Vattenvården inom jord- och skogsbruket kräver sektorsövergripande sakkunskap, forskning och praktiska åtgärder. Syftet med Komio-projektet är att skapa material och öka klimatkompetens och kunnande om kolbindning för olika målgrupper. I bloggen presenteras studiematerial om vattenvård och ett sammandrag från webbinariet ”Ta kontroll över kolet med vattenhantering”. Materialet kan användas till exempel i undervisning, rådgivning och när man överväger praktiska åtgärder i praktiken.

Webbinariet "Ta kontroll över kolet genom vattenhantering"

Projekten Komio- och Hiilivie ordnade ett webbinarium den 20.8.2024 med temat ”Ta kontroll över kolet med vattenhantering”. Föreläsarnas presentationer och kommentarer av sakkunniga handlade om hur man kan minska utsläppen av koldioxid i luft och vattendrag och hur kol kan bindas i ett lönsamt jord- och skogsbruk.

Genom att samla experter och få lyssna på kommentarer av sakkunnig fick deltagarna tips om praktiska åtgärder för vattenvård inom jord- och skogsbruket, som kan minska brunifieringen av vattendragen, göra produktionen mer ekologiskt och ekonomiskt hållbar och förbättra växtförhållanden på torvåkrar med beaktande av miljön. För att god praxis ska kunna omsättas i praktiken krävs samarbete mellan rådgivningsorganisationer, NTM-centraler, projektansvariga och yrkesverksamma inom jord- och skogsbruket.

Webbinariet leddes av Piia Kekkonen vid Savonia yrkeshögskola och studerande Juuso Lipponen har ansvarat för det tekniska genomförandet. Här följer några huvudpunkter från inläggen under webbinariet:

Laura Härkönen, från Finlands miljöcentral inledde med rubriken ”Varför brunifieras vattnet i sjöar och vattendrag? Vi får ta i beaktande att vattnet i framtiden brunifieras alltmer på grund av klimatförändringen.  Brunifieringen beror av ökade halter av löst organiskt kol och järn i vatten. Forskningen visar att brunifieringen har ökat på alla uppföljningsstationer i Finland. Brunifieringen har flera negativa följder då ljuset inte når ner i vattenskikten utan ytvattnet värms upp. Det som påverkar brunifieringen är klimatförändringen, vården av torvmarksskog och surt nedfall (detta har minskat).

Genom litteraturstudier har man sett på hur vården av torvmarksskogar och vattenvårdsåtgärder påverkar hur det organiska kolet rör sig.  Genom nationella åtgärder kan man påverka hur torvmarkerna används och då speciellt olika metoder som minskar förmultningen av torv. Den kontinuerlig beståndsvården kan minska behovet av iståndsättningsdikning och förmultning som beror av att vattennivån varierar.

Jami Pirttimäki från Skogsvårdsföreningen Österbotten kommenterade Härkönens inlägg. Pirttimäki planerar och genomför dikningsprojekt i Österbotten. Det är viktigt att se på avrinningsområdet som en större helhet och också ta i beaktande vilken effekt tidigare projekt har haft. De verktyg som Skogsvårdsföreningarna har tillgång till är bra och omfattande. Dikningsprojekten har blivit mindre när Kemera-stödet fallit bort. Vattenvårdskonstruktioner görs mest för att förhindra sedimentering och näringsbelastning och skogsägare förhåller sig vanligen positivt till dessa. Skogsvårdsföreningen följer forskningsresultat och utvecklar metoderna för vattenvårdsåtgärder och testar också nya metoder.

Minna Mäkelä från Täckdikningsföreningen hade rubriken ”Begränsning av belastningen från torvåkrar med hjälp av reglerbar dränering”.

Olika växtodlingsåtgärder på torvmarker leder till att torven förmultnar, vilket leder till utsläpp av växthusgaser och urlakning av näringsämnen. Vattenhushållningen i torvmarker är annorlunda än på mineraljordar och torvmarkerna leder vatten dåligt. Det finns ca 250 000 ha torvåkrar i Finland och av dessa är ca 40% täckdikade. Mäkelä redogjorde för olika metoder att hantera vatten på torvåkrar, dess förutsättningar och fördelar samt forskning som gjorts inom Vesiviisi-projektet. Praktiska fältförsök utfördes i Jokioinen på åkrar med tunt torvskikt, tjockt torvskikt och fält med underbevattning. Försöket visar bland annat att det är mycket viktigt att minska urlakningen från åkrar med tjockt torvtäcke. Uppdämning med reglerbar dränering minskar märkbart avrinningen och således urlakningen av näringsämnen. Bland slutsatserna kan nämnas att en hög vattennivå på torvåker i någon mån minskar skörden. Under torra somrar förbättras skörden av en förhöjd vattennivå.

Riina Rahkila från ProAgria Uleåborg kommenterad Mäkeläs inlägg.  Jordbrukare tar ofta kontakt om hur man ska bruka torvåkrar då det påverkar lönsamheten i växtodlingen och det är viktigt att forskningen når ut till den praktiska jordbrukaren. Rahkila uppmanar jordbrukare att använda Råd 2030 för att planera vattenvårdsåtgärder på gården.  Genom diskussion med rådgivare kan man också komma fram till att använda torvåkern för något helt annat än odling. Det finns utmaningar i investeringsstödet för dikning som kan påverka intresset för att ansöka om stödet.

Teija Rantala från Yrkeshögskolan Savonia är projektledare för Hiilivie-projektet och rubriken var ”Kombination av jord- och skogsbrukets vattenvårdsåtgärder”.

I Hiilivie är Syke, Luke, Itä-Suomen Yliopisto och Savonia genomförare.  Projektet har ett mångfacetterat mål som beaktar helheten inom lant- och skogsbruk i avseende på vattenvård. Statsrådets färdplan för avrinningsområdesplanering delar in avrinningsområden i både större och mindre områden.  I Hiilivie-projektet har man strävat efter att med hjälp av olika index och geodata hitta avrinningsområden som kan prioriteras och där det är värt att satsa på åtgärder för att minska belastningen på vattendrag. Rantala redogjorde för olika avrinningsområden och de index som man har fått fram och hur dessa kan användas i det fortsatta arbetet med att hitta lösningar för vattenområden. Hiilivie har också producerat olika informationskort som finns på sidan vesi.fi, till exempel Monipuolinen viljelykierto

Mari Lappalainen från NTM-centralernas klimatenhet kommenterade Rantalas inlägg. Det är viktigt att tänka både på begränsning av och anpassning till klimatförändringen. Att se på helheten i klimatfrågorna, dvs beakta olika intressenters mål och utveckla styrmedel, är av betydelse. Klimatenhetens uppgift är bland annat att befrämja att resultaten från Fånga-kolet åtgärdshelheten blir kända och kommer till användning. Klimatenheten ordnar olika evenemang under hösten.

Webbinariet bandades och du kan ta del av webbinariet här, välj svenskspråkig textning. Webbinariet publicera också på Agrihubi och den öppna lärmiljön aoe.fi som en del av KOMIO-projektet.

Studiematerial

I Komio-projektet producerades studiematerial som beaktade målgruppens kompetens och ämnesområden. Studiematerialet, samlingen Klimatkompetens inom markanvändningssektorn,  ingår i högskolornas studieutbud och i biblioteket för öppna lärresurser, AOE.fi. En del av materialet finns på svenska. Samlingen innehåller sex helheter studiematerial; kolinlagring i jordbruksmark, klimatsmart smart jordbruk, vattenvård, bioenergi, skogar och torvmarker, arktiska särdrag samt övriga publikationer i form av podcaster och webbinarier. En sammanställning av materialet i form av en åskådlig ThingLink har också gjorts.

Komio-projektet har också använt plattformen AgriHubi, där man har informerat om resultaten av projektverksamheten samt informerat om olika evenemang.

Syftet med Komio-projektet är att stärka klimatkompetensen inom markanvändningssektorn, och i projektet sammanställs studiematerial och studiehelheter om resultaten av yrkeshögskolornas FUI-verksamhet inom naturresursområdet, särskilt projekt som finansieras av åtgärdshelheten Fånga kolet. Åtgärderna främjar kolbindningen och minskar växthusgasutsläppen från jord- och skogsbruket. Projektet finansieras av Jord- och skogsbruksministeriet.

Huvudbild: Novia/Kay Feliciano

Texten har granskats av Novias redaktionsråd och publicerats  1.10.2024.