Naturligt urval, immunförsvar och autoimmuna sjukdomar

För en tid sedan skrev jag om våra viktiga MHC-molekyler, ärftligheten i vårt immunförsvar och en möjlig koppling till autoimmuna sjukdomar. I novembernumret av den vetenskapliga tidskriften nature (https://www.nature.com/articles/s41586-022-05349-x) beskrivs den naturliga selektion som skett i vårt immunförsvar mot mikrober. Infektionssjukdomar har genom tiderna varit den största dödsorsaken och därigenom också stått för det största selektiva trycket i människans evolution. De som med sina genvarianter överlevt en pandemi har fört dem vidare till sin avkomma. I artikeln behandlas genvarianter, alleler, som bidragit till att människor överlevt pesten, även kallad svarta döden eller digerdöden. Pest förorsakas av bakterien Yersinia pestis. Pesten, som härjade under åren 1346 – 1350 i Europa, Mellanöstern och norra Afrika, dödade 30 – 50 % av befolkningen. I undersökningen sökte man efter genvarianter för immungener i fossilt DNA hos två europeiska populationer under och efter pestepidemin 1346 – 1350 och fann en variant (rs2549794) som ger ett långt ERAP2-transkript (ERAP2) som skyddar mot pesten. Homozygoter för denna variant har en 40 % högre chans att överleva pesten än de som är homozygota för varianten som ger ett kortare transkript. Priset för denna överlevnad är en ökad risk för en vanlig autoimmun sjukdom, Crohns sjukdom. Andra genvarianter som undersökts har möjliga associationer till reumatoid artrit (RA) och systemisk lupus erythematosus (SLE).

Så kan det gå, gener som i en tid står för överlevnad, kan i en annan tid utgöra en risk för sjukdom. De flesta autoimmuna sjukdomarna har lyckligtvis multifaktoriell etiologi (många orsakande faktorer) så generna får inte ensam bestämma hur det blir