Inom de första sju sekunderna av ett möte kommer personen du pratar med att ha ett gediget intryck av vem du är och en uppfattning om dig. Detta enligt forskare vid New York University. ”First impressions last” kallas det, och teorin stöds också av Henrik Fexeus som är en svensk författare, mentalist och beteendeexpert. Enligt honom påverkas vi av det första möte, uppfattning av första intrycket vi fått, men också av vad personen vi möter går och bär på, alltså hens sinnesstämning redan vid inledning av möte. Så om personen du ska ha ett första möte med annars har haft en dålig start på dagen, kan detta påverka ert möte i och med att hens sinnesstämning är negativ redan från början. Superintressant, men också lite skrämmande i och med att detta är saker man inte kan påverka. Vi borde kanske alla komma överens om att vi inför nya människomöten tar oss en positiv tanke och stund just innan. Detta sätt skulle absolut gynna oss alla.

En annan intressant fråga är att hur många möten med samma människa eller grupp det behövs för att man inte mera aktivt behöver tygla sin personlighet. När kan man lägga ner fasaden och säga vad man tycker och tänker. Eller är det helt oacceptabelt att ”brusa upp” för en sak man brinner för. Är det oprofessionellt att ”högljutt” ta ställning för något? Ska vi alltid, förutom när det gäller våra närmaste vänner och familj, uppföra oss diplomatiskt? Blir inte människomöten trista om vi helt tyglar vår personlighet? Vi tillhör alla olika grupper och vi har alla en roll i gruppen. Detta är något som lär ske helt omedvetet. Sen kan vi också ha olika roller inom olika grupper. Någon kommer att vara lyssnaren i gruppen, någon ledare och någon kanske blir den roliga personen. Här landar vi nu igen i frågan hur många människomöten det behövs för att vi ska ta en viss roll? Och då till frågan hur många möten behövs innan vårt riktiga jag lyser igenom? För rollerna är inte färdiga så fort man går med i en grupp utan dessa framträder först efter en tid.

Det viktigast med första möte är väl ändå att man är sig själv från första stund. Att man inte går ut med en felaktig och vriden bild av sig själv. Så att man alltid i fortsättningen måste ”spela teater”. Självklart behöver man inte vid första möte visa hela sitt spektrum. Alla sina sidor, de bästa och de sämsta sidorna. Personligen tror jag att man vinner på att verkligen visa sitt rätta jag. Vem man egentligen är bakom titeln man har.

Om vi nu för en stund fokuserar på roller som berör alumner. Hur och när utvecklas man till sin yrkesroll? Yrkesrollen är väl lite frikopplad från den personliga rollen vi tar i en grupp? Är ens yrkesroll något som lever och förändras enligt arbetsuppgifter, tjänsteställning och den yrkeskunskap man samlar på sig längs med åren? Och påverkas yrkesrollen av hur man utvecklar sitt nätverk? Är ett bra och brett nätverk svaret på en stark yrkesroll inom ens området?

Jag tror att kontinuerligt lärande är nyckeln till utveckling, oberoende om det är fråga om ens yrkesroll eller på personlig basis. För kontinuerligt lärande och ständig utveckling är en av de viktigaste nycklarna till välmående och framgång, både i karriären och i livet. Arbetslivet förändras hela tiden, och för att kunna hänga med i utvecklingen, vara fortsatt anställningsbar och aktuell för nya uppdrag måste man uppdatera och utvidga sina kunskaper.

Vi möts ständigt i olika forum och i olika sammanhang och åter igen både i sin yrkesroll och i det privata livet.

Det bästa man kan göra vid alla människomöten är att vara ”närvarande”. Det är en av de absolut viktigaste sakerna. Ge mötet, ärendet och personen all fokus. Vi uppfattas inte som bättre och duktigare om vi samtidigt pillar på telefonen och svara på någon epost. Om man inte ger sin uppmärksamhet så tappar man helt klart den andres intresse ganska snabbt och då är risken stor att du har tappat den andre för alltid.

Man kan inte få tillbaka ett förtroende när man en gång har förlorat det och man får absolut inte tillbaka de första sju sekunderna. Så låt oss vara ärliga och ge varandra tid när vi möts.

Bella Alén, alumnkoordinator

Artikeln ursprungligen publicerad på Arenes (Rådet för yrkeshögskolornas rektorer Arene rf) hemsida