Sötvattensmusslor som biofiltrerare – ekologisk funktion, odlingspotential och ekonomiskt värde

Sötvattensmusslor spelar en central roll i vattenekosystem genom att fungera som naturliga biofiltrerare. Genom att filtrera partiklar ur vattnet och deponera näringsämnen i sedimentet bidrar de till att förbättra vattenkvaliteten och skapa balans mellan pelagiska (frilevande) och bentiska (bottenlevande) system. Denna ekosystemtjänst, kallad biofiltrering, har både ekologisk och ekonomisk betydelse.

Bild: Dammusslans anatomi. Källa: Ellis, A.E., 1978. British freshwater bivalve mollusca: Keys and notes for the identification of the species. London: Academic Press.

Fysiologi och födointag

Blötdjur livnär sig på suspenderade partiklar, sediment eller en kombination av båda. Födan tas in via en öppning, ofta en sifon eller proboscis, och transporteras med hjälp av cilier och slem till labialpalperna och vidare till matsmältningssystemet. Musslor är selektiva i sitt födointag – de kan anpassa sin filtrering beroende på partiklarnas storlek, form, kemiska egenskaper och sammansättning. Oönskade partiklar stöts ut som pseudofeces, medan näringsrikt material går till divertiklarna för fullständig nedbrytning. Mindre näringsrika partiklar utsöndras snabbt som avföring.

Både avföring och pseudofeces bidrar till biodeponering, där näringsämnen ompaketeras och överförs till sedimentet. Trots att musslor är stationära organismer, är deras selektiva födointag och bearbetning av partiklar jämförbar med födosökande hos rörliga djur, med viktiga ekologiska konsekvenser.

Bild: Tvärsnitt på dammussla. Källa: Ellis, A.E., 1978. British freshwater bivalve mollusca: Keys and notes for the identification of the species. London: Academic Press.

Näringsflöde och ekosystempåverkan

Musslor bidrar till näringsflödet genom att utsöndra ammoniak (NH₃) och fosfor (P), samt genom att frigöra lagrade näringsämnen när de dör och bryts ner. De är särskilt viktiga för att överföra näringsämnen från vattenkolumnen till sedimentet, vilket påverkar mikroorganismer, växter och andra bottenlevande arter. Utsöndringshastigheten varierar beroende på art, storlek, reproduktionsstadium, födotillgång och miljöförhållanden.

Kemisk påverkan och ekonomisk betydelse

Trots musslornas viktiga roll har få studier undersökt hur kemiska föroreningar, särskilt komplexa blandningar, påverkar deras filtreringskapacitet i fält. En studie i Nederländerna utvecklade en metod för att kvantifiera de ekonomiska fördelarna med musslors filtreringstjänster i relation till exponering för metallblandningar i floderna Rhen och Maas.

Genom att använda bootstrapping analyserades musslor av arten dreissenid filtreringskapacitet, och värdeöverföringsmetoden användes för att uppskatta nyttan för dricksvattenproducenter som är beroende av ytvatten. Resultaten visade att metallföroreningar hade en mycket liten påverkan (<1 %) på filtreringsförmågan under perioden 1999–2017. Musslorna filtrerade som mest 9,1 % av flödet i Nederrijn-Lek och som minst 0,1 % i Waal. De ekonomiska besparingarna för vattenrening uppskattades till mellan 110 och 12 000 euro per miljon kubikmeter råvatten, beroende på plats och föroreningsnivå. Nyttan ökade över tid i takt med att metallutsläppen minskade.

Bild: Dammusslorna filtrerar, bilden visar de öppna in- och utströmningsrören. Källa: Ellis, A.E., 1978. British freshwater bivalve mollusca: Keys and notes for the identification of the species. London: Academic Press.

Bioremediering och odlingspotential

För att kunna använda sötvattensmusslor i bioremediering av stora mängder avloppsvatten från kommersiella vattenbruksanläggningar krävs betydande mängder musslor. Detta innebär att musslorna måste odlas artificiellt för att kunna användas i större skala. En utmaning med detta är att sötvattensmusslor tillbringar den första delen av sitt liv som parasitiska larver (glochidier) som kräver en värdfisk för att utvecklas.

Metoder som in vitro-kultur och uppfödning i fångenskap har studerats, främst i syfte att bevara hotade arter. Av de arter som användes i den nämnda studien bedöms Anodonta-musslorna vara mest lämpade för artificiell odling. De har ett stort antal lämpliga värdfiskar och en relativt kort larvperiod på 9–14 dagar vid odling i rumstemperatur, vilket gör dem mer praktiska för storskalig produktion.

Slutsats

Sötvattensmusslor är inte bara viktiga för den ekologiska balansen i vattenmiljöer – de erbjuder också konkreta ekonomiska fördelar genom sin filtreringstjänst. Med rätt odlingsmetoder kan de även användas i bioremediering av förorenat vatten i kommersiella sammanhang. Den utvecklade metoden för att kvantifiera dessa fördelar kan fungera som modell för att undersöka värdet av andra filtrerande organismer i förorenade miljöer, och ge beslutsfattare ett verktyg för att förstå och värdera biologiska ekosystemtjänster.

Blogginlägget är skrivet inom ramen för projektet ”Dammussla – utredning om musslans tillväxt i olika vattenmiljöer”. Projektet är finansierat av Europeiska havs-, fiskeri- och akvakulturfonden via kustaktionsgruppen i Österbotten.

Texten har granskats och godkänts av Novias redaktionsråd 6.11.2025.