En hållbar garderob med hjälp av växtfibrer
Kolumnen har publicerats i Svängrum-e 10.9.2021
Under den senaste tiden har vi fått lära oss om hur bomullsodling orsakar vattenbrist och miljöproblem, och att bomullen görs till kläder under väldigt dåliga arbetsförhållanden. Vi vet att konstfibrer inte är att föredra, eftersom en del av dem är tillverkade av olja och ger ifrån sig plastpartiklar som samlas i vattendragen. En del nya, mer hållbara syntetiska fibrer håller lyckligtvis på att utvecklas. Vi kan också rikta blicken mot våra åkrar och fundera på om vi kan producera mer miljövänliga fibrer på dem, eller om vi i större utsträckning kunde ta tillvara ullen från de finska fåren. Med dessa tankar i bakhuvudet började vi planera ett seminarium om naturfibrer på Yrkeshögskolan Novia i Raseborg.
Från jord till garderob
Spånadslin, fiberhampa, nässlor, vass och säv är gamla växter som använts för att producera kläder, byggnadsmaterial, korgar, handdukar och annat vi behövt i vardagen. Kunskaperna om hur man odlar och använder dessa material har hållit på att gå förlorade, efter att syntetiska material och industriell tillverkning av kläder och andra förnödenheter tagit över. Nu, i och med en större medvetenhet om klimat, miljö och rättvisa arbetsförhållanden, överskrider efterfrågan på ekologiskt odlat lin redan utbudet i Europa, enligt det finska företaget Linen Stories. Nya odlare av fiberväxter, samt ett nätverk av uppköpare, förädlare och försäljare behövs. De traditionella fiberväxterna kräver väldigt lite vatten, gödsel och bekämpningsmedel och förädlingen kräver inte skadliga kemikalier. Sloganen ”från jod till bord” är bekant, men ”från jord till garderob” är också ett begrepp som förtjänar vår uppmärksamhet.
Vi ska ju trots allt odla mat på våra åkrar, och inte fibrer, kanske någon tänker. Fiberväxterna kan gynna matproduktionen, eftersom flera av dem har djupgående rötter som luckrar upp marken och ger mer organiskt material till åkern. Den täta växtligheten hos linet och hampan kan bidra till att kväva ogräs. Skörden med ätbara växter följande år är möjligtvis bättre än tidigare. Odling av fiberväxter på torvåkrar genom våtmarksodling kan också vara ett sätt att minska på åkrarnas utsläpp av växthusgaser. Grundvattennivån på torvåkern hålls då högre, vilket förhindrar att kol frigörs genom att organogen substans bryts ned. Växter som kan odlas i våta marker är bland annat vide, bladvass och kaveldun. Dessa kan utnyttjas som energiväxter, byggnadsmaterial, som strö för husdjur eller som odlingsunderlag i växthus. Både Naturresursinstitutet och Baltic Sea Action Group jobbar med att utreda möjligheterna för våtmarksodling i Finland.
Fiberseminarium på Novia
Den 27 oktober ordnar projektet Lantbruk 2.0 på Yrkeshögskolan Novia ett engelskspråkigt seminarium om växtfibrer. Yrkeshögskolans lektor Lars Fridefors inleder med att prata om odling av fiberväxter. Därefter kommer olika experter inom odling och användning av växtfibrer att hålla presentationer. Evenemanget avslutas med en paneldiskussion om framtida businessmodeller kopplade till växtfibrer. Det är möjligt att följa med evenemanget på distans.
Planen är att fiberseminariet inte blir en engångsföreteelse, utan en början till ett längre samarbete mellan odlare, företag, experter och studerande. En dag räcker dessutom inte till för allt intressant som finns att säga om en framtida användning av våra gamla kulturväxter, för att inte glömma fårullen som inte alls rymdes med denna gång.
Projektet finansieras av Svenska kulturfonden.
Information om seminariet hittas på Lantbruk 2.0:s hemsida och på projektets Facebooksida.
TEXT: Ulrika Dahlberg, projektledare för Lantbruk 2.0 vid Yrkeshögskolan Novia.