Nässlan är utan vidare mest känd för att den bränner. Inne i stjälken gömmer den, förvånansvärt nog, fibrer som kan göras till fina, silkesliknande textilier. Nässlan (lat. Urtica dioica) kan i själva verket användas till många olika ändamål: mat, fibrer, råmaterial för kosmetika och farmaceutiska produkter. Till exempel Frantsila örtagård i Tavastkyro använder nässla för att tillverka örtextrakt som motverkar trötthet och främjar tarmfunktionen, samt hårvårdsprodukter som stimulerar blodcirkulationen i hårbotten.

Redan under bronsåldern har man spunnit garn av nässla och gjort festkläder och sängkläder av det. Nu lockar nässlan som material igen, på grund av att den upplevs som ett mer miljövänligt material än till exempel bomull. Som flerårig växt som kräver knappt någon gödsling och ogräsbekämpning alls, odlas nässlan på områden som inte konkurrerar med matproduktion.

För att återuppliva produktionen av 100% nässelgarn idag, finns vissa utmaningar. Förbättringar i odlings- och förädlingstekniker och maskiner behöver göras för att de fina egenskaperna i nässelfibret ska kunna tas tillvara på bästa möjliga sätt. Egenskaperna är bland annat lyster, andningsförmåga, draghållfasthet och lätt vikt. Odlings- och förädlingsmetoderna är avgörande för hur fibern kan användas i den slutliga produkten. Därför är det viktigt att känna till hela produktionskedjan då man utvecklar produkter.

Även för transparensens skull är det viktigt att veta var råmaterialet har sitt ursprung.  Enligt Samica Sadik, som skriver sin doktorsavhandling om nässelfiber vid Helsingfors universitet, känner de flesta klädtillverkare inte till varifrån fibrerna i deras produkter kommer. De använder underleverantörer som skaffar tyger, vilka i sin tur använder underleverantörer för att skaffa garn, medan de underleverantörerna använder andra underleverantörer för att skaffa fibrer. Företag älskar certifieringar som berättar om ursprung och miljövänlighet, men väldigt sällan kan de stora textilföretagen i verkligheten integrera data om fibrernas ursprung i sin affärsverksamhet. En leverantör som erbjuder jämn kvalitet är i slutändan viktigare än naturfiber med variationer. En nisch för nya producenter och kortare leveranskedjor kunde alltså finnas.

Kontraktsodling med en lokal uppköpare kan vara bra för att säkerställa odlarens position i handelskedjan, säger Sadik. Inom jordbruket pratas det redan mycket om regenerativ odling, där åkrarna odlas på ett sätt som bygger upp humushalten i jorden och som maximerar kolinlagringen. Även fiberväxter kan odlas med regenerativa metoder. Kombinerat med transparent och rättvis handel och goda arbetsförhållanden kan en möjligast hållbar produktionskedja bildas.

Yrkeshögskolan Novia har tagit fram en kurshelhet som tar upp allt från produktion till förädling, försäljning och marknadsföring av naturfiberprodukter. Fibrer som behandlas under kurserna i modulen Produktion och förädling av naturfiber är ull, hampa, lin, nässla och våtmarksväxter såsom vass och kaveldun. Användningsområden för naturfiber är, förutom textilier, biokomposit, förpacknings- och isoleringsmaterial, papper, strö för husdjur och odlingsunderlag. Kurserna startar i oktober 2022 och är tillgängliga för alla intresserade via Öppna Yrkeshögskolan.

Länkar:

Kursmodulen Produktion och förädling av naturfiber.

Samica Sadiks presentation om nässla på Google Drive.

Nässla och fiberhampa möjliga material för ekologiska textilier, Landsbygdens Folk. 

Turning Nettles into Textiles, Mother Earth News.

Texten har granskats av Novias campusredaktion och publicerats 25.8.2022.