Yrkeshögskolan Novia har campus i Jakobstad, Vasa, Åbo och Ekenäs. Det är en lång remsa kust längs vilken studerande hittar sina studieorter, personal jobbar, verksamhet utövas och där utövningen av verksamhet återspeglas i det lokala samhället på olika vis. I Jakobstad är det Schauman-salen som drar till sig uppmärksamhet från hela världen, i Vasa är campus del av ett större högskolekluster ute på Brändö, i Åbo finns akademikvarteren och där finns också Novia på ny prime location mitt emot biskopsresidenset, och i Ekenäs finns Novias utpost i Nyland. I Nyland finns alla andra högskolor och universitet i Hufvudstaden medan den svenskspråkiga befolkningen i hela landskapet mest bor på den stadsnära landsbygden. Det är där på den utposten, nära den stora staden och med ögonen på kustremsan som jag jobbar med mina kolleger inom FUI på institutionen för bioekonomi. Vi har som uppdrag att bedriva FUI-verksamhet över hela Novias utbredningsområde och vidare, men i verkligheten är det ganska långt mellan våra campus och regionerna vi jobbar i. Det är långt i kilometer, men det är ibland också långt att nå varandra mentalt trots all digital teknik vi har idag. För att råda bot på detta behöver vi ses, prata tillsammans över en kaffe, bekanta oss med varandras vardag och frågorna våra kolleger funderar på. Vi behöver känna av regionen, se på landskapet och känna av skillnaderna för att hitta likheterna.

Hos FUI-verksamheten inom bioekonomi på Novia finns ett stort intresse och en stark vilja att hitta lösningar och utveckla regioner på bred front, medan vi tyvärr ganska ofta får konstatera våra begränsningar särskilt då det kommer till att bevaka de lokala behoven. För att lyckas med det behövs ofta kunskap om regionen och känselspröt som känner av var landet ligger i olika frågor. Under några vackra höstdagar i slutet av september åkte jag med min kollega Ulrika Dahlberg som är teamledare på bioekonomin, till Österbotten för att växa ut våra känselspröt också i den regionen.

Under vår resa besökte vi Jakobstad, Nykarleby, Vasa, Närpes och Kristinestad under några intensiva dagar. Vi träffade företagsutvecklare, kolleger, projektgäng och branschorganisationer. Vi fick höra om elektrifiering av tung transport, våndan med odling av dammusslor, hinder för utveckling av hållbarhet inom organisationer, men också exempel på lösningar för hållbarhet där modiga individer bara har kavlat upp ärmarna och gjort, med gott resultat. En av de stora frågorna hos många handlade om energi och markanvändning, om regelverk och styrdokument som saknas och behovet av att samarbeta när det är snårigt, över alla inbillade eller verkliga gränser.

Det som stannade hos mej var den genuina glädjen och gästvänligheten som mötte oss vart vi än for. Intresset för samarbete och viljan att lyssna och fundera på lösningar var genuin. En annan sak jag uppmärksammade var att utvecklarna vi mötte i alla regioner till majoriteten var kvinnor. Bara ett sampel, och säkert inte slumpmässigt, men ändå en observation.

Vad blev vi med i handen för konkreta uppslag för utvecklingsbehov där vi kunde vara till hjälp då?

Konkreta verktyg för planering av markanvändning på regional och lokal nivå efterlystes ständigt. Det är inte de tekniska verktygen utan tillämpningarna där den tekniska kunskapen förs samman med lokal kunskap, tyst kunskap, formell kunskap och data för att bli till hjälp för beslutsfattare och beredare i regionerna som saknas. Tyckare och tänkare finns det gott om, men faktabaserat datadrivet beslutsfattande behöver kunskap och data i en form som ger överblick och möjlighet att beakta även dem med svaga röster.

Landsbygden behöver kvinnor och kvinnor behöver landsbygden, men landsbygden ger just nu inte kvinnor så många olika möjligheter för sysselsättning. Traditionellt mansdominerade branscher som lantbruk och byggande finns på landsbygden, medan tjänster, service och företagande inom andra branscher inte är representerade lika starkt. Då vi har mångfald i befolkningen även på landsbygden, då skapas också sysselsättning när efterfrågan på tjänster och service ökar. Mångfald gäller precis alla, det är inte begränsat till ett kön, men då vi jobbar för jämlikhet ökar möjligheterna för alla.

Landsbygden är inte långt borta. På landsbygden finns utrymme att verka, växa och leva. Landsbygden är uppkopplad och landsbygden är mycket mer än tomhet som behöver fyllas. Det gäller i Österbotten och det gäller i resten av vårt land, och, det gäller för våra mentala landskap där vi avgör avstånden och vad som är nära eller alltför långt bort.

Det tar vi med oss då vi planerar vårt nästa besök till våra nära samarbetsparter och kolleger, bara ett stenkast ifrån, i Österbotten.

Jonas Harald från Fiskeleader vid Aktion Österbotten granskar dammusslorna i odlingsbassängerna som finns inomhus vid Nykarleby kraftverk. I bassängerna undersöker Jonas och Anita Storm från FUI-Bioekonomi vid Novia om det är möjligt att samla upp musslornas larvstadier (glochidier) genom att placera fiskar fångade i musselbiotop i bassängerna en tid tills mussellarverna släpper taget om sin värdfisk, faller av och gräver ner sej i sanden på bottnen av bassängen. Foto: Marianne Fred

Texten har granskats och godkänts av Novias redaktionsråd 11.11.2026