Emma Westerlund: ”Världen där ljuslila katter och kostymfolket samarbetar naturligt med delad kärlek till konsten”

Kolumnen har publicerats i Vaasa Insider 2.12.2024

Skribenten Emma Westerlund är utbildnings- och hållbarhetsdesigner vid Yrkeshögskolan Novia.

Bakom mig i kön står en ljuslila katt med fjärilsvingar, bredvid henne står en man i mörk kostym och sneakers, båda är de till synes förväntansfulla. Jag ser ut över de tusentals andra som står tätt tillsammans och köar för att komma in till en av dagarna för branschfolk på Gamescom i Köln, en av världens största spelmässor, och fascineras av diversiteten omkring mig. Kvinnor och män, olika karaktärer från spel, unga vuxna, medelålders personer och någon enstaka äldre person – alla är de på samma ställe för att nätverka.

Medan blicken vandrar över den ovanligt färggranna folksamlingen tänker jag att om man kunde ta all teknologisk kunskap, all kreativitet och all nyfikenhet som just nu står där packade som sillar och omvandla det till energi skulle man kunna både lysa upp och värma flera miljonstäder.

Starkt samarbete i den nordiska spelindustrin

Katarina Szécsi Åsbrink från Sveriges ambassad i Tyskland sa när hon höll sitt anförande på öppningen av den nordiska paviljongen att spelindustrin i Norden sysselsätter 15 000 personer och årligen omsätter sju miljarder euro. Tysklands EU-minister Nathanael Liminski erkände vid samma tillfälle att Tyskland med avund och beundran ser på Norden när de utvecklar sin spelindustri.

Att både Finland och Sverige finns bland de främsta och mest erfarna länderna när det kommer till global spelutveckling är imponerande. Det nordiska samarbetet är starkt, och trots att det givetvis finns konkurrens så är det värmen, den avslappnade stämningen och den starka kollegiala sammanhållning som genomsyrar montrarna i den nordiska paviljongen.

Här är det uppenbart att tillsammans är starkare. Det finns en gemensam arbetsglädje över att få investera både förmåga och kapital i något man verkligen brinner för och vill dela med sig av till andra.

Mer branschöverskridande samarbete behövs

Några intensiva mässdagar och hundratals samtal senare är det några saker som snurrar överst i mina tankar. Ur ett utbildningsperspektiv är den mest högljudda tanken att vi måste bli ännu mer branschöverskridande.

Spelindustrin är kontexten där teknologi, konst och företagsekonomi är ett. Utan det ena finns inte det andra. Spelindustrins kompetensbehov utmanar också det klassiska sättet att förmedla kunskap. Det här är branschen som aldrig sitter still, aldrig upprepar sig och aldrig nöjer sig. Spelindustrin är en bransch som verkligen inte tillåter ett gap mellan utbildning och verklighet.

Katharina Benz, som arbetar med att stöda spelutvecklare i Kanada, sa när jag samtalade med henne att spelbranschens nästa steg är att bjuda in och engagera sig i andra industrier. Det händer redan i viss mån till exempel inom bilindustrin som nu mer och mer bjuder in de kompetenser som finns i spelindustrin.

Men Benz efterlyser fler initiativ från övriga industrier och öppenhet för engagemang utåt inom den egna industrin. Expertisen inom spelutvecklingen är enastående och den kan göra skillnad i många branscher bara vi breddar sättet att tänka och utmanar våra tillvägagångssätt.

Spelindustrin är enorm

När mässan, ett dygn efter att jag fick ögonkontakt med fjärilskatten i kön, öppnar för allmänheten är det inte längre tusentals personer som trängs. Nu pratar vi om hundratusentals besökare i nio gigantiska utställningshallar fyllda till brädden av expertis, upplevelser och innovation.

Innan mässan stänger några dagar senare har 335 000 personer från 120 länder besökt den på plats i Köln och över 310 miljoner personer har på något sätt deltagit virtuellt. Det är hisnande.

Spelindustrin är globalt sett större än film- och musikindustrin tillsammans. Den omfattar så många på så många plan. Den är i framkant, ständigt. Det är en gång för alla dags att lämna den fördomsfulla och begränsade bilden om den tonåriga gamern sittande i en källare bakom oss.

Spelindustrin följer heller inte det konventionella

Spelindustrin är branschen där de ”vanliga” koderna och normerna inte är tillämpningsbara. Den ekonomiskt mest framgångsrika bolagsägaren kan vara personen i en urtvättad t-skjorta och platåskor med paljetter. Den mest eftertraktade branschjuristen kan vara killen med mjukisbyxorna uppdragna i midjan.

Hen med den största framgången på sistone kan vara en 17-åring och alla, oavsett position, sitter runt samma bord på kvällsfesten. Förekomsten av blågröna hår är slående och skjortorna under kostymen är mer livsbejakande än i de kontexter jag är mer van att röra mig i.

Andri Weidmann, representant för de schweiziska spelföretagen, sammanfattar det med att konstatera: ”här får jag vara mig själv, jag behöver inte låtsas”. Här finns en glimt i ögat som många andra branscher har tappat i takt med att de tar sig själv på allt större allvar.

Med det inte sagt att spelbranschen skulle vara någon rosenskimrande problemfri bransch, för det är den givetvis inte, men det finns ett högt värde i att olika discipliner smälter samman i gemensam kvalitet och att den gemensamma nämnaren på djupet alltid är kärleken till konsten.