Photo by Mathias Grischott on Unsplash

Grisar har ett rykte att förstöra sin omgivning genom sitt bökande. Det stämmer i de fallen då de hålls länge instängda på samma plats. I ett välplanerat rotationsbete, där grisarna flyttas till nytt område regelbundet, kan de däremot förbättra bördigheten och bekämpa invasiva arter. De kan också hjälpa till med att bereda skogsmark för trädplantering eller röja sly. I Serbien har de betande grisarna en plats i de lokala ekosystemen i skogar och våtmarker. Det finns många möjligheter, men just nu begränsar risken för afrikansk svinpest grisarnas utomhusvistelse. 

Då grisarna får chansen att beta, äter de delar av gräs, bär och svamp och ryggradslösa djur, och bidrar på så sätt till att skapa och bibehålla en mosaik av barmark, örtrik betesmark och buskskikt. Dessa effekter är nästan omöjliga att replikera med andra former av skötsel och lämpar sig bra för vissa typer av naturvård. Till exempel täta ekbestånd kan öppnas upp för att främja naturlig föryngring. Genom att grisarna bökar upp invasiva arter och sly får alltså ursprungliga arter som annars skulle kvävas en möjlighet att växa.

I den serbiska skogen har grisen sin plats i ekosystemet

Grisuppfödning i Bosutskogen i Serbien har en lång historia, även om det idag finns endast ett fåtal gårdar med betande grisar kvar. Både traditionell och vetenskaplig kunskap visar att grisarna hjälper ekarna i skogen att växa: de luckrar upp och blandar jorden med förna, minskar tätheten av konkurrerande undervegetation kring ekarna och minskar mängden gnagare och skadegörare som larver och insekter. När sommartorkan kommer behåller jord som bearbetats av grisarna sin fukt längre. Grisarna hålls borta vid förnyelse av trädbeståndet och släpps in när ekarna börjar producera ekollon igen.

Den största orsaken att ha grisarna i skogen är rent ekonomisk. Det är billigare att ha grisarna där än hemma på gården, men köttet anses också få bättre smak av betandet. Majs används som foder, men det behövs mindre av det då det finns tillgång till mat i skogen. Suggorna rapporteras ha längre tid av fertilitet i skogen, 10–12 år jämfört med 5–6 år om de hålls på gården, och de lever också längre när de vistas i skogen.

Tamgrisarnas roll i skogen liknar deras förfäder, vildsvinets, och deras förhållande till andra arter är också liknande. Grisarna äter ekollon, gräs från skogar och våtmarker, mask, men också musslor och fisk. Våtmarkerna är viktiga både som en källa för mat och som badplats. I gengäld hålls våtmarkerna öppna och våtmarksväxter som trivs på betade områden får en möjlighet att växa. Även viloplatserna med hårt trampad mark utgör en livsmiljö för växter som trivs där, utan konkurrens från högt växande växter.  

Rotationsbete i USA

Medan skogsbetet i Serbien går ut på att grisar rör sig fritt på ett stort område och bestämmer själva var de rör sig, kan man också bygga upp system för markberedning genom rotationsbete, där idén är att stänga in djuren på ett litet område och flytta dem ofta för att uppnå ett idealt betestryck.  

I bloggen The Modern Day Settler, beskrivs ett system för att omvandla igenväxt mark till jordbruksmark med hjälp rotationsbete i New England, USA. Att vänja grisarna vid elstängsel från början är viktigt för att det ska vara lätt att flytta dem mellan olika delar av åkern. På ett större område väljer grisarna det som smakar godast, så det gäller att dela området i tillräckligt små avdelningar för att få dem att beta jämnare. I det här fallet var den ursprungliga planen att dela upp ett 1,2 ha stort område i fem delar, men det visade sig behövas 10 delar. Grisarna roterades mellan paddockarna med ungefär två veckors mellanrum och sedan fick åkern vila i 18 veckor för att bryta parasitcykler och låta marken återhämta sig. Täckgrödor såddes på området för att undvika att marken blir bar och för att ge grisarna mer att äta. Efter ett halvår var området oigenkännligt. Det som tidigare varit tjockt skogsbottenlager var nu näringsrik, mörk och mullrik jord.

Att bereda marken med hjälp av maskiner skulle naturligtvis gå snabbare, men grismetoden fungerar för den som är villig att låta det ta lite längre tid, vill undvika maskinkostnader (även om inte grishållning är gratis) och bränsleanvändning, gillar djur, och kanske vill ha en julskinka i frysen när vintern kommer.

Lantraser (t.ex. Porc Gascon, Mangalitza, Gloucester Old Spot, Oxford Sandy, Black, British Saddleback och Tamworth) kan vara ett bra val om man vill börja med rotationsbete eller miljövård. De är oftast olämpliga för intensiv uppfödning och mår bäst om de får leva utomhus året om. De är härdigare, mer lämpade för att äta olika sorters föda som de själva samlat och vissa av dem är mindre benägna att bli solbrända. Grisar kan nämligen bränna sig i solen, så det kan vara bra att ha dem på ett område där det fins träd under sommaren, så att de kan söka skydd. Att de rullar sig i leran har också flera funktioner: det skyddar huden mot solen och mot insekter, tar bort toxiner från huden och minskar på lukten från huden.

Hur skulle det fungera i Finland?

Grisar som bökar utomhus, mår bra och hjälper både bonden och miljön låter idylliskt, men skulle det fungera på en kommersiell grisfarm där lönsamhet är viktigt? Generellt håller större produktionsenheter grisarna inomhus, medan mindre enheter har lättare att organisera utomhusvistelse. Inom grisuppfödningen köps så gott som allt foder utifrån och väldigt få grisar får idag söka sin mat själv från ett bete. På grund av afrikanska svinpesten är det dessutom förbjudet att hålla svin utomhus, med undantag för sådana djurhållningsplatser där utehägnen har skyddats med tillräckligt stadiga konstruktioner så att frigående vildsvin inte kommer i kontakt med svin som hålls i hägn.

Nyfikna grisar på ekogården Kiven Säästöpossu. Foto: Ulrika Dahlberg

Kiven Säästöpossu i Högfors är en av sju ekologiska grisuppfödare i Finland och producerar sitt foder och sin ströhalm själv. Gården är dessutom den enda av de ekologiska gårdarna som har ett eget slakteri. Det betyder att grisarna inte behöver transporteras någonstans under sin livstid. På somrarna får de vistas ute i inhägnader med betonggolv med halm på. Ägarparet Timo och Sari gör alltså redan mycket för att grisarna ska ha det så bra som möjligt och för att produktionen ska vara hållbar. Utöver detta är de intresserade av att bygga upp ett system med ekar och nötträd, där en del av grisarna kunde beta. Deltagare i projektet Agroforestry i Nylands workshop besökte gården och skissade upp olika möjligheter: ett stängslat område på åkern nedanför byggnaden där grisarna hålls med trädrader eller enskilt utplacerade träd så att man kan köra mellan dem med traktor med olika redskap.

En skiss på grisbete från Agroforestry i Nylands workshop. Foto: Ulrika Dahlberg

För att ha alla gårdens grisar ute på bete skulle det krävas så stora arealer och utfodringen skulle bli så utmanande att det inte skulle vara lönsamt. Ett mindre system med träd där en del av grisarna kunde vistas kunde däremot fungera bra och locka besökare till gården – och göra Kiven säästöpossu än mer unik som finländsk grisfarm. Om det i framtiden är möjligt att hålla grisar utomhus kunde det finnas potential även för mindre gårdar som inte har grisuppfödning som huvudsyssla att integrera grisar i odling och skogsskötsel och uppnå fördelar både när det gäller bördighet och biologisk mångfald, och samtidigt producera griskött eller satsa på gårdsturism.

Bloggen är skriven som ett samarbete mellan projektet AgriBete, som finansieras av Svenska kulturfonden och projektet Agroforestry i Nyland, som finansieras av Europeiska unionen via Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland, Svenska kulturfonden och Stiftelsen Finlandssvenska Jordfonden.

Källor:

Anne of All Trades (Youtube). Lazy Farmer Uses Pigs to Clear Forest. https://www.youtube.com/watch?v=XIjj2Ox5-QY

Grüner Kreis. Königsberger Grazing Pigs. https://gruenerkreis.at/en/landwirtschaft/weideschweine

Kiven säästöpossu: https://luomupossu.fi/index.html

Livsmedelsverket. Utehållningsförbud för svin. https://www.ruokavirasto.fi/sv/djur/djurhalsa-och-sjukdomar2/djursjukdomar/svin/afrikansk-svinpest/esta-taudin-paasy-sikalaan/utehallningsforbud-for-svin/

Molnár Z, Szabados K, Kiš A, Marinkov J, Demeter L, Biró M, Öllerer K, Katona K, Đapić M, Perić R, Ulicsni V, Babai D. Preserving for the future the - once widespread but now vanishing - knowledge on traditional pig grazing in forests and marshes (Sava-Bosut floodplain, Serbia). J Ethnobiol Ethnomed. 2021 Oct 9;17(1):56. doi: 10.1186/s13002-021-00482-9. PMID: 34627295; PMCID: PMC8501720.https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC8501720/

Rundgren, G. (2026). EU livestock strategy – part 1, interesting data. Garden Earth - Beyond sustainability https://gardenearth.substack.com/p/eu-livestock-strategy-part-1-interesting

The Modern Day Settler. Turning Woods into Pasture with Pigs. https://themoderndaysettler.com/turning-woods-into-pasture-with-pigs/

Watkins, C. (2024). Pigs in the Forest and Marsh. Traditional Ecological Knowledge of Svinjars. Landscape history, 45(1), 132-133. https://doi.org/10.1080/01433768.2024.2339090

Wildlife and Countryside Link. Using pigs in conservation grazing. https://www.wcl.org.uk/using-pigs-in-conservation-grazing.asp

Texten har granskats och godkänts av Novias redaktionsråd 7.10.2026