Grunden för ett nytt växthus
Det här växthuset har startat som idé redan 2018 då min goda vän ville bli av med en stor presenningshall på deras gård. Jag såg genast framför mig ett växthus med rum för en skogsträdgård med persikor, fikon och vindruvor. Det tog till sommaren 2020 tills vi fick det nedskruvat och transporterat till mig och hösten 2021 grävde jag för grunden. Permakulturprojekt tar ofta länge har jag märkt, med insamling av material som kan ta länge istället för att hämta allt från butiken.
Hallen som jag fick bågarna ifrån var 8x8m, hade böjt sig lite och hade så flackt tak att det samlats vattenpölar i plasten. De fina bågarna var med andra ord inte helt optimala och jag funderade på hur jag skulle få dem att fungera bättre.
Jag kom fram till att jag behöver vinkla bågarna genom att sätta en kil i toppen. Växthuset blir lite smalare men takvinkeln blir mycket bättre och snön kan förhoppningsvis åka av istället för att tynga ner plasten. En modellkil fick växthuset att bli 6,6m brett och därmed få en yta på knappa 53 m2.
Grunden ville jag göra så att vattnets färd i marken inte hindras, utan att jag möjligen kunde utnyttja den våta marken som en del av bevattningen. Därför valde jag att göra stolpar som den tunga stålramen skulle stå på. Jag är inte övertygad om att det var det bästa sättet, och tiden får utvisa om de tänker röra på sig i den rätt mjuka sandjorden.
Under sommaren har jag fått grunden gjord, med god hjälp av ett glatt gäng talkoarbetare. Då vi göt stolparna och försökte ösa gropen tom på vatten insåg vi att den snabbt fylls på igen. Jag hade en söndrig tunna som jag satte ner som en “brunn” så kanske går det att hämta vatten inne i växthuset när det är färdigt. Eller så fyller jag det med något träd till slut.
Platsen är nu förberedd för ställningen, stolparna är på plats och jag fick hyra en jordfräs av jordbrukargrannen som min syster jämnade till marken med. Med många händer går också långsamma projekt framåt! Jag hoppas att hösten ännu ska räcka till att få upp själva stålbågarna. Då kunde jag plantera sådant som klarar vintern bättre skyddat i jord än i kruka. På väntelistan finns redan två olika vindruvor (en från Tallbacka från vårt kursbesök), minikiwi, björnbär, aprikos och ett sichuanpeppar träd. Själva plasten får de dock vänta på tills nästa vår, men då får de istället ett skyddande snötäcke över vintern.
