Nytt blogginlägg

Hösten är här, skördetid och tid för bokslut över sommarens odlingar. Just nu går merparten av all trädgårdstid åt till att samla frö. Sedan några år tillbaka fröodlar jag olika sorter av framför allt grönsaker, men också en del blommor, i bevarandesyfte. Jag kommer inte längre ihåg hur jag kom in på detta, men mycket av utsäde, inspiration och stöd för odlandet får jag via föreningarna Maatiainen - Det lantliga kulturarvet rf och Föreningen Sesam. De har som syfte att bevara vår odlade mångfald och värna om lokala och gamla sorter av olika växter. 

Det finns väldigt mycket att man kunde och borde berätta om fröodling, om bakgrunden och om dess koppling till permakultur. Det skulle bli en hel bloggserie! Jag hoppar medvetet över detta just nu för att gå in på en utmaning inom fröodlingen och hur jag försökt lösa den med hjälp av en liten ö i Kvarkens skärgård. 

Växter pollineras på olika sätt och för att bevara en sort av en växt krävs i allmänhet att man odlar den och enbart den sorten inom en radie så stor att risken för korspollinering med en växt av samma art men annan sort inte förekommer. Det här är ganska lätt i glesbygden, förutom ifall man själv vill fröodla flera olika sorter samtidigt. Då behövs fler olika platser. 

En av de platser jag har tillgänliga är en liten ö i skärgården. Jag har experimenterat ett par somrar med att vattna olika växter med havsvatten och det har fungerat bra. Vattnet i fjärden har väldifgt låg salthalt, och jag har odlat också sådant som sägs vara omöjligt att odla i bräckt vatten. Återstår att se ifall det småninom anrikas salt, men då jag årligen tillför ny kompostjord tror jag inte problemet blir så stort.

I år ville jag fröodla på flera olika morotssorter och bondbönssorter än vad jag har trädgårdsplatser på land. Därför byggde jag ut min trädgård med ett par pallkragar. Tidigare har jag odlat rakt i jorden, mellan stenarna. Nu byggde jag en mer permanent bädd av pallkragar i strandkanten.

Jag planterade ut mina andraårsmorötter och direktsådde bondbönor (Green longpod, på land odlar jag redan Aunus och Hankkijan Mikko). Dessutom hade jag en del annat överblivet som också fick åka med. Piplök (Atlas), kosmosblomma (Aino), dill, sallat (Red salad bowl), röd målla, nyzeeländsk spenat m.fl.

Det visade sig vara ovanligt högt vatten den här sommaren, eller normalt kanske, vi har varit vana vid väldigt låga havsvattennivåer. Det gjorde att min låda fick en naturlig underbevattning. I juni hann jag knappt besöka platsen och var rädd att allt skulle ha torkat bort. När jag drygt tre veckor senare återkom hade det fullkomligen exploderat av växter. Nu i augusti är lådan överfull. En del har trängts undan av de andra. Bl.a. den nyzeeländska spenaten har klarat sig mycket bättre här än hemma.

Det jag gjort för att behålla vattnet är att jag täckt all bar jordyta med ett tunt lager gröna blad (vad jag hittat bredvid lådan, främst älgört, vänderot och vass. Lådan är också placerad så att den har sol enbart fram till kl. 13. Det gör att den värsta eftermiddagshettan inte drabbar den.

Problemen som uppstått hittills har varit samma som på land. Det har handlat om att ön faktiskt har en snigelpopulation (små ljusbeige), och den har hittat mina växter. Vi har också en kråkflock som kan fnatta ur och äta blommor ibland (ifjol knipsades så gott som alla odlade växter av, inklusive tagetesblommorna). Jag har därför täckt vissa delar med ett glesmaskigt nät.

Fördelarna jag kan se är att skadedjuren i övrigt är färre. Pollinerarna är också färre, även om vi har minst en koloni av humlor på ön. Det har lett till att skörden av frö är väldigt sparsam för bönornas del. Övriga växter verkar inte riktigt påverkas, så det kan också bero på något annat. Vattnet?
Idén med öträdgården är, utöver att ha ett isolerat område för sorter av synnerligen vanliga korspollinerade växter, också att skapa en trädgård att kunna äta från. I höst har jag planterat in havtorn i strandkanten. Jag hoppas kunna byta till mig frö eller plantor av strandkål (om jag lyckas få dem att övervintra sen). Jag har också fyllt nästa odlingslåda med kompostjord, i väntan på en ny säsong.

Utmaningarna med öträdgården är att vatten verkligen är en bristvara torra somrar. I år har jag knappt behövt vattna, men det kan hända att det går sämre en torrare och hetare säsong. Jorden behöver tillverkas på plats både på grund av att den är tung att transportera ut med båt, men också eftersom man inte vill föra in arter i misstag. Jag noterade redan att jag fått in nässla och en tistel till ön via plantorna, och det är inte bra! Jord från odlingslådan får inte flyttas annanstans innan jag tröttat ut dem, och de får inte sätta frö. Detsamma gäller växtvalet. Vattnet är en effektiv spridare av fröer, så man behöver tänka innan man planterar och sår för att inte få in något invasivt. Också gödsel och täckmaterial är bra att kunna ta direkt från platsen.

Av tekniska (möjligen otekniska...) orsaker har jag inte kunnat dela bilder i det här inlägget. Vill du se hur det ser ut i mina odlingar, välkommen att följa mig på instagram, @mandimarii.