16.6.2021

Essä: Bildkonstnären behöver också få arbete – varför inte på ett museum?

JulkinenTaide Lappeenranta

Essän har publicerats i Vasabladet 12.6.2021. 

I tider av osäkerhet, särskilt för evenemangsverksamheterna, känns kanske temat bildkonstnärens nya arbete inte särskilt angeläget. Likväl, finns det en hel del att hämta i just bildkonstnärens arbetsförutsättningar i anknytning till bland annat resiliens, ett begrepp som upprepas allt oftare i dag.

Vad gör då en bildkonstnär egentligen, vad är det för arbete? Konst är ju en slags reflektion av vår nutid och detta återspeglas naturligtvis förutom i konstens innehåll, även på arbetets karaktär och dess roll i samhället. Konstnärsmyterna utmanas och med det även utbildningarna.

I projektet Att övervinna farans år – En utbildningsmodell för bildkonstnärens nya arbete utvecklar vi yrkeshögskoleutbildningarna så att bildkonstnärer ska ha bättre beredskap för arbetslivet, med fokus på de första kritiska åren efter utexaminering. Ett viktigt led i arbetet är att öka på den arbetslivsrelaterade undervisningen och skapa meningsfulla praktikmiljöer inom exempelvis FUI-projekt eller via samarbeten mellan yrkeshögskolor, företag och kommuner.

Eftersom åren efter utexaminering visat sig vara särskilt utmanande för bildkonstnärer, blir alumnernas verksamhetsförutsättningar också en aspekt i projektarbetet.

Bildkonstnärskapet är inget traditionellt arbete. De flesta arbeten är projektbaserade, likaså olika stöd och stipendier. En del bildkonstnärer blir företagare, men bildkonstmarknaden i Finland är tills vidare tämligen outvecklad, trots vårt rika gallerifält.  Även de mest framgångsrika bildkonstnärerna har ofta andra inkomstkällor än bara försäljning och flerformsarbete – en kombination av företagande, stipendier och lönearbete är mycket vanligt.

Bildkonsten saknar många av de stödstrukturer som lobbats igenom på andra kreativa områden. Skådespelarna och musikerna kan hitta jobb på orkestrar och teatrar, vars finansiering garanteras med lagen om statsandel. Museerna anställer tills vidare inte konstnärer, fast det finns påtryckningar och specialfinansiering för att museerna åtminstone ska betala bildkonstnärerna ersättning för visning av verk. 

Trots osäkerhet finns ändå goda framtidsutsikter för bildkonstnärer, åtminstone om man tittar på samhällsutvecklingen och det nya arbetet. Faktum är, att det prekära arbetet ökar och där ses forskarna konstnärskapet som en slags föregångare för det nya arbetets riktning inom alla branscher.

Bland karaktärsdragen för det nya arbetet finns exempelvis förmågan att identifiera egna färdigheter och behov, unika idéer och nätverk, livslångt lärande, flexibilitet och frihet. Detta betyder, att det finns ett växande behov i samhället på sådan typ av kompetens som professionella bildkonstnärer besitter. 

Cupores undersökning om bildkonstnärens yrkesroll och kompetensbehov i framtidens arbetsliv 2013 visar på att yrket håller på att vidgas, och Att övervinna farans år -projektets utredning med 51 bildkonstalumner bekräftar denna riktning.

Allt fler konstnärer vill arbeta utöver modellen konstnärsstipendium-galleriutställning, som dominerat fältet under de senaste decennierna. Arbetsmöjligheterna väntas växa inom offentlig konst och stadsutveckling, visualisering av vetenskap, bioart, spelbranschen, konst och välmående, konst i organisationer samt relationell konst exempelvis i syfte att öka tillgänglighet, deltagande eller samprocesser. En mångprofessionell bildkonstnär kan också utbilda, forska och utveckla initiativ, samt fungera som sakkunnig i olika sammanhang.

Kompetenta gränsöverskridande stödstrukturer är dock avgörande för hur väl bildkonstens och bildkonstnärernas potential tas till vara och detta gäller framförallt områden utanför huvudstadsregionen. Bildkonstföreningarna är viktiga lokala plattformar, men eftersom verksamheten i stor grad baserar sig på frivilligarbete, så blir det professionella stödet ofta småskaligt.

Den nya lagen om kulturverksamhet i kommunerna innefattar numer uppgifter gällande den professionella konsten, men stödet för bildkonstverksamheten utvecklas långsamt, eftersom det nya uppdraget är mer av en rekommendation än en skyldighet.

Samtidigt har Centret för konstfrämjande trappat ner på resurserna i de regionala expertorganen det senaste decenniet, och en högaktuell extern utredning om ämbetsverkets verksamhet påpekade att resurseringen och det aktiva samarbetet med det lokala ekosystemet hos Vasabyrån (Österbotten, Södra Österbotten och Mellersta Österbotten) är exceptionellt klent. Bristen är inte endast en regionalpolitisk, utan i allra högsta grad även en kultur- och socialpolitisk fråga.

THL mäter sedan 2019 det hälsofrämjande arbetet i kommunerna med mätverktyget TEAviisari. Mätarens tio i topp visar kommunernas svagheter och styrkor i förhållande till det nationella genomsnittet. Landskapet Österbottens styrkor inom kulturområdet är bland annat en väl fungerande ekonomi, uppföljning samt åtgärder som främjar kultur för barn och äldre.

Svagheterna hänger alla ihop med samarbete och deltagande, och resultatet för ”Samarbete – Expertorgan som består av representanter för kulturaktörer” tar en bottennotering. 27 procent av alla kommuner i Finland har förbundit sig till enprocentprincipen, siffran för Södra Österbottens landskap ligger på 6 procent. 

Regionen behöver kort sagt stärka stödstrukturerna samt öka språk- och sektoröverskridande samarbeten eftersom dessa är avgörande för bildkonstens potential att utvecklas i Österbotten. Ett strategiskt nätverk bestående av regionens bildkonstaktörer såsom Kaakon taide i sydöstra Finland är ett exempel på en form av stödstruktur, Norra Österbottens Northern Air utgör ett annat intressant initiativ.

Konstnärsresidens karaktäriseras ju som konstvärldens startup, och behovet av utbytesprogram med fokus på mentorskap lyfts fram i Riitta Heinämaas utredning Den finländska residensverksamheten idag – nuläge och utvecklingsbehov som under våren publicerades av Föreningen Konstsamfundet. Mer om bildkonstsamarbeten i kommunerna finns att läsa i min kolumn till Taiteilija-lehti 7.5.2021.

Projektet Att övervinna farans år – En utbildningsmodell för bildkonstnärens nya arbete

  • Det nationella projektet är ett samarbete mellan fyra yrkeshögskolor som erbjuder YH bildkonstexamen; Novia i Jakobstad, SAMK i Kankaanpää, LAB i Willmanstrand och Lapplands YH i Torneå.
  • Projektet finansieras av yrkeshögskolorna samt Europeiska Socialfonden och pågår fram till 31.3.2022.
  • Projektet arbetar med att utveckla praktikmiljöer för bildkonststuderanden, ökat samarbete mellan yrkeshögskolorna samt uppdatering av bildkonstutbildningarnas innehåll och gemensamma kriterier.

 

Foto: Sade Kahra 

Gå till ""