Vattenförsörjning påverkar gästhamnarnas verksamhet

Kolumnen har publicerats i Svängrum-e 3.11.2020 och hittas via denna länk: https://svangrum.sofuk.fi/38-2020/november/219-vattenforsorjning-paverkar-gasthamnarnas-verksamhet

När man driver turism- och restaurangverksamhet, utan tillgång till kommunal vatten- och avloppsservice, kan kapaciteten på det lokala vattenförsörjningssystemet sätta ramarna för verksamhetens omfattning. I ett kommunalt nätverk är kapaciteten ur en enskild serviceföretagares perspektiv närmast oändlig. Utanför de kommunala nätverken är kapaciteten begränsad och inverkar kraftigt på vilken service som kan erbjudas.

I Finland är vi vana vid att vattentillgången ofta är god. I skärgården, framför allt på mindre öar, är tillgången tyvärr ofta sämre och man kan även ha problem med saltvatten som vill söka sig in. I projektet Smart Marina vid Yrkeshögskolan Novia, arbetar jag med gästhamnar där vattentillgången i viss mån sätter begränsningar för verksamheten. Ökad tillgång på vatten i hamnen betyder i många fall också att behovet av vattenrening ökar.

Servicenivån i hamnarna varierar, exempelvis har man i många mindre hamnar inte haft möjlighet att erbjuda färskvatten för att fylla båtarnas tankar då man velat försäkra sig om att vattnet räcker för de egna behoven. Enklare besöksbryggor har traditionellt endast haft torrtoalett och inget vatten. Hamnägarna upplever att kundernas krav på service har ökat med tiden och önskar erbjuda fler vattenkrävande tjänster.

I projektet har vi i två hamnar investerat i omvänd osmos-anläggningar för filtrering av havsvatten till färskvatten. Dessa anläggningar fick sitt första test under sommarsäsongen 2020 och det har visat sig att de här anläggningar i medelstor skala hittills fungerar bra för gästhamnarnas behov.

Den stora vattentjuven är duscharna i servicebyggnaderna. Olika knep används för att hålla konsumtionen nere. En lösning är att använda sig av en tryckknapp, bekant från till exempel offentliga simhallar, som endast håller duschen igång en viss tid. En modernare variant är en rörelsesensor som slår på duschen när man ställer sig under den, och slår av när man klivit ur. Ett enkelt alternativ är att inte ha någon hållare för duschmunstycket vilket gör att man är tvungen att hålla i duschmunstycket medan man duschar, vilket tenderar förkorta duschtiden.

En annan service som kräver god vattentillgång är vattenpåfyllning till båtar. Moderna, stora båtar har också stora vattentankar. På Lillbacka brygga i Högsåra görs ett försök med att erbjuda filtrerat havsvatten som färskvatten för vattenpåfyllning på bryggan.

Gråvattnet från duscharna är förhållandevis lätt att göra sig av med då det finns olika typer av bioreningsverk och infiltrering som duger för gråvatten. Inom projektet har vi installerat tre olika typer av anläggningar. Svartvatten från toaletter är betydligt besvärligare. Även om moderna toaletter är relativt vattensnåla så fyller de snabbt tankarna om man är tvungen att ha ett slutet system. Dessutom är tankarna dyra att tömma. I den nya servicebyggnaden vid Kirjais bybutik & marina har vi installerat ett system med vacuumtoaletter, bekanta från fartygshytter, för att minska på vattenförbrukningen och minimera behovet av tömningstransporter. Byggnadens gråvatten går däremot till ett bioreningsverk.

Tömningen av båtens avloppsvatten har länge vållat problem, med pumpar som går sönder och tömningsstationer som blir överfulla. Det är numera ganska vanligt att det finns möjlighet att tömma båtens avloppsvatten även i mindre utskärshamnar. I södra Finland är det till stor del tack vare Håll Skärgården Ren rf:s (HSR) nätverk av sugtömningsanläggningar för toalettavfall som även har ett par stationer i Österbotten. I och med en ökad medvetenhet om Östersjöns övergödning vill allt fler fritidsbåtförare tömma sitt avloppsvatten i en för ändamålet avsedd anläggning.

Rasmus Karlsson, projekledare för Smart Marina vid Yrkeshögskolan Novia.

Foto: Agneta Jansson