt koncept som hubbverksamhet i föreningshus verkligen bidra till lösningen på ett så stort problem som frågan om en livskraftigare landsbygd?

Projektet Hållbart distansarbete – Kestävä etätyö finansieras av Europeiska landsbygdsfonden genom NTM-centralen i Österbotten, Svenska kulturfonden och Keskitien säätiö.