Bella Alén: ”Vad önskar arbetsgivarna egentligen?”

Kolumnen publicerades i Vaasa Insider 3.11.2025.

Efter att ha lyssnat på otaliga samtal, deltagit i diskussioner och hört reflektioner från både arbetsgivare och personer som tagit steget ut i arbetslivet, börjar ett tydligt mönster träda fram. Det är inte bara kompetens, erfarenhet eller utbildning som avgör, utan både arbetsgivaren och näringslivet vill ha något mycket mer mänskligt.

Det återkommande uttrycket är att man vill ha en bra typ. Det låter kanske banalt, men det rymmer så mycket. Någon som är pålitlig, som fungerar i gruppen, som bidrar med energi och som har förmågan att ta ansvar utan att göra det till en tävling. Det är den där personen som inte bara gör sitt jobb utan som också gör det lättare för andra att göra sitt jobb, och gott ifrån sig.

I diskussionerna jag har fört har det blivit tydligt att egenskaper som nyfikenhet, anpassningsförmåga, empati och förmågan att kommunicera är högt värderade. Att kunna växa med uppgiften och att ta initiativ även när det inte finns en färdig manual. Det är inte perfektion som efterfrågas. Arbetsgivaren vill ha vilja, lyhördhet och förmågan att navigera i det oförutsägbara.

När jag ser tillbaka på mina egna 30 år i arbetslivet inser jag, att det som gjort störst skillnad inte enbart har varit min kompetens utan också min förmåga att förstå mig själv. Med åren har jag lärt mig att sätta ord på mina styrkor, men också att erkänna mina svagheter och använda den insikten som en tillgång. Att våga prata öppet om båda delarna har inte bara gjort mig tryggare, utan också mer tillgänglig i samarbeten och på arbetet. Jag tror att just den självinsikten är en del av det som formar en bra typ.

Nu gick jag tydligen och självutnämnde mig till en bra typ, men riktigt så fungerar det nog inte. Det är snarare något man får höra från andra, i handlingar och relationer, när ens sätt att vara faktiskt gör skillnad. Och kanske är just den ödmjukheten också en del av konceptet.

Jag tänker också att många av de här egenskaperna inte är något man föds med, utan sådant som går att träna upp. På en yrkeshögskola kan vi till exempel skapa miljöer där studerande får ta ansvar, samarbeta med andra, göra misstag och sedan fundera över vad de lärt sig. Genom undervisning och handledning kan vi väcka nyfikenhet, träna empati och uppmuntra både lyhördhet och initiativförmåga. Sådant som blir ett bra komplement till den mer formella kompetensen.

Det handlar också om att förstå olika kulturer och sammanhang, att kunna möta människor där de befinner sig. Och om språk, inte bara som grammatik och rättstavning, utan som ett sätt att bygga relationer och skapa förtroende. När vi har detta med i utbildningen, både i klassrummet och i praktiken, tror jag vi kan ge våra studerande en bra grund för att utvecklas till just den där bra typen som arbetslivet efterfrågar.

Allt detta samlas i den där enkla men kraftfulla formuleringen: en bra typ. Det är inte en mall eller en checklista utan en helhet. Och det är just den helheten som gör skillnad i arbetslivet.

Skribenten Bella Alén är alumnkoordinator vid Yrkeshögskolan Novia.