Då polletten trillar ner

Kolumnen har publicerats i Åbo underrättelser 5.3.2024. 

Det är igen den tiden på året då det är dags att ansöka om studieplats. Tidigare var det till största delen unga personer som funderade på studier, men idag ansöker också många vuxna om studieplats. Det gäller då främst yrkesverksamma som vill utöka sin kompetens eller som efter flera år i arbetslivet vill byta bransch.

Det livslånga lärande är inte en kliché. Vi lär oss nya saker varje dag och lärande är en källa till välbefinnande och lycka. Vem minns inte känslan av att lära sig cykla, simma eller att läsa? Vi har alla känt oss glada och stolta då vi knäckt koder och förstått hur något som först tett sig obegripligt hänger ihop. Hula-hula ringen som vägrade lyda, snurrar kring midjan utan nämnvärd ansträngning. Stickorna som i början var otympliga och förvandlade garn till knutar, blir följsamma resultatet börjar likna en tröja. Glädjen är obeskrivbar då ansträngning och träning ger resultat. Man behärskar nya färdigheter. Frustration och hopplöshet ersätts av en obeskrivlig lycka då polletten äntligen trillar ner.

Trots att lärande skapar välbefinnande, kan yrkesvalet vara ångestladdat. Ansökningen till studier engagerar nära och kära. Den som är i beredskap att ansöka om studieplats får råd både från höger och vänster. Vi är många som tycker till och jag tänker inte vara sämre. Jag tar tillfället i akt och för fram några synpunkter.

En del unga har en dröm om en framtida yrkeskarriär och jobbar målmedvetet för att drömmen ska gå i uppfyllelse. Andra upplever att de inte har en klar bild av vare sig studier eller yrkesliv. De känner sig misslyckade då de inte har tydliga mål. Många gånger sätter vi för stor betydelse i vid att hitta rätt. Jag påstår att det inte finns något rätt. Det finns många rätta utbildnings- och yrkesalternativ. Människan fungerar ofta så att det hen gör blir intressant. Många gånger är det tillfälligheternas spel som avgör. Ett oväntat studie- eller jobbalternativ är tillgängligt vid en lämplig tidpunkt och plötsligt gör man något sådant som man aldrig tänkt sig. Och tycker om det!

Jag är också bestämt av den åsikten att studie- och yrkesval inte behöver vara livstidskontrakt. Vi spenderar största delen av vår vardag på arbetet och då är det okej att avstå från sådant som inte känns meningsfullt. Det är alltså inte ett misslyckande att byta bransch.

I mitt eget yrkesliv har jag haft förmånen att arbeta inom utbildningssektorn. Jag haft ynnesten att ha ett jobb där lärandet och personlig utveckling är i fokus. Jag har fått ta del av otaliga situationer där jag sett hur en studerande blick förändras i det ögonblick då en insikt fås. Jag har fått uppleva delad glädje då ett arbetsteam lyckats komma på lösningen på ett problem.

Lärandet fungerar som en motor för fortsatt lärande eftersom det utvecklar strategier och verktyg för den personliga inlärningsstilen. Lärandet är också starkt beroendeframkallande och väcker lust till att lära sig mera och mera. När jag då och då får frågan om vad som är det bästa med mitt jobb är svaret alltid detsamma. Lärandet! Lärandet är det bästa därför att det är en källa till glädje som aldrig sinar.

Det sägs att man ska göra mera av det som gör en lycklig. Min förhoppning är att den som känner lust till lärandet tar chansen och ansöker om en studieplats.

Eva Juslin
Prefekt för institutionen hälsa och välfärd vid Yrkeshögskolan Novia