Klinisk kompetens som nyckeln till god äldreomsorg

Vi befinner oss mitt i en tid där äldreomsorgen förändras i snabb takt. Antalet äldre ökar, och med det också behovet av vård, stöd och närvaro. Många av dagens äldre lever med flera sjukdomar samtidigt och flyttar till äldreboenden när behoven blir för stora för att klara hemma. Dessa boenden blir deras hem, och där vill de inte bara få vård, utan också känna trygghet, delaktighet och trivsel. (1)

Samtidigt har de flesta av oss fortfarande minnen av de avslöjanden som uppmärksammades i medierna 2018, då brister i äldreomsorgen kom fram i ljuset. Flera boenden tvingades stänga, och det blev plågsamt tydligt att resurserna och kompetensen inte alltid räckte till för att möta de krav som ställdes. I ett vårdsystem där resurserna minskar och behoven ökar arbetar personalen ofta under hög press. De förväntas fatta snabba, kloka och etiskt hållbara beslut, ibland helt utan stöd från läkare eller andra experter. (2,3)

Det var i denna verklighet mitt forskningsintresse växte. Jag ville förstå vad klinisk kompetens egentligen innebär i äldreomsorgen, och hur den påverkar både vårdens kvalitet och de äldres vardag. Jag ville också förstå hur vi kan stärka den kliniska kompetensen – inte genom att peka finger, utan genom att skapa bättre förutsättningar för personalen.

Vad klinisk kompetens egentligen betyder

I min forskning utgick jag från Aristoteles tre kunskapsformer som tillsammans beskriver vad klinisk kompetens består av. Den första är episteme, den teoretiska och evidensbaserade kunskapen som behövs för att förstå symtom, sjukdomar och samsjuklighet hos äldre personer. Den andra är techne, den praktiska kunskapen som gör det möjligt att omsätta teori till genomtänkt handling. Det är allt från medicinhantering till dokumentation, kommunikation och sårvård. Den tredje är phronesis, den praktiska visdomen som växer fram genom erfarenhet. Det är omdöme, intuition och förmågan att möta människor med värdighet och lyhördhet, och att förstå vad som är rätt beslut just i detta ögonblick för just den här personen. (4,5)

Tillsammans bildar dessa tre dimensioner den kliniska kompetens som behövs i äldreomsorgen. Kompetensen är inte något man kan mäta genom att enbart titta på formell utbildning, och den kan inte heller reduceras till erfarenhet. Den är en levande helhet som formas i mötet mellan kunskap, praktik och etik.

Syftet med avhandlingen

Min doktorsavhandling, “Clinical Competence as the Key to Good Care – Assessing Competence to Improve Nursing Care for Older Persons”, undersökte två stora frågor. Den första var hur vårdpersonalens kliniska kompetens och kliniska beslutsfattande ser ut på äldreboenden och vilka faktorer som påverkar den. Den andra var hur denna kompetens påverkar de äldres trivsel inom äldreomsorgen.

För att besvara dessa frågor genomförde jag tvärsnittsstudier där tre delstudier ingick. Datainsamlingen ägde rum mellan december 2020 och januari 2021, mitt under pandemin, och omfattade både vårdpersonal och äldre personer på femtio äldreboenden i västra Finland. Det var en tid som präglades av isolering och besöksbegränsningar, men också av en stark vilja att bidra till forskning som kunde förbättra framtidens vård.

Personalens kompetens mättes med det norska Fru Olsen‑testet, ett instrument som består av nitton symtom som den fiktiva Fru Olsen uppvisar (6). Personalens uppgift var att avgöra om varje symtom krävde en vårdåtgärd. Detta var, såvitt vi vet, första gången i Finland som klinisk kompetens inom äldreomsorgen mättes objektivt på detta sätt. De äldre fick i sin tur besvara den korta versionen av TOPAS (Thriving of Older People Assessment Scale), en trivselenkät med tjugo påståenden om hur de upplever sitt hem, sin vardag och sin livsmiljö (7).

Totalt deltog 337 personer ur vårdpersonalen i två av delstudierna, där både sjukskötare och närvårdare representerades. I den tredje delstudien deltog dessutom 135 äldre personer, vars röster gav en ovärderlig inblick i hur personalens kompetens påverkar deras upplevelse av trygghet och välbefinnande.

Vad studien visade

Resultaten visade något som både var oroande och viktigt att ta på allvar. Endast en fjärdedel av sjukskötarna och en tredjedel av närvårdarna nådde godkänt resultat i det objektiva testet, trots att över 85% skattade sin kompetens som god eller mycket god. Det fanns alltså en tydlig skillnad mellan hur kompetensen upplevdes och hur den faktiskt såg ut när den mättes.

Det framkom också att nationella vårdriktlinjer användes väldigt lite i vardagen. Många angav att de sällan eller aldrig använde sig av riktlinjerna, och mer än hälften hade inte deltagit i någon fortbildning det senaste året. Samtidigt visade studien tydligt att personal som regelbundet använder riktlinjerna hade högre kompetens. Det handlar alltså inte bara om att riktlinjer finns, utan om att de verkligen integreras i det dagliga beslutsfattandet.

En annan intressant upptäckt var språklig. Personal som arbetade på svenska visade generellt högre kompetens än finskspråkig personal, något som kan handla om utbildningstraditioner, strukturer eller arbetssätt. Dessutom hade personal inom institutionsvård högre kompetens än de som arbetade inom serviceboenden, vilket sannolikt hänger ihop med att de möter mer komplexa vårdsituationer. (8,9)

När vi vände blicken mot de äldre visade resultaten en varm och samtidigt tankeväckande bild. De äldre trivdes generellt bra, även på boenden där kompetensnivån var låg. Det tyder på att trivsel också påverkas av relationer, miljö och vardagens små möten. Samtidigt sågs ett tydligt samband mellan hög kompetens och hög trivsel. De äldre kände sig tryggare när de märkte att personalen förstod deras behov, lyssnade, agerade med omtanke och kunde kommunicera på deras språk.

Vad detta betyder för framtiden

Studien visar att klinisk kompetens är mer komplex än vi kanske tror. Det räcker inte att ha erfarenhet eller god vilja. Det behövs också teoretisk kunskap, kontinuerlig fortbildning och en arbetsmiljö där det är naturligt att använda evidens i vardagen. Kompetens behöver inte bara mätas, utan också odlas.

Särskilt viktigt är det att förstå hur stor betydelse kompetens i kliniskt beslutsfattande har. När personalen kan tolka symtom tidigt, fatta kloka beslut och agera på rätt sätt har det en direkt inverkan på hur trygg en äldre person känner sig. Det gör också vården mer personcentrerad, mer etisk och mer värdig.

Slutsatsen är tydlig. Kompetens är inte en lyx eller ett tillval. Den är själva grunden för att äldre personer ska kunna leva sina liv tryggt, meningsfullt och med den värdighet de förtjänar.

Ett stort varmt tack till Yrkeshögskolan Novia, som gav mig möjligheten att forska och disputera på arbetstid.

Fr.v. Bihandledare professor Pia Bing-Jonsson, Universitetet i Sørøst-Norge, huvudhandledare professor Lisbeth Fagerström, Åbo Akademi, Irén Vikström-Dahl, opponent professor Anners Lerdal, Universitetet i Oslo. Saknas från bilden bihandledare docent Auvo Rauhala, Åbo Akademi & Patient- och klientsäkerhetscentret.

Referenser

1. Bergland Å, Kirkevold M. The significance of peer relationships to thriving in nursing homes. J Clin Nurs. 2008 May;17(10):1295–302.

2. The Finnish Medical Society Duodecim. Terveysportti. 2025 [cited 2025 Mar 26]. Vanhuksen hoidon hyvät käytännöt. Available from: https://www.terveysportti.fi/apps/dtk/vht?toc=

3. International Council of Nurses. Scope of nursing practice and decision-making framework: toolkit. International Council of Nurses, editor. Geneva: ICN; 2010.

4. Fagerström LM. A caring advanced practice nursing model: theoretical perspectives and competency domains. Cham, Switzerland: Springer; 2021.

5. Knight K. Aristotelian philosophy: ethics and politics from Aristotle to MacIntyre. Cambridge: Polity press; 2007.

6. Bing‐Jonsson PC, Boman E, Melin J. The Ms. Olsen test: Measurement properties of a short test of nursing staffs’ competence in clinical decision‐making. Journal of Advanced Nursing (John Wiley & Sons, Inc). 2021 Oct;77(10):4268–78.

7. Baxter R, Lövheim H, Björk S, Sköldunger A, Lindkvist M, Sjögren K, et al. The thriving of older people assessment scale: Psychometric evaluation and short‐form development. Journal of Advanced Nursing. 2019 Dec;75(12):3831–43.

8. Vikström-Dahl I, Bing-Jonsson PC, Rauhala A, Fagerström L. Revealing a gap in the clinical competence of nursing staff in nursing homes: a cross-sectional study with the Ms. Olsen test. BMC Nurs. 2023 Apr 18;22(1):130.

9. Vikström‐Dahl I, Bing‐Jonsson PC, Rauhala A, Fagerstöm L. Nursing standards, language and age as variables associated with clinical competence for nurses in long‐term care facilities: A cross‐sectional study. Journal of Clinical Nursing. 2024 Mar 7;33(11):4381–94.