Många har uttryckt sin oro över att naturbetena försvinner på grund av bland annat skärpningar i kriterierna för att få stöd för vårdbiotoper. Ännu finns det djurhållare som fortsätter jobba för att de värdefulla livsmiljöerna ska bevaras.

Ett naturbete är en vårdbiotop som har formats av traditionell boskapsskötsel, eller annat område utanför odlad åkermark. Till skötseln hör slåtter eller bete och enligt behov gallring av träd, blötläggning eller avlägsnande av icke-önskad vegetation. Miljöerna är viktiga för många av våra utrotningshotade arter. Också det mänskliga ögat vilar i de öppna, ljusa landskapen med välmående djur som tuggar i sig av växtligheten.

Fiskars bruk i Västra Nyland har idag cirka 80 hektar naturbeten och kontrakt med flera djurhållare. Bovik ekogård i Ekenäs är en av dem. I början september, då vi från Yrkeshögskolan Novia besöker Fiskars tillsammans med gårdsägaren Emmi Nurmi, träffar vi en grupp kor av östfinsk lantras. Korna är nyfikna, men lite försiktiga i början. Till sist blir de alldeles vilda och galopperar förbi oss när vi börjar gå vidare.

Bovik gårds kor hjälper till att hålla ängarna i Fiskars öppna och betar också på områden som tidigare varit julgransodlingar, ekonomiskogar eller igenvuxna buskage. Vi får se bilder av hur ett av områdena såg ut förr och nu. Skillnaden är stor, då det granbetonade området har glesats upp och har fått en större andel lövträd och öppen mark. Att omvandla områden till naturbeten i Fiskars har gått relativt smärtfritt. Att det varken kommit klagomål eller positiv feedback får man väl tolka som att folk är rätt så nöjda, konstaterar Robert Lindholm, skogschef vid Fiskarsbolaget.

Fiskarsbolagets skogschef Robert Lindholm och Bovik gårds ägare Emmi Nurmi har ett bra samarbete. Foto: Ulrika Dahlberg

Naturbeten från Ring 1 till skärgården

På Bovik finns allt som allt några hundra får och cirka 70 kor. På somrarna betar de på olika håll i Nyland. Gården kan stoltsera med att vara regionens största enhet som vårdar miljön med hjälp av betande djur. Speciellt med Bovik gård är att gården inte äger sina beten själv, utan arrenderar så gott som all mark av andra markägare. Djuren finns på områden från Otnäs och Villa Elfvik innanför Ring 1 till ett tiotal olika öar i skärgården. 

Miljövården är alltså en av hörnstenarna i gårdens verksamhet. Nurmis familj har konstaterat att ursprungraser är det bästa valet för uppgiften. De är friska och härdiga, trivs i olika naturmiljöer och använder fodret effektivt. Fåren vistas på öar och ängar och korna vadar in i vassen och rensar strandområdena. Det är logistiskt krävande att transportera djuren till olika ställen med bilar och pråmar, men när de väl är där klarar de sig med regelbunden tillsyn ända fram till hösten. Det skulle vara omöjligt att åka omkring och transportera vatten åt alla djur. Olika lösningar, som att bygga dammar för dricksvatten på betesmarkerna, har gjorts i samarbete med markägarna.

På naturbeten får djuren i sig mångsidig näring av olika växter. Från sommar till tidig höst äter de skott av träd och buskar, gräs, örter och blommor. På vintrarna utfodras de hemma i ladugården och fårhuset med ekologiskt odlat ensilage, havre och ärter. Det mångsidiga fodret och ursprungsrasernas egenskaper märks också i smaken och kvaliteten på köttet.

Bovik gård säljer kött från de betande djuren direkt till konsumenter och till olika restauranger som satsar på lokalt och etiskt producerad mat av högklassiga råvaror.  Fåren klipps två gånger om året och ullen förvandlas i händerna på familjen Nurmi till produkter som säljs via gårdens egen bod: vantar, mössor, sockor och tröjor. Produkterna färgas inte, utan säljs i de naturliga bruna, svarta, gråa och vita färgerna från det finska fåret.

Byråkratin styr

Under Novias seminarium om naturbeten går diskussionen från biodiversitet, produkter och hur man berättar om verksamheten för kunderna, till byråkratin och okunskapen hos beslutsfattarna. Beslut om naturbeten fattas i Bryssel. Det måste man förstå och kunna hantera när man jobbar med naturbeten, vill Fredrik von Limburg-Stirum från Koskis gård förmedla till blivande gårdsägare. Patricia Wiklund från projektet Nästa generation naturbeten menar att vi gått från naturbeten som en central och viktig roll i lantbruket, via ett ökat intensivt jordbruk till naturbetesskötsel via byråkrati. Hon hoppas på helt nya, ekonomiskt och ekologiskt återskapande sätt att hålla naturbeten levande. I framtiden ser vi förhoppningsvis dessa nya sätt, och att de etablerade gårdarna finns kvar, samtidigt som nya djurhållare och markägare kommit in i bilden.

Artikeln är skriven inom projektet NorNa – Nordisk naturfiber i cirkulär ekonomi. Projektet finansieras av Svenska kulturfonden.

Texten har granskats av Novias redaktionsråd och publicerats  7.10.2024.