Den internationella skogsdagen firas den 21 mars, någonting vi i Finland har skäl att uppmärksamma. Finland har delat med sig av sin skogskunskap runt om i världen i många decennier, och fortsätter med det. Också skogsutbildningen vid Novia har bidragit till kunskapsexporten - en handfull forsttekniker och skogsbruksingenjörer har under årens lopp hittat intressanta jobb inom den internationella skogssektorn.

Men störst har efterfrågan varit på den inhemska arbetsmarknaden, tvåspråkiga skogsbruksingenjörer har under flera år haft lätt att få jobb, eftersom bland annat generationsväxlingen i fackmannakåren har lett till brist på sakkunnigt forstfolk, särskilt i Österbotten. Det är därför glädjande att se att experimentet med den österbottenbaserade skogsbruksingenjörskursen som startade under hösten 2023 har fångat upp ett stort antal intresserade, 42 för att vara exakt.

Under andra halvan av 1900-talet utvecklades tekniken för skogsinventering och drivning i Finland till internationell toppnivå, men inom skogsvården följde man i stort sett samma skötselprinciper som under 1950-talet. Det fanns redan då en lång erfarenhet av hur man producerar virke effektivt, och skogsforskningen och skogsträdsförädlingen förfinade det här kunnandet från år till år. Men sedan började det röra på sig. Förenta nationernas miljökonferens i Rio de Janeiro år 1992 satte fart på skogs- och miljölagstiftningen också i Finland, och snart hade vi en ny skogslag som inte bara inriktade sig på virkesproduktion, utan också garanterade skydd av tiotusentals små biotoper med speciella miljövärden. Att identifiera och beakta dessa ställde nya krav på skogsutbildningen, och skogscertifieringssystemen som kom under 2000-talet har ställt liknande krav.

Parallellt med anpassningen till de ökade kraven på ekologisk hänsyn har skogsbruket, och därmed skogsutbildningen, upplevt en revolution när det gäller tillgången till öppna skogsdata och hanteringen av dem. För att få en god överblick över en skogsägares skogsinnehav behövs idag bara en mobiltelefon med en lämplig app, inte en dag i fält. Alla är inte förtjusta i den här utvecklingen, men i bästa fall kan skogsbruksingenjörens tid i stället investeras i samtal med skogsägaren om målen med skogsinnehavet. Och här kommer den verkligt stora förändringen in - skogsägaren förutsätts inte längre nödvändigtvis ha virkesproduktion som främsta mål.

Om vi till detta ännu lägger den pågående klimatdebatten som både i Finland och globalt berör skogsbruket i hög grad, kan vi konstatera att det som vi kallar skogskunskap under de senaste decennierna har begåvats med många fler dimensioner än tidigare, och detta behöver också avspeglas i skogsutbildningen.
En skogsutbildning som är både bred och flexibel ger den bästa grunden för att möta den allt mer komplexa yrkesroll som möter en nyutexaminerad skogsbruksingenjör. Det gäller att balansera hållbarhetens alla dimensioner och tillsammans med skogsägare, kolleger och andra hitta lösningar som också i fortsättningen ger välmående, välstånd och en fungerande, mångsidig skogsnatur. Om vi lyckas med detta, finns det garanterat
global efterfrågan på finländsk skogskunskap också i framtiden.

Romi Rancken
projektkoordinator, konsult
tidigare lektor i skogsbruk

Bild: Tallplantage i Sydafrika, med Pinus radiata till vänster och Pinus patula till höger