Lämpligt stora helheter

Permakulturkursen har ställt många bra frågor som väckt tankar. Enligt Ylva Arvidsson, föreläsare på kursen, är den viktigaste frågan följande: Hur skapar naturen resilienta ekosystem som förnyar och reparerar sig själva, samtidigt som de producerar ett överflöd av organiskt material och liv? Inom permakulturen är strävan att hitta svar på denna stora och komplexa fråga. Det finns inget svar som är det enda rätta utan var och en måste utgående från sina resurser och områden fundera ut det som fungerar bäst för dem.

Jag har under det senaste året tänkt mycket på att förenkla i livet. Jag är nyfiken på minimalism, dvs ett sätt att leva där det onödiga har rensats bort. Där klädesplagg, möbler, verktyg etc som inte aktivt används säljs eller ges bort. Jag är väldigt långt ifrån ett minimalistiskt hem, men att tänka i banorna ”om det känns att du har för mycket, så har du säkert för mycket” kan jag lättare prioritera det som känns meningsfullt. Detta kan ju gälla vad som helst, men det väcker frågan: vad kan jag rensa bort för få mer rum för det viktiga? Hurdant liv skulle för mig vara det optimala, där alla i familjen mår bra och onödiga stressmoment skalats bort? De här frågorna kändes väldigt aktuella under coronavåren, då inget riktigt var sig likt. Men jag märkte att det ändå fanns mycket positivt i att barnen fick vara hemma så mycket.

I slutet av maj besökte vi, dvs 6 permakulturstuderanden från närliggande områden, ekoodlaren Thomas Snellman i Karby, Pedersöre. Under några timmar visade han oss runt på sin gård och sina odlingar och vi lyssnade fascinerat. Det var väldigt många ”aha!”-upplevelser under kvällen. Främst fastnade jag för hans tankar kring att bygga upp hanterbara helheter och tanken att det är bättre med mindre. Thomas Snellman berättade bland annat hur han genom åren som djurhållare hade konstaterat att den djurmängd han har nu (runt 30 nötdjur) är det optimala. Den mängden klarar han relativt enkelt och har då tid med andra projekt utöver jordbruket. Mer djur än så skapar mer arbete och även stress, men ger inte mer inkomster. Det är alltså inte värt mödan med fler djur, det tar mer än det ger.
Denna livsfilosofi (om man vill kalla det så) har jag försökt ta åt mig i vår och i sommar. Jag har inte lagt onödigt mycket energi på min trädgårdsodling, för då känns det inte heller som en stor besvikelse ifall skörden är mindre än den kunde vara. Vi tillbringar mycket tid på sommarstugan och där vill jag inte gå och fundera på allt som borde skötas hemma. Jag planerar också ändra på vad jag odlar, så att inget i odlingar kräver extra uppmärksamhet, dvs borde skördas i större skala, i juli månad. Och här är det nog växthusodlingen som kräver mest omplanering under de kommande växtsäsongerna...