Bild: Ulrika Dahlberg

Hur bygger man ett livsmedelssystem som både producerar mat och samtidigt stärker jordhälsan, binder kol, ökar biodiversiteten och främjar djurens välmående? Hur kan träd och buskar integreras i gårdens helhet så att de stärker produktionen, ekonomin och landskapet? Detta var frågor vi tog med oss till Tuiskula gård där vi nyligen ordnade en workshop om agroforestry.

Jordhälsa och diversitet på betet och i trädgården

Tuiskula är ett familjejordbruk med betande värphöns och broiler samt no-dig grönsaksodling. Gården driver sin verksamhet enligt principerna för regenerativ odling, det vill säga att odlingsmarken ska bli bördigare av verksamheten, inte degraderas. Samtidigt förbättras jordmånens förmåga att lagra koldioxid och toleransen för extrema väderförhållanden. Utöver detta vill gården satsa på att öka biodiversiteten, både genom att odla mångsidigt och genom samspelet mellan de betande djuren och marken.

Gården har 1 ha egen mark och arrenderar mark för betesdriften. Hönsen och broilern går under betessäsongen i flyttbara hoopcoop-hönshus med ett skydd i mitten och hagar med nättak på sidorna. Gården följer principerna för rotationsbete eller holistiskt bete. I praktiken betyder det att hönshusen flyttas 1-2 gånger dagligen med hjälp av en traktor, för att djuren ska ha rent underlag, färskt gräs och insekter att äta hela tiden. Samtidigt undviker man att de hinner skrapa marken bar, vilket skulle innebära att den utsätts för erosion och kolinlagringsförmågan försämras. När växterna bara blir betade en gång per säsong, utvecklar de ett större rotsystem och återhämtar sig snabbt. De små kala fläckarna som trots allt uppstår och som hönorna behöver för att ta sandbad fylls med en mångsidig fröblandning efteråt. Betandet täcker upp till 30 % av hönsens och broilerns foderbehov. Därtill matas de med soja- och fiskmjölsfritt foder. Rotationsbetet fulländas med hjälp av några får som betar i kanterna av åkern, dit hönshusen inte kan flyttas, på grund av utrymmet som traktorn och dragsystemet kräver.

I trädgården odlas en stor mångfald olika grönsaker som trivs i vårt klimat, och både ettåriga och perenna växter, inklusive ätbara blommor och eterneller. Alla växter odlas med no-dig-metoden, vilket innebär att jorden aldrig plöjs eller vänds. Bäddarna kompletteras med nya lager av gårdens egen kompost. Dessutom odlas så många olika växter som möjligt samtidigt i varje odlingsbädd för att stärka växternas naturliga motståndskraft. Växterna besprutas aldrig med något annat än bladsprayer som utvinns från vilda örter. Gården har också testat på att odla tomater i en byggnad som fungerar som hönshus på vintern och växthus på sommaren, men det fungerar inte att odla direkt i bädden som hönsen haft under vintern. Tömningen på våren när hönsen flyttar ut och planteringen direkt efter är arbetskrävande och gårdsägarna funderar på andra lösningar. Förutom de egna djuren och växtodlingen finns en annan producents bikupor på Tuiskulas marker för att bidra till helheten. Alla produkter säljs direkt till kunderna via en gårdsbutik eller REKO. Gårdsbutiken säljer också andra lokala producenters produkter, såsom surkål, mjöl, surdegsbröd och getmjölksglass.

Agroforestry som nästa steg

Mot denna bakgrund var Tuiskula en inspirerande plats för att diskutera agroforestry. Agroforestry är ett system där perenna växter som träd och buskar integreras med odling av grödor och/eller med djurhållning. Fördelen med agroforestry är att träd och buskar hjälper till att skapa resiliens. De ger skydd mot vind och sol, de djupa rötterna hjälper att minska erosionen, de samlar upp vatten och minskar näringsläckaget. Även den biologiska mångfalden gynnas och kolinlagringen förbättras.

Projektsakkunnig Janne Lassila handleder workshopdeltagarna. Foto: Ulrika Dahlberg

Workshoppen som hölls på Tuiskula var en del av projektet Agroforestry i Nylands satsning på så kallade “On farm design workshops”, där fokus ligger på konkret och handledd planering direkt i gårdsmiljö. Under workshoppen utforskade vi hur gården kunde kompletteras med fler perenna element och strukturer som ytterligare skulle stärka biodiversiteten och ge skydd mot vind och sol för djuren.  

Vi inledde dagen med att förstå platsen, dess förutsättningar och bekantade oss med ägarnas önskemål. Planeringen byggde alltså på observation och analys i verklig miljö. Därefter fick deltagarna tillsammans identifiera de mest relevanta utvecklingsmöjligheterna och sålla bort lösningar som inte är realistiska eller prioriterade. I mindre grupper ritades sedan upp en plan för hur man kunde integrera träd och buskar på betesmarken. Meningen med workshoppen var dock inte att göra en färdig ritning, utan att lära sig observation och förstå en plats förutsättningar för att därefter öva sig i hur man kan tänka då man gör en design av ett agroforestry system.

Kartor med bland annat höjdkurvor och fastighetstyper användes som hjälp i planeringsprocessen. Foto: Heidi Barman-Geust

Dagen på Tuiskula var den första i en serie av workshoppar som Novia ordnar under säsongen. Till näst hålls en workshop på Santa Dorotea i Sibbo som idkar market gardening och därefter på Tallan ylitalo i Karislojo, som är en ekologisk gård med växtodling. Sommaren avslutas med en workshop på Kiven Säästöpossu i Karkkila som föder upp grisar. Det finns alltså alla möjligheter för de som är nyfikna på hur agroforestry kan integreras med odling och djurhållning att lära sig mer.

Bloggen är skriven som ett samarbete mellan projektet Agroforestry i Nyland, som finansieras av Europeiska unionen via Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland, Svenska kulturfonden och Stiftelsen Finlandssvenska Jordfonden, och projektet AgriBete, som finansieras av Svenska kulturfonden.

Texten har granskats och godkänts av Novias redaktionsråd 11.6.2026