Smeds Engström & Winberg: ”Kreativa näringars och kulturens bidrag till ett hållbarare Österbotten”
Kolumnen har publicerats i Vaasa Insider 24.11.2022.
Skribenterna Maria Smeds Engström och Malin Winberg är projektledare vid Yrkeshögskolan Novia.
Globala mål. Grön omställning. Klimatkris. Energikris. Hållbarhet. Cirkulär ekonomi. Innovation. Nya tekniska lösningar. Industriella symbioser. Begrepp radas upp, strategier skrivs, rekommendationer ges och olika branscher och sektorer i samhället eftersträvar att från sin horisont bidra till ett framtida hållbarare samhälle.
I Yrkeshögskolan Novias projekt Kultur och hållbarhet ställer vi oss frågan på vilket sätt konst och kultur kan bidra till att öka medvetenheten om och intresse för hållbarhetsfrågor och därmed höja kunskapen om och beredskapen för att leva och agera mer hållbart.
Globala mål. Grön omställning. Klimatkris. Energikris. Hållbarhet. Cirkulär ekonomi. Innovation. Nya tekniska lösningar. Industriella symbioser. Begrepp radas upp, strategier skrivs, rekommendationer ges och olika branscher och sektorer i samhället eftersträvar att från sin horisont bidra till ett framtida hållbarare samhälle.
I Yrkeshögskolan Novias projekt Kultur och hållbarhet ställer vi oss frågan på vilket sätt konst och kultur kan bidra till att öka medvetenheten om och intresse för hållbarhetsfrågor och därmed höja kunskapen om och beredskapen för att leva och agera mer hållbart.
Kreativa näringar och kultur som utvecklingsaktörer
Kultur kan provocera, engagera, väcka debatt, och utmana våra föreställningar. Den kan kritisera, ifrågasätta, påverka och ge mod att agera.
Kultur och kreativitet har potential att åstadkomma förändringar i samhället, i våra tänkesätt och i vårt beteende. Genom konst och kultur kan man synliggöra dagens och morgondagens utmaningar och bidra med kunskap och metoder för att hantera dem.
Forskning pekar på att kultur och kreativa näringar borde stärkas som relevanta och angelägna utvecklingsaktörer i och med att kultursektorns kreativitet och innovationskraft främjar samhällets kapacitet till nyskapande lösningar för en hållbar utveckling.
Kultursektorn som motor för hållbarhet i Österbotten
I projektet Kultur och hållbarhet vill vi förena dessa idéer om konst och kultur som utvecklingsaktörer med vår tids utmaning att leva mera hållbart. Vi ställer oss frågan hur kan vi få hållbarhet integrerad i samhället och på vilket sätt det kan förverkligas tvärsektoriellt och i skärningspunkten kultur- och hållbarhetsfrågor.
De stora utmaningarna vi står inför idag hänger samman och måste lösas genom satsningar från hela samhället och det kräver ett samspel mellan aktörer såväl inom kultursektorn som i andra sektorer. Samtidigt finns det också ett behov av att kulturbranschen i sig utmanas i att fundera över hållbarheten i den kultur som produceras och konsumeras.
Vi har därför inledningsvis intervjuat kommunala tjänstemän med ansvar för kultursektorn runt om i Österbotten kring deras syn på kultur och hållbarhet. Svaren vi har fått visar att det varierar mycket från person till person hur man ser på hållbarhet ur ett ekologiskt perspektiv kopplat till kultur, vilket visar på relevansen av och utrymme för vårt projekt.
Frågor relaterade till hållbarhet är viktiga bitar i utvecklandet av Österbotten och i landskapets kulturprogram poängteras kulturens roll för Österbottens utveckling. Man ser att kulturen får nya funktioner också utanför de nuvarande kulturinstitutionerna och att den fungerar som förmedlare mellan olika aktörer i samhället.
I landskapsstrategin lyfts det dynamiska kulturlivet och det rika kulturarvet fram som en styrka för Österbotten. Man skriver även fram begreppet ”kulturell kraftkälla” som ett mål för landskapet och ser bland annat de kreativa branscherna som en betydande källa till sysselsättning framöver.
Vi vill med vårt projekt lyfta det här till nästa nivå. Vi vill skapa engagemang och synliggöra hur kulturen och kreativa näringar kan hjälpa oss att se världen från nya perspektiv och vara en naturlig utgångspunkt för samtal om hållbarhet som i sin tur kan leda till en önskan att vidta åtgärder så att det kan finnas tillräckligt, för alla, för alltid – även i Österbotten.