Ökade digitala kunskaper inom social- och hälsovård

Specialiseringsutbildning bidrog med nya färdigheter och digitalt mod

 
 Digitaliseringen medför såväl möjligheter som utmaningar i samhället. De förändringar som digitaliseringen bidrar med förutsätter ofta ökad kompetens eller ny kunskap hos användaren. Som professionell inom social- och hälsovården är man i allmänhet van att arbeta människonära och det arbetsverktyg man använder mest är sig själv, sin kunskap, sina förmågor och sin personlighet. På senare tid har digitala lösningar i allt högre grad funnit sin väg in i social- och hälsovården. Samtidigt som digitaliseringen medför nya verktyg, effektiverar och underlättar en del arbetsmoment, ställer den även nya krav på personalen.
 
 Utvecklingen av yrkeslivet blir generellt sett mer och mer digital och överallt ställs krav på ökad digital kompetens. (Arvidsson, 2021). Genom prognostisering av kunskaps- och utbildningsbehov har man granskat förändringar gällande kunskap inom olika yrken fram till år 2035. Som en följd av de betydande tillväxts- och produktivitetsmålen kommer de digitala färdigheterna att få en allt större betydelse, speciellt inom social- och hälsovårdssektorn. Personal bör kunna använda olika digitala verktyg, program, apparater och system. Kunnande som berör integritetsskydd blir allt viktigare med tanke på klienters personliga uppgifter i elektronisk form och förekommande hot mot cybersäkerheten (Leveälahti m.fl., 2019). I takt med att den åldrande befolkningen i vårt land ökar, ökar även behovet av hälsovårdspersonal med digitalt kunnande för att kunna stöda medborgare och deras familjer i ärenden beträffande deras hälsa. Det är därför viktigt att hälsovårdspersonal erhåller tillräcklig och uppdaterad information om applikationer och digitala verktyg (Kouri, 2020).
 Kompetens kring digitalisering och utveckling av tjänster utökar möjligheter för professionella inom social- och hälsovård att tillämpa nya metoder och mer klientorienterade tjänster. För att kunna svara på framtida behov behövs fördjupad expertis, interprofessionella färdigheter samt kompetens gällande tillämpning och utveckling av digitala tjänster inom branschen. Detta vill man inom projektet Uusille Urapoluille Digisote-Osaamisella åtgärda och stöda.
 

Ett projekt kring digitalisering inom social- och hälsovård

Projektet Uusille Urapoluille Digisote-Osaamisella pågick under tiden 1.1.2021-31.12.2023. I projektet deltog 14 högskolor i Finland och som koordinerande skola fungerade Laurean Ammattikorkeakoulu. Målsättningen med projektet var att förstärka kompetensen kring digitalisering och servicedesign bland professionella inom social- och hälsovård. Projektet syftade även till att väcka intresse för social- och hälsovårdsbranschen. Man ville även visa på olika utvecklingsmöjligheter som finns för redan yrkesverksamma och andra som är intresserade av branschen. Ett indirekt syfte var följaktligen att minska bristen på arbetskraft som för tillfället hotar branschen. Projektet finansierades av Undervisnings- och kulturministeriet (UKM). 

Specialiseringsutbildning för ökat digitalt kunnande

Inom ramen för projektet planerades och genomfördes en specialiseringsutbildning med namnet ”Monialainen osaaminen sosiaali- ja terveysalan digitalisaation kehittämisessä” eller ”Specialiseringsutbildning i interprofessionell kompetens inom utvecklingen av digitaliseringen inom social- och hälsovård” med omfattningen 30 studiepoäng. Specialiseringsutbildningen genomfördes i två omgångar under tiden 2021–2023. Till utbildningarna antogs 14 studerande per högskola, vilket resulterar i nästintill 200 utbildade experter inom digitalisering av social- och hälsovårdstjänster, informationshantering och servicedesign. Utbildningen riktades till yrkeshögskoleutbildade, yrkesverksamma inom social- och hälsovårdsbranschen.  
 
Innehållet i utbildningen baseras långt på lärdomarna och kunskapen som togs fram inom SotePeda 24/7-projektet och de kompetensområden som där kunde definieras. Vid Yrkeshögskolan Novia genomfördes specialiseringsutbildningen i två omgångar på svenska. I specialiseringsstudierna ingick kurserna: Servicedesign, Online-interaktion, Klientcentrerat och digitalt servicekunnande, Kompetens i etik, Digital handledning samt Bedömning av hälsa och välbefinnande. Därtill hade studerandena möjlighet att avlägga valfria studier kopplade till ämnet. Till studierna hörde även en utvecklingsuppgift där studerandena fick användning för de nyvunna kunskaperna i servicedesign.

Utvärdering av kompetens och utveckling

Vid inledningen av specialiseringsstudierna fyllde studerandena i en kompetensbedömningsenkät vilken kartlade det dåvarande kunnandet i ämnet. Kompetensbedömningen genomfördes igen, tre månader efter avlagd utbildning. Syftet med kompetensbedömningen var att mäta huruvida deltagande i utbildningen ökat kompetensen inom digitalisering.
 
Specialiseringsutbildningens kurser och innehåll utvärderades kontinuerligt under utbildningens gång med hjälp av inlärningsdagböcker som studerandena fyllde i efter varje avlagd kurs. Inlärningsdagböckerna gav studerande möjlighet att reflektera över sin nyvunna kunskap och med egna ord beskriva vad de lärt sig. De tog ställning till frågor gällande kursinnehåll, kravnivå, tillämpning i arbetslivet och utveckling av yrkeskunskaper. Svaren samlades in under tiden mars 2022 – augusti 2023 och analyserades därefter.

Studerandes kompetensutveckling

Resultaten i den fösta kompetensbedömningen visade att många studerande hade goda kompetenser angående digitalisering även före deltagande i specialiseringsutbildningen. Den inledande enkäten besvarades av 9 studerande och samtliga hade mer än 10 års arbetserfarenhet.

Kompetensbedömningen som genomfördes tre månader efter avslutad specialisering besvarades av fyra deltagare. Eftersom antalet svar var hälften mindre i den uppföljande omgången kan enbart riktgivande slutsatser dras. Nedan rapporteras kompetensutvecklingen i relation till de obligatoriska kurser som Novia valde att inkludera i specialiseringsutbildningen: Online-interaktion, Klientcentrerat och digitalt servicekunnande, Kompetens i etik, Digital handledning samt Bedömning av hälsa och välbefinnande samt Servicedesign.
 
Studerandena ansåg att de hade goda kompetenser i online-interaktion samt i klientcentrerat och digitalt servicekunnande vid inledningen av specialiseringsstudierna. Gällande etiska färdigheter kopplade till digitaliseringen sade sig många ha goda kompetenser medan enstaka studerande upplevde att de ännu inte hade dessa kompetenser. Det fanns större variation i svaren kring kompetens i digital handledning. En tredjedel uppskattade sina kompetenser som goda. Även gällande kompetens i bedömning av hälsa och välbefinnande fanns en viss variation i svaren. Servicedesign var ett mindre bekant ämne för deltagarna innan specialiseringsutbildningen. Bara några upplevde sig kunna utnyttja tjänsteutformningens arbetsredskap och metoder i utvecklingen av arbetslivet. Få beskrev sig kunna planera, genomföra och bedöma ett servicedesign-projekt. Hos deltagarna ökade kompetenserna i servicedesign efter att de tagit del av specialiseringsutbildningen. Efter utbildningen uppgav nästan alla som svarade på enkäten att de upplevde sig ha ovanstående kompetenser.
 
Efter avslutad specialiseringsutbildning upplevde samtliga att de behärskar online-interaktion, har etiska färdigheter kopplade till digitalisering och att de har goda kompetenser i digital handledning samt klientcentrerat och digitalt servicekunnande. De tillfrågades exempelvis om de kan beskriva faktorer som påverkar online-interaktion och om de kan planera, genomföra och bedöma en lyckad handledningssituation på nätet. Frågorna utvärderade även om deltagarna kan använda elektroniska servicemiljöer och verktyg samt om de kan jämföra olika elektroniska ärendehanteringstjänster och virtuella mottagningar.
 
Gällande bedömning av hälsa och välbefinnande ansåg studerandena att de efter utbildningen kan använda olika digitala verktyg för att bedöma och följa upp klientens välmående och hälsa. Det frågades till exempel om deltagarna kan beskriva olika sensorer och digitala test som används for att mäta hälsa och välbefinnande, om de förstår möjligheterna med IoT (Internet of Things), dvs. teknik och enheter som är uppkopplade till internet i klientens egenvård och om de kan förklara robotteknikens användningsändamål inom social- och hälsovård. 

Utvecklande av färdigheter och kunnande 

 Deltagarna i specialiseringsutbildningen beskrev hur de utvecklat digitala färdigheter, fått fördjupat kunnande och erhållit uppdaterad information kring digitala verktyg. Några nämnde en personlig utveckling kopplat till det nya kunnandet. Man beskrev en nyvunnen förmåga att prata med andra om ämnet, upptäckande av ett nytt intresse samt mod att testa nya metoder.
 
 Studieformen, dvs. studier online beskrevs av majoriteten som välfungerande. Diskussionsuppgifterna beskrevs som mest givande, samtidigt som de krävde mer av deltagarna eftersom de hölls online. Bland svaren framkom att självstudier bidrog till inlärningen på ett ändamålsenligt sätt. Några studerande påpekade att studierna krävde att man läste på egen hand för att kunna tillgodogöra sig informationen fullständigt.
 
 Studerandena förhöll sig i hög grad positivt till kursernas innehåll. Man beskrev det som intressant samt att det gav nya, relevanta insikter. Några önskade ändå mer djupdykande innehåll, speciellt gällande etik och robotik. Om kursinnehållets utformning sades det vara på en bra praktisk nivå.  Kring kravnivån var man av varierande åsikt. Majoriteten framförde att nivån var bra och lämplig med tanke på studiemängden. En studerande påpekade att kravnivån kunde vara mer utmanande. Ingen uttryckte att kravnivån skulle ha varit för hög.
 

Man beskrev tillämpning av den nyvunna kunskapen i arbetslivet och svaren visar på ny förmåga att förespråka möjligheter som digitaliseringen kan bidra med på arbetsplatsen. Man nämnde även en ökad förståelse för bärbar teknologi samt en ny förmåga att informera vidare om denna bland kollegor. Majoriteten av studerande uppgav att man vill utveckla den egna arbetsplatsen genom implementering av nya digitala metoder, verktyg och tjänster. Gällande utvecklingen av yrkeskunskaper framfördes även synpunkter gällande ökad förståelse samt utvidgade synsätt och kunskaper om digitalisering, speciellt beträffande social- och hälsovårdstjänster. Man beskrev hur den nya kompetensen kan användas i arbetet och hur kunskapen underlättar arbetet. Utöver detta nämndes även ett nyvunnet digitalt mod som stöder utvecklingen av yrkeskunskaperna, vilket i sin tur främjar klienterna. Genom kompetens och kunskap har intresse väckts och självförtroende ökat. En studerande hänvisade till en stor nyfikenhet inför den digitala framtiden.
 

Slutsatser

Sammanfattningsvis kan man konstatera att deltagandet i specialiseringsstudierna bidrog med utvecklande av färdigheter och ökat kunnande kring digitala tjänster. Deltagarna tar med sig den nyvunna kunskapen i arbetslivet och tillämpar den i det egna arbetet, samtidigt som de kan informera kollegor om nya lösningar. Man lyfte fram en ny förmåga att förespråka möjligheter kring digitala lösningar på arbetsplatsen samt en ökad förståelse för bärbar teknologi. Det finns ett engagemang att utveckla den egna arbetsplatsen genom implementering av nya digitala metoder, verktyg och tjänster.

 Källförteckning

• Arvidsson, J. (2021). Mänsklig touch: Digital litteracitet inom vård och omsorg. Komlitt AB.
•  Kouri, P. (2020). Citizens Participating in their Healthcare- Challenges for nurses. Journal of the International Society for Telemedicine and Health, 8, e17(1-6). doi:10.29086/JISfTeH.8.e17
• Leveälahti S., Nieminen J., Nyyssölä K., Suominen V. & Kotipelto S. (toim.) (2019). Osaamisrakenne 2035. Alakohtaiset tulevaisuuden osaamistarpeet ja koulutuksen kehittämishaasteet – Osaamisen ennakointifoorumin ennakointituloksia. Opetushallitus. Raportit ja selvitykset 2019:14.
•  Utbildningsstyrelsen (2019). Framtidens behov av kunnande: inom social- och hälsovårdssektorn behövs det digital kompetens, transport- och logistikbranschen betonar allmänna färdigheter såsom problemlösningsförmåga. Tillgänglig:  https://www.oph.fi/sv/nyheter/2019/framtidens-behov-av-kunnande-inom-social-och-halsovardssektorn-behovs-det-digital (hämtad 30.8.2023)

 Texten har granskats och godkänts av Novias redaktionsråd 17.1.2024.