Bildkonsten bubblar i kommunerna

Kolumnen har publicerats i Svängrum-e 9.3.2021. 

Visste ni att konststaden Mänttä-Filpula nyligen sökte stadsdirektör för att leda staden ”med en mjuk hand”? Eller att många konstförmedlare rapporterat rekordhöga försäljningssiffror det senaste året?

Bildkonsten är en kommunikation, om än en tystlåten sådan, från en människa till en annan. Bilden, eller närmast fotografiet var det jag själv förtrollades av en gång för dryga 30 år sedan, när jag som grubblande blyg tonåring hittade inspiration i konsten. Bildkonsten har en långsam, närmast ceremoniell egenskap som förmedlare av känslor och tankar. Jag fann en stilla röst i bilden, utan de spektakel som omgav mig i andra sammanhang.

Mycket har hänt sedan dess, världen har blivit ännu mer bekymmersam och komplex. Alla de rädslor jag då hade har förverkligats, världen står inför kris efter kris. Omhändertagandet av vår mentala hälsa, meningsfullare kommunikation och inspiration (innovationens bränsle!) känns mer avgörande än någonsin förr. Olika studier och rapporter bekräftar att konsten har en positiv inverkan på människors välmående, men jag skulle påstå att konsten gör mer än så. Konstnärernas och i synnerhet de prekära bildkonstnärernas arbete intresserar exempelvis forskare, eftersom arbetets karaktär anses ge signaler på kommande förändringar i arbetet överlag. Enligt en utredning utförd av Finska kulturfonden för några år sedan är bilder det som unga och barn är mest intresserade av gällande alla skapande konstformer. Samtidigt utvecklas intresset för olika typer av bildkonsthantverk, Jakobstads nya (EU-finansierade) verkstad för boktryckarkonst är bara ett av många exempel på denna nygamla entusiasm. Allteftersom evenemang och tillställningar avbokas och användandet av digitala medier ökar, växer behovet för andra typer av kommunikation. Det är tur att det finns platsspecifik konst, miljökonst och gatukonst; för konstgestaltningens mentala resor kräver varken salonger, häst eller vagn!

Med tanke på denna utveckling är det inte fullt förvånande att den offentliga konstens potential snappats upp av kommuner redan pre-corona. Ett inspirerande exempel på konst i stadsutveckling är Taidekehä i den lilla orten Kankaanpää, som har en utbildning motsvarande bildkonstutbildningen på Yrkeshögskolan Novia i Jakobstad. Där har kommunen tillsammans med lokala konstföreningar, företag och yrkeshögskolans lektorer utvecklat olika typer av konstprojekt, där studeranden förverkligar offentliga verk runtom i regionen. Studeranden får presentera sina projekt för stadens representanter inom ramarna för exempelvis praktik. Projekten kan handla om traditionella muraler och skulpturer eller nyare former av konstgestaltning och social konst. Professionella konstnärer anlitas vid större projekt, så samarbetsprojekten har även en sysselsättande bieffekt. Fler exempel finns i Cupores utredning ”Offentlig konst i regional planering och utveckling” som publicerades 2020 (Julkinen taide aluerakentamisessa ja -kehittämisessä – Taloudellisen arvon tunnistaminen ja arviointimenetelmät).

Jakobstad med sina långa anor, industri, mångspråkighet och moderna campus skapar en särskild dynamik i staden, en spännande miljö för tolkningar! Denna inspiration kunde förvandlas till offentlig konst som ökar på invånarnas välfärd, delaktighet, samhörighet och även tillgänglighet. Den offentliga konsten är ju öppen och gratis för alla.

Sade Kahra arbetar som projektledare för samarbetsprojektet ”Att övervinna farans år – en utbildningsmodell för bildkonstnärens nya arbete” inom FUI, kultur och entreprenörskap vid Yrkeshögskolan Novia i Jakobstad.

Foto: Offentligt verk av konststuderande Mira Piitulainen i Kankaanpää centrum.