Parisavtalet

Det är min sista "skoldag" i denna utbildning trotts att samtliga "skoldagar" varit på distans. Valde att använda denna dag till de sista uppgifterna, vad annars? :-) Det gick ut på att kriva bl.a. en kommentar i kursen "Mångformigt företagande i lokala livsmedelssystem" vilket ledde till att kommentaren passade in som ett slut för mej i denna blogg.

Jag vill tacka initiativtagarna till denna utbildning för mervärdet jag fått av den. En av de mervärden är denna företeelse: utbildningen har skapat mej ett utrymme att fundera över sammanhang jag kanske inte annars kulle börjat fundera på och ännu mindre förmått mej att lägga till text. Har ingen aning i dags dato ifall det kommer att leda till något men när man förmår sej att formulera frågeställningar i en tvärvetenskapligt perspektiv upplever jag i alla fall personligen en viss tillfredsställelse.

Sammanhanget som denna kommentar berör är hållbarhet men kanske främst en oidentifierad livsfilosofi?

Detta är som många andra sammanhang i den här utbildningen, ett ytterst komplext sammanhang.
För mej i grund och botten är det fråga om förvaltning och specifikt förvaltning av våra naturresurser, både ändliga och förnybara.
De grundfrågor som jag stöter på när jag funderar och fördjupar mej i dessa frågor är som ex. : Vad är god förvaltning, vad är hållbarhet och vilka är de långsiktiga värderingarna som man bör beakta och balansera mellan för att uppnå målen?
Har satt mycket tid på att fundera på dessa sammanhang och bena ut orsakerna och slutsatserna i dem. Desto mera jag gör det, desto svårare blir det att komma till några egentliga klara svar. Detta beror på flera saker men främst på att våra värderingar vi anammat oss själva grundar sej på historiska fenomen som egentligen inte behöver stämma eller kanske rättare sagt "rimma" med det lilla vi känner till idag.
Det är nämligen så många saker som är ett kulturellt arv från en tid då vi inte hade tillgång till den kunskap och verktyg som vi har idag samtidigt som vi känner till våran egen påverkan på vår omgivning mera än vi någonsin känt till tidigare, åtminstone under modern historia.
För mej personligen tror jag att jag kommer att kämpa med dessa frågor resten av mitt liv, av den enkla orsaken att jag är av uppfattningen att vi känner till för lite idag. Vi kommer att behöva anpassa oss till ännu större förändringar i framtiden än vad de senaste generationerna har behöva göra inklusive min egen hittills. Efter som samhällsutvecklingen är i en accelererande fas.

Allt det här grundar sej i någon typ av ekonomiska värderingar, vilket vi skulle behöva mer forskning i. Idag värderar vi saker på ett mycket konstlat sätt och t.o.m. kan uttrycka oss att det finns ovärderliga saker i vår omgivning trotts att vi mycket väl känner till att det är fråga om tillgång och efterfrågan som styr priset på en tillgång.
Hur värderar vi då vår planet som helhet efter som vi då endast har ett klot att tillgå?
Igår hade vi använt hela årets resurser och beräkningarna säger att vi för tillfället lever som att vi skulle ha 1,7 stycken Tellus att tillgå.
Ifall vi skulle ha en fungerande marknad skulle då allt kosta 1,7 gånger mera eller skulle det möjligt vis kunna vara så att det är vissa företeelser som vi inte över huvud taget skulle kunna göra? För min del försöker jag till mån av möjlighet inte göra sådana saker som jag vet att snedvrider konsumtionskurvan utanför hållbarhets rutan. Men samtidigt har jag inte råd med 100 meters lyxkryssare eller nya fordon för den delen, vilket är all sådan konsumtion som påverkar mej indirekt. Med resultatet att mina personliga val och vad jag kan göra begrännsas markant.

Varit och seglat den senaste veckan i Åbolandsskärgård i en Vindö 30 som definitivt påverkade skövlingen av regnskogen och koldioxid utsläppen på 60-talet men som idag kan beräknas som en kolsänka.
Blev förundrad över alla de nya miljonlådorna som folk låtit bygga ute på kobbarna. Har uppfattningen att dessa lådor inte kommer att utnyttjas mer än någon vecka i året.
Frågan som uppstår i dessa sammanhang är att finns det någon naturlig företeelse som kan påverka fördelningen mer jämt mellan de som omfattas av samhället eller leder all utveckling alltid till överflöd i ena ändan och underskott i den andra?
Som vi nu har det i samhället använder vi en del av det rörliga samhällskapitalet till att hålla de fattigaste i liv för att det är helhetsmässigt lönsamt för tillväxten, samtidigt som vi i andra ändan använder subventioneringar till överflödskonsumtion som aldrig förr, i den andra ändan.
När det kommer till EU:s gröna giv så uppstår frågan hur mycket av dagens bnp skall användas till att skapa hållbarhet eller räcker det ens till ifall man använder största delen till det?

Min fundering är att allt är gröntvättning efter som den politiska inriktningen bygger på tillväxt och om vi skall hålla i tillväxten bör vår konsumtion öka och efter som man mäter tillväxt i bnp och procentenheter behöver kurvan vara exponentiell. Det betyder att vi hela tiden behöver mer naturresurser för att klara av mera hållbarhet?

Att sitta i en sådan paradoxal situation i tanke på att det är en sådan värld vi kommer att lämna som arv till kommande generation skapar en atmosfär för så stora motsägelser att hela sammanhanget är ohållbart från början till slut, samtidigt som vi vet vad ett sådant scenario leder till.
Av de här orsakerna kommer jag tillbaka till det jag skrev tidigare, att vi kommer att få anpassa oss till en allt snabbare förändring framöver och största delen av dessa förändringar kommer att vara obekväma för största delen av oss. Vi vet också vem det kommer att drabba och drabba hårdast.

Det finns idag svar på hur vi kan överleva som individer hållbart genom dessa utmaningar som vårt samhälle har skapat för oss. Men för det behöver vi gräva djupt i sammanhangen för att hitta svaren och det hela blir en livsstil som ej ännu fått ett slutligt namn. Men vid dags dato har denna som vilket kärt barn som helst väldigt många namn. En del kallar det Permakulturister och en del kallar det Regrarians.

En trevlig fortsättning på sommaren och önskar nya studeranden inom linjen för hållbar samhällsutveckling eller aka Permakultur och Regenerativa odlingsmetoder lycka till. Så här i skenet av Solpunken den sista Juli 2021.

Bild: Edouard Noisette - 2011

Fakta: https://en.wikipedia.org/wiki/Solarpunk


Daniel W. Nyman den 30.07.2021