Permakultur på 800kvm – växtbädd, material och ätbara perenner

I mitt första blogginlägg berättade jag om odling av ätbara växter på norrsidan av huset, alltså i skuggiga lägen. Nu tänkte jag berätta vilka ätbara perenner som lämpar sig för skugga och hur man kan anlägga en växtbädd utan att gräva eller tillföra jord och dessutom öka mullhalten.

Jag har byggt upp en växtbädd för buskar och perenner direkt på gräsmattan på norrsidan av huset. Uppbyggandet följer täckodlingsprincipen och går ut på att man tillför organiskt material till bädden där materialet sedan komposteras efterhand. Jag valde den här typen av växtbädd eftersom den är skonsam för mikrolivet i jorden då man inte gräver och vänder på jorden/använder jordfräs och även skonsam för den egna kroppen då man inte behöver gräva. Dessutom matar man mikrolivet med organiskt material, man har minimala ogräsproblem och täckmaterialet håller fukten bra i bädden.

Vinbärsbuskarna är flyttade till norrsidan av huset.

Först tillförde jag jord och grästorvor som blivit över efter andra grävarbeten till det tilltänkta området. Grästorvorna och andra rötter kommer att komposteras efterhand. Har man väldigt kompakt jord kan man luckra upp området med grep/bredgrep genom att sticka ner den i jorden och vicka den fram och tillbaka några gånger först. Sedan lade jag ut ett lager hästgödsel, bredde ut tidningspapper/kartong över bädden och sist ett ca 10 cm tjockt lager liat gräs och gräsklipp. Även gångarna runt växtbädden täcker jag med kartong och lägger ett tjockt lager träflis på kartongen. Det är viktigt att lagret av kartong/papper och lagret med organiskt material är tjockt både i växtbädden och gångarna för att hålla ogräset borta. Man kan kontinuerligt tillföra mera organiskt material till bädden. Man kan använda halm, träflis, ensilage och löv.

Extra jord och hästgödsel har tillförts växtbädden.

Gräs har tillförts växtbädden.

Så här ser växtbädden ut i augusti.

Gräsklipp från den handdrivna gräsklipparen med uppsamlare.

När det gäller materialanvändning utgår jag från vilka tillgångar jag har själv, alltså vilka material jag själv kan producera. I fallet med växtbädden är vi självförsörjande på träflis, från våra egna träd och buskar, liat gräs, gräsklipp och löv. Kartong och tidningar är material vi samlat på oss och skulle föra till återvinning om vi inte skulle använda det i odlingarna.

I år kan jag plantera träd eller buskar i växtbädden men för bästa resultat väntar jag till nästa år med att plantera perennerna. Då finns det förhoppningsvis mycket förmultnat material i bottnen av bädden.

Växtval
På våren flyttade jag ett par röda vinbärsbuskar från södersidan till norrsidan, vilka nu har etablerat sig bra. Jag har sedan byggt upp växtbädden i anslutning till vinbärsbuskarna. Bädden har lite formen av ett nyckelhål eller en kam. Den har sådana mått att man skall kunna komma åt att plocka och rensa från alla håll i bädden.

Sibirisk ärtbuske tänker jag plantera på norrsidan av huset, eftersom den även lämpar sig för skuggiga lägen, den fixerar kväve och överför kväve till andra växter. Blommorna är uppskattade av humlor och honungsbin. Baljorna kan man mata hönsen med (men är inte ätliga för oss människor).

Det finns ett flertal ätliga perenner som mår bra i skuggan, tex. strutbräken, funkia och jätterams. Dessa vanliga och vackra perenner har man ju vanligen som prydnadsväxter men de fyller alltså fler funktioner än så. Dessa tre fungerar som vårgrönsaker där det är skotten man skördar och använder dem på samma sätt som sparris. Då det gäller funkian är det daggfunkia som har högst matvärde, men alla funkior är ätbara. Funkians fullväxta blad kan också användas i sallader och även blommorna går att äta. Jätterams förvälls i 10 min och det är bara de unga skotten som skördas. Jätteramsens bär är giftiga.

Rankspenaten har etablerat sig.

I mitt förra blogginlägg berättade jag om hur jag planterade de klättrande ätbara perennerna humle och rankspenat vid porten på norrsidan. De har båda tagit sig bra och humlen har fina kottar. Rankspenaten ville jag testa att odla själv från frö. Det fanns en chans för misslyckande eftersom fröna skall stratifieras före, vilket är något jag inte tidigare provat på. Stratifiering betyder att fröna behöver köldbehandlas. I naturligt tillstånd fröar ju perenner av sig på hösten och fröna får en naturlig köldbehandling. Jag sådde fröna inomhus tidigt på våren i en liggande mjölkförpackning med såjord. Jag lade sådden i kylskåp och såg till att sådden hölls fuktig. Efter två veckor tog jag ut sådden i rumstemperatur, och efter en tid började fröna gro. Ett lyckat resultat!

Följ gärna mina trädgårdsprojekt på instagram @fovaltarn