Permakultur: Vad är det?

I september 2019 startade Novia ett tvåårigt studieprogram i permakultur. Det blev så väl mottaget att många fler än förväntat skrev in sig på kursen. Av dem som bestämde sig för att delta i kursen, är tre medlemmar i vårt lilla samhälle: Robin Reuter (Wattkast), Katja Bonnevier (Österretais) och Aarón Blanco Tejedor (Västerretais).

I Korpo Bladet tycker vi att detta är ganska exceptionellt och vi har intervjuat alla tre deltagare om deras intresse för odling och permakultur.

// Vad är permakultur?

Katja: Permakultur är mycket mer än bara odlingsmetoder, vilket jag fick lära mig efter att jag börjat kursen och satt in mig i litteratur om permakultur. Begreppet myntades av Bill Mollison och David Holmgren på 70-talet i Australien. Det handlar om ett helhetstänk som stöder sig på tre principer 1. Omsorg om jorden 2. Omsorg om människan 3. Rättvis fördelning. De här principerna kan anammas i annat än odling också, såsom småbarnsfostran.

Men om man fokuserar på produktion av livsmedel, så finns det några viktiga aspekter att beaktaHur kan man fånga energin som flödar genom naturen?

~ Hur kan man ta tillvara vattnet som flödar på det området man har lyckan att förvalta?

~ Hur kan man återanvända näringsämnen?

~ Försök efterlikna naturens naturliga system, för att skapa helheter som är möjligast självgåenden. De kan kallas skogsträdgårdar. I naturen är dessutom jorden sällan bar, vilket man kan efterlikna genom täckodling, som annars också ger många fördelar.

~ Stör inte jorden i onödan. Undvik att gräva, så långt det går för att vårda de naturliga ekosystem som skapats i jorden och gör jorden välmående. Det kallas “no dig”-metoder”

// Vilka vägar blev du bekant med permakultur?

Aarón: Jag minns inte riktigt. Jag har bott på många ställen i mitt liv, mestadels i städer, och att komma till Korpo var min första verkliga koppling till naturen, skogen och marken. När vi anlände till Korpo hade vi turen att få bo i ett egnahemshus med trädgård. På gården fanns mest gräsmatta, men under den fanns jorden. Jag minns att jag tänkte "varför planterar jag inte grönsaker i denna jord, istället för att odla gräs som jag behöver klippa varje vecka och som ger nästan ingenting i utbyte?". Jag började forska i planteringsmetoder som skulle respektera naturen, och på den vägen hittade jag Permakultur. Att hitta metoden var inte svårt eftersom den är ganska populär bland de många respektfulla alternativen som finns där ute.

Jag har alltid gillat att söka information i böcker, så jag började med att leta i bibliotekets databas. Jag hittade en bok om permakultur på engelska i Helsingfors: Gaias Garden. Som tur kunde jag beställa den via biblioteket i Korpo och efter det första kapitlet i boken bestämde jag mig för att köpa mitt eget exemplar. Boken var mycket inspirerande. Jag minns att jag läste den dag efter dag och tänkte att det var första gången på länge som jag kände att mänskligheten är i evolution. Permakultur har ett mycket intressant sätt att se på saker. Mycket handlar om att lära av naturliga ekosystem, som en skog. Skogen växer i många lager: i marknivå, små buskar, träd och klättrande växter. De behöver inte någon som ständigt arbetar med dem för att de ska växa friskt och skapa fruktbarhet. Skogen skapar också tillräckligt med mat för tusentals olika livsformer. Permakultur tittar också tillbaka och lär mycket av traditionella odlingstekniker runt om i världen, men metoden är också baserad på vetenskap. En av huvudprinciperna är att observera och reagera, att ständigt följa med och utveckla odlingarna enligt vad som fungerar.

Trädgården runt vårt hus har inte förändrats mycket, men vi kände inte att det var rätt plats. Nu har vi hittat ett hus med en härligt lummig trädgård och en stor åker framför huset. Jag hoppas att vi med hjälp av Katja och Robin, och andra intresserade kan stötta varandra, både i våra framgångar och i våra misstag. Att vi genom inspiration och samarbete kan bygga upp en bördig trädgård och producera en stor mängd mat. Inte bara grönsaker, utan också frukt och bär. Kanske också öppna upp för nya smaker. Det finns en stor mängd växter som kan ätas, men som vi inte använder i våra kök. Det är synd eftersom de både är smakrika och ofta mer näringsrika än sina förädlade kusiner.

// Varför anmälde du dig till utbildningen i permakultur och regenerativt
jordbruk vid Novia?

Aarón: I mitt fall är det verkligen enkelt. Mina färdigheter i svenska och finska är inte särskilt starka. När man söker information om vilka växter, buskar och träd etc. man kan odla i sin trädgård, måste man se till att hitta information som är relevant för den latitud där man befinner sig. Kalifornien är definitivt inte södra Finland till exempel. Så det var en stor utmaning för mig att hitta rätt information för våra breddgrader. När jag hittade kursen insåg jag att jag skulle ha tillgång till mycket mer kunskap och material anpassade till min verklighet, och därför gick jag med. Det har varit fantastiskt, och samtidigt lär jag mig mer svenska också.

// Vad erbjuder den här kursen dig som du inte kunnat få någon annan väg?

Katjas: Novias kurs är en fantastisk kunskapsbank både vad gäller föreläsare och vad de har att ge oss och de övriga deltagarna i kursen. Kursen ger kunskap, inspiration och ett socialt nätverk som gärna hjälper varandra i att utveckla fungerande lösningar för permakultur och regenerativt jordbruk.

// Vad tycker du att borde förändras inom livsmedelsproduktionen idag och vad kan permakulturen erbjuda framtidens jordbruk?

Aarón: Jag är alltid mycket försiktig när jag svarar på frågor som denna eftersom jag vill vara ödmjuk. Till skillnad från jordbrukarna som faktiskt odlar mat och ser till att det finns mat i våra butiker, är jag ännu ingen matproducent. Men tyvärr ser jag många problem på det sätt vi producerar mat just nu. I de ”utvecklade länderna” har vi mer livsmedelssäkerhet än någonsin, vi ser nästan aldrig en tom hylla i butiken, men i Spanien säger vi ”bröd för idag är morgondagens hunger”. Jag tror att vi stressar jorden för mycket för att skapa det överflöd av mat vi har nu. Vi förlorar naturlig fertilitet i jorden, det är därför vi behöver konstgödsel, många av dem gjorda av olja.

Många av våra matprodukter är inte heller lokala. De reser ibland världen runt för att hamna på vår tallrik, och det i sin tur betyder mer olja som konsumeras. Produktionen sker i en stor utvidgning av mark, vilket kräver användning av enorma maskiner som förbrukar ännu mer olja. Vi hamnar i en situation där vi måste spendera tre kalorier för att producera en kalori mat, och det är inte hållbart. Enligt min mening bör samhällen försöka odla så mycket som möjligt av maten de konsumerar. Detta kallas matsuveränitet och skulle skapa mycket starkare och mer motståndskraftiga samhällen, mer kopplade till sitt land och sin mat. Faktum är att livsmedelssuveränitetsrörelsen stöds av miljoner jordbrukare runt om i världen, och permakultur hjälper oss att tänka om hur vi producerar mat.

// Är permakulturen en unik vision? Är det den enda nya modellen för jordbruk?

Robin: Jag tror inte att permakulturens principer grundar sig i något unikt, snarare tvärtom, de handlar om universella värden som har existerat långt innan någon kom på att rama in det i det ramverk vi i dag kallar permakultur. I ett välmående samhälle uppfylls de tre principerna utan att vi behöver tänka på dem. Jag anser inte heller att permakultur är en modell, utan att permakultur är ett paraplybegrepp för en uppsjö olika sätt att leva som på ett eller annat sätt tar de tre principerna i beaktande, medvetet eller omedvetet.

// Vad är skillnaden mellan permakultur och ekologisk odling?

Robin: Ekologisk odling är säkerligen bättre än oekologisk, men det finns ingen garanti för att man i ekologisk odling tar i beaktande den biologiska mångfalden eller jordhälsan. Permakulturell odling är så gott som alltid ekologisk, medan ekologisk odling sällan är permakulturell.

// Vad håller du på med i din trädgård i år som kunde inspirera andra odlare?

Robin: I år har vi anlagt så kallade slingerbäddar för en perenn köksträdgård intill huset. Den här säsongen odlar vi dock mest ettåriga grödor här, i och med att perennerna tar tid att etablera sina bestånd. Ifall vi tycker att det fungerar bra att odla annueller i ett slingerbäddssystem så kommer vi nog att fortsätta med det också. Just nu känns det roligt att göra det på detta sätt, men nog är det ju säkert mera praktiskt med raka rader och ett mera standardiserat system för en ettårig köksträdgård. Slingerbäddarna är en del av den skogsträdgård vi påbörjat. Skogsträdgårdsodling är en odlingsmetod där skogens ekosystem fungerar som inspirationskälla. Skogen är det ekosystem som förmår att producera mest biomassa, så varför inte skapa skogsliknande förhållanden i trädgården (tänk lund snarare än granskog) som i första hand producerar biomassa i form av ätbara växter. Många av oss har goda förutsättningar att förvilda trädgården ytterligare med mera buskar, träd, örter, marktäckare, klätter- och rotväxter.

// Om någon som läser detta blir ivrig över permakultur, vad skulle du rekommendera att den gör till först? Är det svårt att komma igång med permakultur i den egna trädgården?

Robin: Det kan vara bra att börja med att läsa något, det finns många bra böcker i ämnet. Jag kan rekommendera Riikka Kaihovaaras Riippumaton puutarha för en bra sammanfattning av permakulturens principer. För den som är intresserad av mångåriga ätbara växter kan jag rekommendera Skogsträdgårdsboken av Philipp Weiss och Annevi Sjöberg. Den sistnämnda blev vald till årets trädgårdsbok i Sverige 2018. Böckerna kan lånas av mig ifall någon är intresserad. Jag har även lite annan litteratur i ämnet. Därtill finns det ju massor med information på Internet, så där är det bara att börja rota.

// Kan man besöka din trädgård för att se hur det fungerar och höra mera om permakultur?

Katja: Man får gärna besöka mig för att diskutera permakultur. Jag är hobbyodlare och en novis, vad gäller både odling och permakultur. Men jag tror att vi alla lär oss mycket genom att dela erfarenhet, inspiration och kunskap. Jag har odlat i odlingsbäddar med täckodling under några år redan, men nu först börjat anamma “no dig” -metoden. Jag tror starkt på konceptet skogsträdgård och kan se spår av de tänket hos de som tidigare förvaltat vår lilla markplätt.

Robin: Man får gärna komma på besök för att se vad vi håller på med. Jag är också bara en hobbyodlare som nu funnit tid att satsa lite mera på detta livsprojekt, men jag delar gärna med mig av vad jag lärt mig hittills, och tar gärna emot tips om odlande överlag. Som Katja säger är det bra att dela erfarenhet, inspiration och kunskap.

Artikeln vad publicerad i Korpo Bladet magazinet (N38 Juni 2020). Man kan ladda ner det i den här websidan: https://ubuntuproductions.fi/korpo-bladet/